Tics och Tourettes syndrom

Tics – plötsliga, ofrivilliga rörelser eller läten, kan förekomma hos många människor. Vid Tourettes syndrom ökar och avtar ticsen över tid, och patienten kan uppleva både nya och återkommande tics.

Uppdaterad den: 2013-02-21
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är tics och Tourettes syndrom?

Tillstånd där det dominerande symtomet är en eller annan form av tics, det vill säga: plötsliga och snabba ofrivilliga rörelser (motoriska tics) eller läten (vokala tics) som att harkla sig, hosta, svära eller upprepa särskilda ord. Ett eller annat isolerat tic förekommer hos många, men vid Tourettes syndrom ökar och avtar mängden tics över dagar, veckor eller månader och patienten upplever nya och gamla tics. Ofta föreligger andra psykiska problem samtidigt. Tillståndet beskrevs första gången 1885 av Georges Gilles de la Tourette.

Övergående tics ses hos 15–25 % av alla barn. Tourettes syndrom förekommer hos ungefär 3–8 barn av 1 000. Pojkar drabbas av Tourette 4–5 gånger oftare än flickor. Som regel uppmärksammas besvären i 2–15-årsåldern. 96 % av alla som har tillståndet har tydliga besvär vid 11 års ålder. Med hjälp av ett stort register över barn med Tourette har man kunnat se att genomsnittsåldern för debut av Tourettes syndrom är 6,4 år.

Vilka är symtomen?

Man skiljer på fyra huvudtyper av tics:

Annons
Annons
  • Enkla, motoriska tics.
  • Enkla, vokala tics.
  • Komplexa, motoriska tics.
  • Komplexa, vokala tics.

Enkla, motoriska tics är plötsliga, upprepade, snabba, ofrivilliga rörelser utan synbart syfte som kan likna normalt beteende. De varar vanligen en kort stund (en sekund). Vanliga motoriska tics är att blinka, kasta med huvudet, rycka på axlarna och att grimasera. Sådana tics låter sig lätt kamoufleras som viljestyrda rörelser och uppmärksammas sällan.

Enkla, vokala tics är ofta meningslösa läten eller ljud som personen gärna vill dölja. Det kan vara att man harklar sig, hostar, snyftar, smackar, grymtar, visslar, skriker.

Komplexa, motoriska tics är mer koordinerade rörelser som liknar normala, motoriska funktioner. De uppträder gärna utanför sitt normala sammanhang eller i opassande situationer och skapar uppmärksamhet för att de upprepas och är överdrivna och starka. De kan vara att hoppa, springa, tvångsmässigt röra vid sig själv eller andra eller att spotta. Socialt opassande rörelser, inklusive obscena gester (kopropraxi) och att härma andras beteende (ekopraxi) kan vara särskilt besvärligt.

Annons
Annons

Komplexa, vokala tics är ord och fraser. De kan bestå av att man upprepar särskilda, ibland socialt oacceptabla, ofta obscena, ord (koprolali) eller läten eller ord (palilali).

Tics kan undertryckas eller minskas genom stark koncentration. Men långvarig undertryckning av tics kan ge en inre spänning som kan leda till mer dramatiska tics eller utbrott av tics. Hos en del frigörs sådana undertryckta tics när de kommer hem från skolan. Det har idag utvecklats en behandling med kognitiv beteendeterapi där det har gått att lära sig att hålla tillbaka tics så att de verkligen minskar. Under stress, vid utmattning eller upphetsning ökar förekomsten av tics. Men även vid avkoppling kan ticsen öka. Cirka 80 % har föraningar om att ett anfall av tics är på väg – till exempel genom att det bränner eller kliar i ögonen, obehag i halsen, muskelspänningar, etc.

Orsak

Tillståndet börjar i barndomen och är ofta förknippat med tvångssyndrom, hyperkinetiska störningar (ADHD) och andra psykiatriska tillstånd. Uppfattningen om orsaken till Tourettes syndrom har förändrats från att betraktas som en psykisk störning till att anses som en störning i hjärnfunktionen, orsakad av biologiska ändringar som kan påvisas med avancerad magnetkamerateknik. I många fall är det ett ärftligt tillstånd med flera liknande fall i släkten. En teori går ut på att hämmande nervbanor inte fungerar som de ska, så att en del grupper av nervceller blir överaktiva.

Tillståndet debuterar oftast i 6–8-årsåldern, har sitt maximum i 12-årsåldern och har försvunnit hos 50 % i 18-årsåldern. Detta förlopp återspeglar störningar i utmognaden hos en bestämd del av hjärnan, basalganglierna.

Mer än hälften av barnen med Tourettes syndrom har ofta samtidigt ett psykiatriskt tillstånd, vanligen ADHD i 4-årsåldern och tvångssyndrom i 7-årsåldern. Depression, ångest och beteendeproblem kan vara mer besvärande än ticsen, alternativt kan de förvärra ticsen. ADHD kan bidra till sämre skolresultat. Barnen kan ha svårt att komma igång med, planera, strukturera och prioritera uppgifter som skolarbete eller projekt.

De intellektuella förmågorna är normalfördelade bland barn med Tourettes syndrom, men utvecklingsstörningar som läs- och skrivsvårigheter och inlärningssvårigheter kan försvåra deras lärande. Tics och andra psykiatriska tillstånd kan leda till dåliga betyg och disciplinära åtgärder från skolans sida. Barnen kan dra sig tillbaka och bli socialt isolerade, samt få en dålig självkänsla på grund av sina symtom och för att de blir retade av sina klasskamrater.

