Ska försöka göra en lång historia så kort som möjligt. Är en kille på 27 år som har varit sjuk i okänd sjukdom i snart 4 år nu. Det började hösten 2007 när jag drabbades av en rad segdragna infektioner. Först en förkylning, sedan vinterkräksjukan två gånger, sedan en öron/halsinfektion på det. Detta pågick under cirka 3 månader. Samtidigt pågick det en del stress i livssituationen. Under julen var jag ordentligt sjuk och några dagar efter nyår vaknade jag en natt och kände mig otroligt matt i hjärnan på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt. Trots detta kunde jag inte sova. Jag fick total utmattning i kroppen, domningar i armarna, ryckningar i musklerna över hela kroppen, svåra kognitiva symptom (mental dimma), jag kunde läsa en mening för att sedan glömma bort den 5 sekunder senare, svår huvudvärk, ljudöverkänslighet, yrsel, muskelvärk, psykologiska symptom som oförmåga att känna glädje/njutning. Etc. Jag läste på högskolan då men blev tvungen att avbryta studierna. jag somnade i bilen på vägen dit, jag somnade i föreläsningssalen, kunde inte koncentrera mig på vad föreläsare sa. Efter cirka två månader blev jag lite bättre men kunde inte gå tillbaka till skolan för de kognitiva symptomen var för svåra. Jag besökte läkare efter läkare och alla ställde diagnosen depression och jag tillskrevs olika typer av ssri-preparat. De gjorde ingen skillnad och några av dem gjorde symptomen värre. Jag gick så småningom tillbaka till mitt gamla jobb som lastbilschaufför och där är jag kvar idag. Men vardagen är ett helvete. Jag klarar knappt av jobbet. Jag är oskärpt i trafiken och jag har uppenbara problem att hålla mig vaken. När jag kommer hem ligger jag bara helt utmattad. Trots att jobbet inte är krävande. Fysisk träning förvärrar alla symptom under flera dagar... Jag har som sagt sökt läkarvård flera gånger. jag har tagit alla blodprov. Jag har fått hjärnan undersökt med magnetkamera. Allt verkar normalt. Läkarna bara kliar sig i huvudet och vet inte vad de ska göra. (jag klandrar dem inte) Jag har aldrig tidigare i livet haft psykiska problem. Jag har haft en stabil uppväxt med bra familj och vänner och jag har alltid klarat skolan bra. Jag har alltid varit en levnadsglad och energirik person med intresse för idrott bland annat. Men kombinationen av alla dessa fysiska symptom plus anhedoni gör livet väldigt svårt att leva. Jag har tyvärr börjat fundera på om det ens är värt det. Jag har inte upplevt en frisk dag på fyra år. Jag minns inte hur det känns att vara frisk. jag skulle uppskatta min psykiska/fysiska energi till ungefär 35-40% av vad den borde vara. Jag undrar om det ens är möjligt att bli bra igen efter så här lång tids sjukdom? Jag undrar även om du har något tips på vart jag kan vända mig? Jag har gett upp hoppet om min vårdcentral, det känns bara jobbigt att gå dit när de inte vet vad de ska göra med mig.
Hej! Usch, vilken historia! Omedelbart tycker jag det låter som du har fått någon form av infektion som inte ger med sig. Det skrivs rätt mycket nu i DN om ME, kronisk trötthetssyndrom. Om du går in på http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/fange-i-sin-egen-kropp kan du läsa mer om det. Det finns en specialavdelning för detta på Danderyds sjukhus bland annat. Du behöver hjälp med att ta tag i detta, eftersom din ork är begränsat. Om du kan be familjen hjälpa dig att ta kontakter, ringa och boka tider osv, kanske du kan ta detta några steg framåt? Sen säger du att du känner att du tappar hoppet. Gör inte det! Ditt hopp är din motor framåt i vården, och du behöver all kraft du kan få. Det är jobbigt, men inte omöjligt! Så skaffa dig en person som kan driva saker framåt för dig, en vän eller familjemedlem. Jag tror du behöver din kraft för att klara vardagen, och då är vårddjungeln en för stor utmaning. Jag hejar på dig! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
