Hej! jag och min flickvän har haft problem i vårt förhållande. egentligen under hela vårt förhållande (2,5 år) men det är först nu det kommit fram ordentligt. Problemet ligger i att vi har olika förväntningar på varandra, speciellt när det kommer till hur vi reagerar under stunder då det är jobbigt. När jag mår dåligt så vill jag vara för mig själv och tänka och känna igenom det och sedan när jag känner mig piggare kanske prata med någon om det. jag hör själv av mig om jag behöver prata. Min flickvän är mycket omtänksam. Hon håller koll på folk i sin omgivning och erbjuder stöd när hon tror att det kan behövas. Problemet ligger i att hon förväntar sig att jag ska hålla koll på hur hon mår och jag förväntar mig att hon ska höra av sig/säga till om hon vill prata. När jag mår dåligt drar jag mig tillbaka och vill vara ifred. När hon mår dåligt drar hon sig tillbaka men vill att man ska följa efter. Det blir ett stort problem eftersom att hon inte känner att jag bryr mig om henne, men det gör jag! Väldigt mycket. Det ligger bara inte i min natur att pressa mig på människor som mår dåligt. Jag utgår ju från mig själv. Hursomhelst, frågan är såhär vi har precis kommit fram till att vi ska börja om. Men när vi pratar blir det ofta så känsloladdat och ingenting vettigt kommer ur det. Jag känner att om vi ska kunna lösa det måste vi lyssna på varandra och förstå varandra. Utan att konfrontera och ifrågasätta direkt, och för att det ska bli enklare söker jag en metod för detta. Jag vet att det finns massor av olika "metoder" för att prata med regler och så. Jag kan bara inga. Har ni några tips angående metoder för samtal?
Tidigare expert
Hej, det var roligt att läsa ditt brev och se hur en mogen person resonerar. Som du säger har ni olika preferenser så den gyllene regeln ”behandla andra så som du själv bli bemött” stämmer inte alla gånger. Jag ser inte heller säkert att din flickvän delar din analys, men det framgår att hon upplever att ni har minst ett problem.
När jag själv arbetar med relations- och kommunikationsproblem, utgår jag alltid från de mål som paret har och försöker hitta ett gemensamt mål som båda kan acceptera. Vägen dit går genom att ”önska fritt” och sedan ”förhandla önskningarna”. Här gäller det att förstå båda parters ”natur, preferenser eller personligheter” så att man inte gör våld på sig själv eller den andra i lösningsförsöken.
Jag utgår alltid ifrån att det finns minst fem sätt att lösa ett problem, men många gånger kan det vara svårt att hitta de fyra andra. Här ser man ofta att men i relationer hamnat i ”vanor” som inte är hjälpsamma och som man kan behöva ta sig ur eller bredda.
En vanlig och ofta gynnsam väg är att unna sig att söka hjälp av utomstående, som kan sitta med och visa när ni går in på vanemässiga lösningar eller blir orealistiska mot den andre. De flesta kommuner har rådgivningscentraler för familjer/par, som är intresserade av att förbättra sin relation. Gå via datorn och slå på Familjerådgivning och din kommun, så får du säkert många svar. Ni kan utgå från att ni båda kommer att bli nöjda var och en på sitt sätt om ni hittar någon rådgivare som är duktig. Ni kan också fråga vänner och arbetskamrater vem de kan rekommendera för det är fler än ni tror som får hjälp på detta vis. Lycka till!