Diagnos

Tillståndet kräver en grundlig undersökning av patienten och samtal med familjen. Det är också viktigt att kartlägga andra sjukdomar eller besvär som kan förekomma tillsammans med tics eller Tourettes.

  • Tvångstillstånd (tvångstankar och tvångshandlingar) finner man hos cirka 50 % av de patienter som remitteras till hälsovården.
  • Uppmärksamhets- och koncentrationsstörningar med hyperaktivitet (ADHD) ses hos cirka 50 % och inlärningssvårigheter hos upp till 70 % av patienter som remitterats till hälsovården.
  • I stora befolkningsstudier har det framkommit att ticsbesvär är vanligare är man tidigare trott, och att många med dessa tillstånd inte har ovannämnda, ytterligare problem och klarar sig bra utan hjälp.
  • Impulsivitet och irritabilitet
  • Ångest, depression, beteendestörningar, sömnstörningar.
  • Självskadande beteende som att gnissla tänder, tendens att slå/bita sig själv.
  • Opassande sexuellt beteende (sällsynt).

Den slutliga diagnosen kräver ofta ett samarbete mellan familj, husläkare, barnläkare och barnpsykiater/psykolog.

Behandling

Allmänt om behandlingen

Besvär med tics kan inte botas men lindras med behandling. Det är viktigt att kartlägga och följa symtomen, deras svängningar, variation och intensitet under några månader innan man tar ställning till eventuell läkemedelsbehandling.

Diagnosen bör inte i sig själv innebära läkemedelsbehandling. I lindriga fall kommer information till barnet, familjen och skolan/daghemmet att vara det mest centrala. Tillståndet är ofarligt och symtomen ofrivilliga. Att tjata, fokusera på symtomen, skälla och bestraffa förvärrar sjukdomen. I mer allvarliga fall är behandlingen individuellt anpassad, tvärdisciplinär och med fokus på barnets resurser.

Information till familj, lärare, klasskamrater och andra berörda i skolan kan skapa en accepterande miljö för ett barn med Tourettes syndrom. Utan sådan information är det stor risk att barnet blir retat, utskrattat, bestraffat eller uppmanat att "sluta med det där".

Läkemedelsbehandling

Bör övervägas när symtomen verka hämmande på normal funktion och/eller upplevs som mycket plågsamma av patienten, och när icke-farmaceutiska åtgärder är otillräckliga. Barnläkare eller barnpsykiater beslutar om behandling. Valet av läkemedel beror på vilka symtom som upplevs som mest plågsamma. Läkemedel har dock inte någon kraftig effekt på tillståndet och besvärliga biverkningar är inte sällsynta.

En del behöver symtombehandling mot tics i många år medan andra klarar sig utan medicin, förutom vid kritiska faser i livet eller socialt sårbara situationer, till exempel när barnet ska uppträda på skolavslutningen.

Aktuella läkemedel:

Risperidon och andra antipsykosmediciner

Risperidon används vanligen för att behandla psykoser men har under senare tid använts med god effekt på tics och är idag i många fall förstahandsvalet. Flera andra preparat inom samma grupp – som aripiprasol, quetiapin och ziprasidon – ger minskade tics och har lite olika biverkningsprofiler. Det saknas långtidsstudier om biverkningar hos barn och unga vid användning av nyare antipsykotiska läkemedel. Det finns risk för viktökning och kostrådgivning är viktig.

Tiapridhydroklorid

Har under flera år använts som förstahandsval i Tyskland. Fås på licens från Läkemedelsverket.

Haloperidol

Detta läkemedel hör till gruppen neuroleptika. De verkar genom att minska effekten av signalsubstansen dopamin, som har betydelse för sjukdomsutvecklingen. Biverkningarna kan vara besvärande – bland dem finns skakningar, ökad salivproduktion, trögare rörelseförmåga, rastlöshet, ihållande muskelsammandragningar som ger onormala rörelser eller kroppsställningar.

Klonidin

Används bland annat i behandlingen av högt blodtryck och utövar sin effekt genom att blockera receptorn för adrenalinliknande ämnen i kroppen. Läkemedlet finns att få på licens som kort eller långverkande tabletter eller i form av plåster som har en mer stabil effekt på symtomen.

Annan behandling

Aktuella åtgärder kan vara:

  • Individuell avspännings- och hanteringsträning i vardagen.
  • Psykoterapi för att bearbeta känslomässiga problem som uppstår i samband med tillståndet.
  • Familjeterapi för att minska stressen som de närstående orsakar patienten.
  • Särskild undervisningsplan i skolan. Det är viktigt att läraren vet om barnets besvär och kan anpassa skoldagen utifrån det. Det gäller även lättare fall av ticsbesvär.

Tillståndets förlopp

Symtomen uppstår vanligen vid 6–8 års ålder, och alltid före 18 års ålder. Tics varierar typiskt i både typ och omfattning och goda och sämre perioder. Uppmärksamhets- och koncentrationsstörningar med eventuell hyperaktivitet kan uppstå före ticsen. Ofta förvärras symtomen i puberteten som därför blir en sårbar tid vad gäller självbild och beteende. Tillstånden kan vara livslånga, men hos många kvarstår bara minimala symtom i vuxen ålder.

Prognosen kommer i hög grad att bero på om barnet/den unga klarar att behålla en positiv självbild, få jämnåriga vänner och i hur stor grad det finns ytterligare symtom och eventuella andra tillstånd (som till exempel uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitet).

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu