Tvångssyndrom hos barn och unga

Ett tvångssyndrom definieras som ett tillstånd med ständigt återkommande tvångstankar och/eller tvångshandlingar.

Uppdaterad den: 2012-12-11
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är tvångssyndrom?

Tvångstankar, obsessioner, är oönskade, påträngande, återkommande och tvingande tankar, känslor, idéer eller förnimmelser. De upplevs vanligen som dåliga, skrämmande och/eller hotande. Tankarna dyker bara upp i medvetandet och du förmår inte att bli kvitt dem, hur mycket du än försöker.

Tvångshandlingar, kompulsioner, är handlingar som en person känner sig tvingad att ständigt utföra, även om han eller hon vet att det inte är nödvändigt. Du förmår alltså inte att låta bli att upprepa handlingen. Ett vanligt exempel är att du bara måste kontrollera en gång till att dörren är låst, fastän du egentligen är helt säker på att den är låst.

Lättare grader av tvångshandlingar är vanliga: 15–30 % av befolkningen har sådana problem. 2–3,5 % har så stora problem av det här slaget att man karaktäriserar det som en sjukdom.

Annons
Annons

Det är vanligt att symtomen börjar redan i barndomen, men de kan också debutera senare. Många skäms över sina besvär och därför är det troligen fler än man tror som har besvär redan under barndomen, men som döljer dem. Vanligen tar det många år innan man vågar söka hjälp för den här typen av problem.

Det är ungefär dubbelt så många pojkar som flickor som har tvångssyndrom, men det jämnar ut sig i övre tonåren. Tvångsbeteenden kan ibland bli så svåra att man inte längre fungerar i vardagen.

Vem är i farozonen?

Vi vet inte säkert orsaken till den här sjukdomen, men vi vet att det är en kombination av arv (genetik) och den miljö man växer upp i. Familjer till drabbade uppvisar en högre förekomst av tvångssyndrom än befolkningen i övrigt. Belastande faktorer i familj och uppväxtmiljö kan samverka till att utlösa eller underhålla symtomen.

Annons
Annons

Är du foglig och perfektionistiskt lagd löper du större risk att utveckla ett tvångssyndrom, men man behöver inte ha dessa drag för att utveckla sjukdomen. Det ska också understrykas att det är en glidande övergång mellan sjukdom och normala variationer. I barns normala utveckling kan man, hos de flesta, se övergående upptagenhet med ritualer. Behovet av dessa normala ritualer försvinner vanligen i åttaårsåldern. Exempel på lättare, normalt övergående ritualer under barndomen är:

  • Lyckotal.
  • Ritualer vid läggningsdags.
  • Att undvika att gå på streck.

Barn med tvångssyndrom har ofta även andra psykiska problem. Många är deprimerade. Ätstörningar kan förekomma hos flickor. Ångesttillstånd som generaliserad ångest, separationsångest och fobier är vanliga. Tourettes syndromses ofta hos barn med tvångssyndrom.

Diagnos

För att diagnosen tvångssyndrom ska ställas ska ett eller flera av följande krav vara uppfyllda:

  • Omfattande och tidsödande tvångstankar och/eller tvångshandlingar förekommer.
  • Symtomen stör och försvårar vardagliga sysslor.
  • Den drabbade upplever situationen som hämmande för en normal livsföring.

Hur präglar symtomen vardagen?

Vanliga tvångstankar är:

  • Överdriven oro för smuts, bakterier och giftiga ämnen.
  • Ångest för sjukdom, olycka och död.
  • Sexuella, moraliska eller religiösa grubblerier.

Vanliga tvångshandlingar är:

  • Tvättritualer – måste tvätta sig väldigt ofta eller på ett särskilt sätt.
  • Kontroller – att spisen är avstängd, att dörren är låst och så vidare.
  • Andra upprepningsritualer – tvång att upprepa vardagliga handlingar gång på gång, oftast utifrån en bestämd siffra, som får en särskild, magisk innebörd.
  • Ordna i rader.
  • Räkna.

