Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Zopiklonberoende

Jag har tagit en zopiklon till natten i ca 10 år utan problem. För något år sedan blev dock min man svårt sjuk i en hjärtåkomma, vilket innebär att jag har övertagit allt ansvar för hem, min man liksom vår funktionshindrade son. Vi har inga andra barn och inget socialt nätverk. Sömnen har blivit radikalt sämre och jag har trappat upp dosen zopiklon. Känner att jag måste få sova, annars blir allt kaos med vår lilla familj. Situationen är besvärlig och samtidigt skäms jag för att jag inte orkar mer än jag gör utan att vara tvungen att öka dosen zopiklon. Tilläggas kan att jag inte missbrukar vare sig alkohol, droger eller annan medicin. Har fått KBT-terapi, vilket inte hjälpte nämnvärt. Tidvis känns det som om jag inte orkar mer.

Svar:

Hej! Rekommendationen när det gäller zopiklon är ju att man ska sluta med medicinen, för att när man sen tar den igen få bra effekt. Det verkar ju som du får bra effekt även efter 10 års användning, så det argumentet faller ju lite då. Jag vill understryka att jag inte är läkare, och det är viktigt att du diskuterar situationen med läkaren som skriver ut medicinen till dig. Min uppfattning är att sömnbrist är en allvarlig sak, och att sömnbrist leder till problem som kanske är värre än att man tar en halv tablett mer zopiklon under en övergångsperiod. Dock är det din läkare som har koll på dina doser och kan berätta för dig om riskerna med att höja dosen. Nu till din skam. Du säger att du skäms för att du inte orkar mer än du gör, och att du behöver mer zopiklon för att sova. Skam är en känsla som hjälper oss att styra upp våra känslomässiga kompass, men den kan i vår kultur ofta vara överdriven och därmed inte fylla någon konstruktiv funktion. I ditt fall verkar det inte särskilt konstruktivt att du skäms för att du inte klarar orimliga krav. Eller..? Behov av sömntabletter verkar vara särskilt skambelagt, vilket jag tycker är tråkigt och onödigt. Man skäms ju inte för att man behöver vitamintabletter, eller blodförtunnande. Återigen, diskutera dosen med din läkare. Han eller hon kommer oavsett se att du behöver förnya receptet tidigare än förväntat om du tar fler. Jag tycker ju att du skulle ringa och prata om detta innan du själv ökar dosen, så att du har dels informerat och dels fått den informationen du behöver. Jag förstår att du är hårt belastad med mycket vårdbehov runt dig, och enormt mycket ansvar. Du behöver någon att prata av dig till, och även där kan din läkare hjälpa. Vårdcentralen ska ha avtal med någon som ger det man kallar psykosocialt stöd, en psykolog, kurator eller annan person som du kan gå till och få lite känslomässigt stöd av. I en svår situation behöver vi andra, och om du inte har ett socialt nätverk blir det än viktigare att ha goda stödkontakter i vårdsystemet. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne

Besvarade frågor under chatten

Fråga Besvarad
Själlvmordstankar

2016-07-31 | 00:12

av Anne Grefberg

Känslig och tom

2016-08-2 | 18:41

av Anne Grefberg

Socialfobi

2016-08-2 | 20:12

av Anne Grefberg

Minne

2016-03-8 | 10:40

av Anne Grefberg

Jag vill bli längre

2016-03-8 | 13:06

av Anne Grefberg

Drastisk förändring!

2016-01-8 | 14:20

av Anne Grefberg

Depression? Känner press och ångest

2016-01-10 | 01:00

av Anne Grefberg

Orolig son som mår illa

2015-12-17 | 09:05

av Anne Grefberg

Mår inte bra asså

2015-11-24 | 06:56

av Anne Grefberg

Tics?

2015-11-6 | 13:51

av Anne Grefberg

Agorafobi

2015-11-5 | 00:35

av Anne Grefberg

Min barndoms deprimerande inverkan

2015-10-11 | 18:30

av Anne Grefberg

Konstiga symptom

2015-10-16 | 14:26

av Anne Grefberg

Hur ska jag komma över min abort?

2015-09-8 | 00:54

av Anne Grefberg

hej jag tror jag har en deprission

2015-09-13 | 11:14

av Anne Grefberg


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons