Hej! Jag lider sedan flera år av emetofobi (spyfobi). Jag är livrädd att bli smittad av maginfluensa eller bli matförgiftat. Detta är väldigt handikappande för mig. Jag tänker hela tiden på fobin 24 timmar om dygnet.
Jag undviker en massa saker, t.ex. offentliga toaletter, har svårt att åka hem till folk som varit magsjuka trots att det var för flera månader sen, tycker att sjukhus är oerhört jobbiga då det är vanligt att det går maginfluensor där, jag har svårt att gå på restaurang, jag kollar och dubbelkollar alla datummärkningar på mat, jag tar nästan aldrig yttersta paketet av någonting i affären särskilt inte kyl och frysvaror. Listan kan göras hur lång som helst. Jag pratar inte med detta med någon förutom min sambo och i viss mån min mamma och jag tror inte att folk i min närhet har en aning om det trots att jag får panikångestatacker ganska ofta. Jag får panikångest när jag utsätts eller har utsatts för situationer där det finns en risk att jag kan ha blivit smittad. Jag får ofta höra att jag är smart (jag läser på högskola och pluggar oerhört lite men klarar kurserna galant ändå) och jag VET att min rädsla för att spy är irrationell, men det hjälper inte när jag är i en situation där jag är rädd.
Nu till min fråga. Jag vill bli frisk från detta, men jag har pratat med många andra emetofover som fått behandling. De har fått prata med psykolog (eller liknande), mediciner eller KBT-behandling (eller en kombination av allihopa). INGEN har dock blivit bra. De säger ofta att de mår mycket bättre men det verkar bara vara skenbart. De TROR att de är bättre men så fort de hamnar i en "jobbig" situation så rasar allt och de är tillbaka där de var när behandlingen började. Jag har inget som helst förtroende för att KBT skulle hjälpa. Det går ju, om jag fattat det rätt, ut på att du gradvis ska utsättas för det du är rädd för. I emetofobins fall kan det t.ex. börja med att du får se bilder eller filmer där någon spyr. Sedan kanske du ska göra saker som du tycker är jobbiga, träffa småbarn, gå en runda på ett sjukhus eller liknande. Problemet är att detta bara leder till en slags riskkalkyltänkande. Jag menar, det spelar ingen roll hur många gånger man går en runda på ett sjukhus, nästa gång du går där kan du i alla fall bli sjuk trots att du inte blivit det tidigare. De som genomgått KBT beräknar risker hela tiden. Med andra ord är de inte friska. Slutsteget på KBT skulle vara att spy frivilligt. Det är faktiskt flera emetofober som har spytt, och då säger de att "det var inte så farligt" men väldigt snart (ofta redan samma dag) är fobin tillbaka. Med andra ord så hjälper med största sannolikhet inte KBT om man tar det steget heller. Jag har hört om en behandlingsmetod som heter NLP (Neuro-Lingvistisk Programmering)vad tror du om det eller har du något annat förslag på behandling? Jag vill verkligen bli frisk och jag är beredd att jobba på det.
Tidigare expert
Tack för din fråga.
Om man går igenom den vetenskap som finns kring sk enkla fobier (dvs att man är irrationellt rädd för en enda sak) så är det nog ändå så att den behandling som man anser vara bäst är en kombination av farmaka med serotonineffekt och kognitiv beteendeterapi (KBT). När man mäter effekten av behandlingen så mäter man symptomminskning- dvs inte att symptomet försvinner helt utan snarare till vilken grad och art det har minskat. Du har säkert därför rätt i att många som fått sådan behandling är bättre men inte helt symtomfria. Och det kan ofta vara bra nog.
Frågan är då i vilken grad symptomet hindrar den enskilde i hennes dagliga liv. Som jag förstår det så har du en hel del besvär och förutom din kräkfobi också en hel del ångestsymptom vilket sammantaget hindrar dig en hel del. Jag tycker darför absolut att du skall söka behandling- det framgår inte riktigt ur ditt brev om du gjort detta.
Vilken behandling skall du då söka? Ett första svar är att du bör söka behandling med farmaka och KBT i kombination. Ett problem då är att du säger att du inte "tror" på KBT vilket naturligtvis försvårar att en sådan metod skulle vara framgangsrik. Finns det då andra metoder för behandling? Ja, det finns det naturligtvis - problemet är bara att de behandlingsmetoderna knappast har så väldokumenterad effekt. Detta hindrar naturligtvis inte i sig att metoderna skulle kunna vara effektiva.
Jag tycker att jag vet för lite om NLP för att kunna yttra mig om huruvida detta skulle kunna vara en framkomlig väg - men det verkar inte otroligt. Mitt råd får därför bli att du söker någon person kunnig i NLP och frågar - men jag tycker nog ändå att du i första hand bör hålla dig till de behandlingsmetoder som har en bra dokumentation.
Lycka till!!
Med vänlig hälsning,
Lars Davidsson
Psykiater, överläkare