Det är vanligt att du känner obehag och ångest när du får tvångssymtomen. De som lider av det här är ofta förtvivlade och ledsna och det är vanligt att de är ängsliga. Efter ett tag upptäcker du att en del situationer utlöser symtomen och därför undviker du dessa situationer. Då har du fått en sjukdom som stör och hämmar din livsföring. För många leder det till att de isolerar sig från andra.

Finns det hjälp?

Ja, det finns flera behandlingsmetoder som kan hjälpa barn och ungdomar med tvångssyndrom. Det är viktigt att du skaffar dig kunskap om tillståndet, så att du får bättre insikt om vad som utlöser tillståndet och vad du eventuellt kan göra för att förbättra situationen. I samarbete med din husläkare och en specialistläkare kan du komma fram till en lämplig behandlingsplan. Dina föräldrar är viktiga medspelare i behandlingen. Hela familjen bör få utförlig information.

Psykoterapi

Så kallad kognitiv beteendeterapi är en central del av behandlingen. Det innebär att du tillsammans med terapeuten och dina föräldrar först försöker klargöra hur tvångstankarna och tvångshandlingarna ser ut. Vilka tankar är det som utlöser oron eller katastrofkänslan? Sedan kommer terapeuten att sätta ihop övningar, där du utsätter dig för situationen där tvångstankarna uppstår – till exempel att röra vid ett smutsigt dörrhandtag – och så får du hjälp att klara av de jobbiga känslorna utan att ta till ritualerna. Målet är att ändra din fastlåsta tankebana. Övningarna utför du hemma, gärna med stöd från dina föräldrar. Det är viktigt att du själv ser syftet med övningarna och att du upplever behandlingen som ett sätt att lära dig hantera dina svåra känslor och tankar. Därför ska du själv delta i planeringen av vad du kan och inte kan göra.

Resultatet av beteendeterapin varierar från barn till barn. Barn med milda till måttliga tvångssyndrom verkar ha störst nytta av den psykologiska behandlingen, särskilt de som är högt motiverade att bekämpa symtomen.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling är inte aktuellt förrän i sjuårsåldern. Forskarna tror att en del av förklaringen till tvångssyndrom handlar om hur hjärnan fungerar, där bland annat signalsubstansen serotonin har en viktig funktion. Serotonin påverkar hur signaler överförs från en nerv till en annan. Men hos många med tvångssyndrom fungerar inte det här som det ska. Det har visats att en typ av depressionsmediciner – så kallade SSRI-preparat, som påverkar serotonin-nivåerna i hjärnan – kan hjälpa vid tvångssyndrom.

Effekten kommer inte omedelbart. Ofta kan det ta upp till två månader innan du märker någon effekt. Därför ska du inte avbryta behandlingen innan du har provat medicinen i minst två månader. Få blir friska av denna behandling, men det uppges att 25–50 % blir bättre. Om läkemedelsbehandlingen kombineras med kognitiv beteendeterapi räknar man med förbättringar för 75 % av patienterna – och några blir faktiskt friska. Vi vet inte säkert hur länge man bör ta medicinen men många experter rekommenderar att om behandlingen hjälper dig bör du fortsätta i minst ett till två år, innan behandlingen trappas ner.

Prognos

Ju tidigare behandlingen inleds, desto större är sannolikheten för att den ska bli framgångsrik. Det är också av stor betydelse att den som ska behandlas är motiverad.

Det finns få långtidsstudier av barn med tvångssyndrom. Men en dansk studie med uppföljningstider på 6–22 år fann att cirka hälften av deltagarna fortfarande hade tvångssyndrom i vuxen ålder, antingen kroniskt eller i episoder. Man har inte kunnat visa att debutåldern skulle vara knuten till ett bestämt utfall.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons