Ångestsjukdomar hos barn och unga

Orsakerna till ångest hos barn och unga är komplexa, men man tror att medfödda egenskaper hos barnet samverkar med uppväxtmiljö och livserfarenheter.

Uppdaterad den: 2012-12-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är ångestsjukdomar hos barn och unga?

Ångesttillstånd hos barn och unga omfattar ångest över att skiljas från mamma och pappa: separationsångest, ångest över sociala situationer: social ångest, genomgripande ångest som präglar hela vardagen: generaliserad ångest, stark ångest som kommer som anfall: panikångest, och ångest över särskilda föremål eller situationer: fobier. Dessa ångestsjukdomar är i princip desamma som de som finns hos vuxna.

För de flesta barn börjar problemen gradvis, men fobier och panikångest kan uppstå plötsligt. Varje ovannämnt ångesttillstånd har sina karakteristiska drag:

Separationsångest

Innebär ovanligt stor rädsla för att skiljas från en anknytningsperson, vanligen mamma eller pappa, och rädslan varar längre än den åldersperiod då sådana reaktioner är normala. Om separationen uppstår är det viktigt för barnet att snabbt återupprätta kontakten. Symtom på sådan ångest kommer att uppstå innan barnet är sex år och medför ofta också kroppsliga symtom. Barnet kan dessutom komma att vägra gå i skolan.

Annons
Annons

Social ångest

Uppstår under tidig barndom och medför en ovanligt stark fruktan för främlingar och osäkerhet i sociala situationer. Det leder till ett undvikande av socialt umgänge och allmänt dålig social funktion.

Generaliserat ångestsyndrom

Överdriven ängslighet, som är hämmande för barnets beteende och funktion i de flesta situationer. En sådan sjukdom har ofta sällskap av kroppsliga symtom som huvudvärk, magont och problem att slappna av och somna.

Panikångest

En ångestsjukdom som vanligen inte förekommer före puberteten. Ångestanfallen uppstår plötsligt utan någon uppenbar orsak och åtföljs ofta av hjärtrusning, svettningar, darrighet, muntorrhet, svårigheter att andas och rädsla för att dö.

Annons
Annons

Fobier

Innebär intensiv ångest för särskilda föremål eller situationer. Detta kommer allt eftersom att leda till att barnet förväntar sig rädsla i en given situation. Därför försöker barnet undvika de situationer där ångesten kan uppstå. Till exempel kan fobi för hundar leda till att barnet inte går ut utan isolerar sig hemma där det känner sig tryggt.

Ibland talas det om rädsla att gå till skolan, som om det var en undergrupp av fobierna: skolfobi. Men rädsla för att gå i skolan kan ha många olika orsaker. Finns det något skrämmande i skolan eller är det en irrationell rädsla, det vill säga ett bakomliggande ångestsyndrom? Hos yngre barn är det vanligt med en bakomliggande separationsångest, medan det hos äldre barn kan föreligga social fobi, generaliserad ångest och inte minst hos ungdomar, en depression. Skolfobi kan utlösas av sjukdom, dödsfall i familjen, byte av skola eller av att en vän flyttar. Symtomen kan dock komma smygande utan samtidiga belastningsfaktorer.

Ångestsjukdomar är ett av de vanligaste tillstånden som ses inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Orsak

Orsakerna till ångest hos barn och unga är komplexa, men man tänker sig att medfödda egenskaper hos barnet samverkar med uppväxtmiljö och livserfarenhet. Depression eller ångestsjukdom hos föräldrarna gör att barnet har en särskild predisposition för sådana sjukdomar, både genom arv och miljö.

Hur diagnostiseras tillståndet?

När ett ångesttillstånd ska diagnostiseras kommer läkaren att efterfråga grundlig information om sjukdomshistorien och symtomen. Undersökning av barnet kommer som regel att genomföras genom samtal. Standardiserade frågeformulär eller intervjuer används ofta och några av dem fyller patienten i själv. En kroppslig undersökning genomförs också för att utesluta andra sjukdomar som också kan orsaka magont och huvudvärk.

Bara i sällsynta fall kan det bli tal om en utökad kroppsundersökning. Den görs i så fall på ett sjukhus.

Behandling

Avsikten med behandlingen är att dämpa eller avlägsna aktuella symtom och att förhindra att tillståndet utvecklar sig till en bestående ångestsjukdom. Det är också viktigt att främja barnets normala utveckling på andra områden. Det kan ge barnet kapacitet att hantera sina känslor och motverka att ångesten blir bestående.

Olika former av ångest/rädsla hos barn är vanliga och övergående och kräver normalt ingen behandling. Uppstår däremot ångest/rädsla av ovanlig intensitet och varaktighet ska man söka hjälp. Aktuella behandlingsformer kan innehålla information och samtal om tillståndet. Sådana samtal kommer att fokusera på förmågan, både hos barn och föräldrar, att hantera tillståndet. Vid skolfobi är det viktigt att barnet snabbt kommer tillbaka till skolan och här kommer det att finnas möjlighet för skolan att få råd om hur den ska förhålla sig.

Läkemedelsbehandling är bara aktuellt om barnet plågas svårt av sin ångest och ges alltid i kombination med andra åtgärder. Läkemedel används sällan till förskolebarn, men det finns belägg för att de har effekt på barn och ungdomar med separationsångest, social fobi eller generaliserad ångest.

Familjeterapi kan vara aktuell, om det finns problem i samspelet mellan föräldrar och barn. När ångesten är så svår att det rör sig om en sjuklig svårighetsgrad, kan psykoterapi i form av kognitiv beteendeterapi vara till hjälp.

En forskningsrapport visar att barn och ungdomar med ångest och depression kan ha viss nytta av motion, men för lite god forskning har gjorts för att man ska kunna dra otvetydiga slutsatser.

Prognos

Alltför lite är känt om ångestsjukdomarnas förlopp under barndomen, men viss kunskap finns ändå. Besvären minskar som regel med åren hos vissa, men kan lätt återkomma i samma, eller i en annan, form av ångestsyndrom. En del kan utveckla panikångest i vuxen ålder, och förekomsten av depressiv sjukdom kommer också att vara lite högre bland vuxna med en bakgrund av ångestsjukdom i yngre år.

Grovt räknat blir två av tre friska, medan en av tre får långvariga besvär. De som är särskilt utsatta för sådana långvariga besvär kommer att vara de som har predisposition för tillståndet genom arv, de i vilkas familj det finns flera fall av psykiska symtom, känslomässigt omogna barn med låg tröskel för symtom och barn i familjer med beroendesymtomatik.

Eventuella komplikationer kan vara bestående ångestsjukdom eller depression, som hindrar normal utveckling och viktiga, sociala erfarenheter.

Att leva med en ångestsjukdom

Ångestsjukdomar påverkar det dagliga livet genom att ängsliga barn ofta blir dels beroende och krävande och dels styrande gentemot sin omgivning. Sjukdomen kan också skapa mycket stress i familjen och det är inte ovanligt att föräldrar reagerar med skuldkänslor, ångest, sorg, hjälplöshet, ilska eller uppgivenhet.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons