Jag förlorade min mor för 7 år sedan när hon dog 45 år gammal och dör medan vi fortfarande är ovänner. Nu i år 2005 förlorade jag hastigt och oväntat min älskade pappa och kan inte släppa lös mina känslor. Känns som jag håller på att gå sönder och vet inte vad jag ska göra. Jag är gravid nu i 9 månaden och jag är gift men jag ältar varje dag min fars död pga av att vi stod så nära efter min mor dog. Han dog i dubbelsidiglunginflammation och jag kan inte förstå hur jag ska kunna gå vidare. Jag var den som dagen innan han dog sa att det var okej om han släppte taget och att han kunde ta min mors hand om hon räckte den till honom och dagen efter dog han och jag kan inte ta det ut ur huvudet. Pga av mitt giftermål och graviditet har jag inte kunnat ta i tu med min sorg och genomarbetat mina känslor och nu känns det som hela jag är trasig inuti. Jag försöker berätta för min man men han förstår inte. Jag har 3 äldre systrar men de puttade bort mig ur familjen efter pappa dog och jag förstår inte varför. Jag vet inte hur länge till jag orkar leva såhär. Jag ska snart inom några dagar föda men jag vet inte hur jag kommer att kunna orka när jag mår som jag gör nu. Jag gråter mig till sömns varje kväll och jag är 23 år gammal ska bli 24. Snälla kan du ge mig ett råd om hur jag ska göra!
Hej! Jag tror att jag ska fatta mig kort. Av många olika skäl tycker jag att du ska be din mödravård om hjälp med att remittera dig till en psykiatrisk mottagning för krisbearbetande samtal och bedömning av om du lider av en depression. Det är så många svåra saker och känslor som du har att hantera och som du måste få hjälp med att reda ut för att göra det psykologiskt möjligt för dig att bli mamma så snart som möjligt. För att snabba på handläggningen bör du kontakta din mödravård "idag" och beskriva det du redogjort för i din fråga, be att de remitterar dig, samtidigt som du också kontaktar din psykiatriska mottagning och berättar din historia och informerar dom om att remissen är på väg. På så vis bör handläggningstiden och startsträckan bli så kort som möjligt.
Hälsningar Jan Davilén, Överläkare, psykiater.
Netdoktors fakta om depression »
