Tvångssyndrom hos barn och unga

Vad är tvångssyndrom?

Tvångstankar är oönskade och påträngande tankar, känslor, idéer eller inre bilder. De upplevs vanligen som dåliga, skrämmande och/eller hotande. Tvångstankarna dyker bara plötsligt upp och man förmår inte att bli kvitt dem, hur mycket man än försöker.

Tvångshandlingar är handlingar som en person känner sig tvingad att utföra, även om hen vet att det inte är nödvändigt. Ett vanligt exempel är att man måste kontrollera en gång till att dörren är låst, fastän man egentligen är helt säker på att den är låst.

Lättare grader av tvångstankar och tvångshandlingar är mycket vanligt, men en del har ständigt återkommande tvångstankar och/eller tvångshandlingar som påverkar deras liv mycket. Då kan det handla om tvångssyndrom, eller OCD, vilket är förkortning av engelskans "Obsessive Compulsive Disorder".

Tvångssyndrom börjar ofta i ung ålder – medelåldern för insjuknande är 20 år. Cirka två procent av befolkningen har någon gång under livet tvångssyndrom. 

Symtom

I barns normala utveckling ses ofta en övergående upptagenhet med ritualer. Dessa försvinner vanligen i åttaårsåldern. Exempel på lättare, normalt övergående ritualer under barndomen är lyckotal, ritualer vid läggningsdags eller att undvika att gå på streck. Sådana övergående ritualer är inte tvångssyndrom.

Tvångstankar (obsessioner) – vanliga tankar vid tvångssyndrom är rädsla för smitta, sjukdomar och olyckor samt aggressiva eller sexuella tankar. Många har fler än en typ av tvångstankar. 

Tvångshandlingar (kompulsioner) – vanliga tvångshandlingarna är tvättvång, kontroll av lås och spisplattor, samt räkneritualer.

I anslutning till dessa tankar och handlingar spelar ångest och obehag en viktig roll. Tvångstankar kan i sig själv utlösa ångestsymtom. Om tvångshandlingar förhindras kan även detta ge ångestsymtom. Utåt är tvångshandlingar det som märks mest. Vid tvångssyndrom styr tvångstankar och tvångshandlingar vardagen i stor utsträckning.

Barn och ungdomar med tvångssyndrom har ofta även andra psykiska problem. Många utvecklar depression, men även paniksyndrom och social fobi är relativt vanligt. Samsjuklighet med Tourettes syndrom och tvångssyndrom är också vanligt.

Orsak

Ärftliga, biologiska och psykologiska faktorer samspelar troligen i utveckling av tvångssyndrom. Personer med tvångssyndrom har ofta släktingar med liknande symtom och studier har visat att ärftligheten är relativt hög. Mycket tyder på att tvångssyndrom är en utvecklingsmässig störning i det centrala nervsystemet. Det verkar finnas en obalans i impulsöverföringen mellan vissa delar av hjärnan. Även psykologiska faktorer och stress verkar ha betydelse i sjukdomsutvecklingen.

Diagnos

Även om tvångssyndrom innebär ett stort lidande och påverkar livet mycket, tar det ofta många år från debut till att man söker hjälp för besvären. Många inser det orimliga i sina tvångstankar och tvångshandlingar, men tycker att det är jobbigt att berätta om dem. Det är viktigt att man söker hjälp om man misstänker att man har tvångssyndrom eftersom det finns effektiv behandling som kan förhindra kroniska besvär.

Diagnosen ställs utifrån sjukdomshistoria och beskrivning av symtom. I regel görs även en kroppslig undersökning för att utesluta underliggande sjukdomar.

För att diagnosen tvångssyndrom ska ställas ska ett eller flera av följande krav vara uppfyllda:

• Omfattande och tidsödande tvångstankar och/eller tvångshandlingar förekommer.
• Symtomen stör och försvårar vardagliga sysslor.
• Den drabbade upplever situationen som hämmande för en normal livsföring.

Behandling av tvångssyndrom

Det finns flera behandlingsmetoder som kan hjälpa barn och ungdomar med tvångssyndrom. Det är viktigt att man skaffar sig kunskap om tillståndet, så att man får bättre insikt om vad som utlöser symtomen och vad man kan göra för att förbättra situationen. Föräldrar är viktiga i behandlingen och hela familjen bör få utförlig information.

Psykoterapi

Så kallad kognitiv beteendeterapi (KBT) är en central del av behandlingen. Det innebär att man tillsammans med terapeuten och föräldrarna först försöker klargöra hur tvångstankarna och tvångshandlingarna ser ut. Sedan sätter terapeuten ihop övningar, där man utsätter sig för situationen där tvångstankarna uppstår – till exempel att röra vid ett smutsigt dörrhandtag – och så får man hjälp att klara av de jobbiga känslorna utan att ta till ritualerna. Målet är att ändra sina fastlåsta tankebanor. Övningarna utförs hemma, gärna med stöd från föräldrar. Det är viktigt att man själv ser syftet med övningarna och att man upplever behandlingen som ett sätt att lära sig hantera sina svåra känslor och tankar. Därför ska man själv delta i planeringen av vad man kan och inte kan göra.

Resultatet av beteendeterapin varierar. Barn med lindriga till måttliga tvångssyndrom verkar ha störst effekt, särskilt de som är högt motiverade att bekämpa symtomen.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling är inte aktuellt förrän tidigast i sjuårsåldern. Läkemedelsbehandling bör endast ges om KBT har prövats adekvat och inte visat sig vara tillräcklig behandling. Ibland kan dock läkemedelsbehandling behöva ges som tillägg till KBT för att öka förutsättningarna att klara exponeringsbehandlingen.

En del av förklaringen till tvångssyndrom handlar om hur hjärnan fungerar, där bland annat signalsubstansen serotonin har en viktig funktion. Serotonin påverkar hur signaler överförs från en nerv till en annan. Denna funktion kan vara påverkad vid tvångssyndrom. Det har visats att en typ av depressionsmediciner – så kallade SSRI-preparat, som påverkar serotoninnivåerna i hjärnan – kan hjälpa vid tvångssyndrom.

Effekten vid behandling med SSRI kommer inte omedelbart. Ofta kan det ta upp till två månader innan man märker någon effekt. Därför ska man inte avbryta behandlingen innan man har provat medicinen i minst två månader. Få blir friska av denna behandling, men det uppges att 25–50 procent blir bättre. Det är oklart hur länge man bör ta medicinen men det rekommenderas att om behandlingen hjälper bör man fortsätta i minst ett år innan behandlingen trappas ner.

Prognos

Hos barn och ungdomar kan sjukdomen ha ett varierande förlopp med möjlighet till förbättring. Efter puberteten kan sjukdomen bli kronisk om adekvat behandling inte ges. En långtidsstudie där deltagarna inte hade fått adekvat behandling visade att cirka hälften fortfarande hade tvångssyndrom i vuxen ålder, antingen kroniskt eller i episoder. 

Med adekvat behandling kan man räkna med stor förbättring i de flesta fall. Vissa behöver ta läkemedel under lång tid.