Depression, en översikt


Uppdaterad den: 2013-01-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är depression?

Depression innebär depressiva symtom under minst två veckor, symtom som ska orsaka lidande eller funktionsförlust hos den drabbade och inte vara ett direkt resultat av kroppslig sjukdom eller drogmissbruk (inklusive alkohol eller mediciner). Kärnsymtomen vid en depression är sänkt stämningsläge, brist på intresse och glädje samt ökad trötthet.

Depressioner är vanliga. Troligtvis får 15–25 % av alla kvinnor och 7–12 % av alla män en behandlingskrävande depression någon gång i livet. Punktprevalensen, det vill säga andelen personer som vid en given tidpunkt är sjuka, beräknas till 3–5 %. 

Depression är en viktig orsak till sänkt livskvalitet världen över, delvis då människor ofta går länge med sjukdomen utan att få rätt behandling.

Annons
Annons
Animation om depression

Symtom och tecken

En depression karakteriseras av sänkt stämningsläge, brist på intresse och glädje samt ökad trötthet. Andra symtom på depression kan vara:

  • Förstoppning, smärtor och viktnedgång är vanliga kroppsliga besvär.
  • Sömnstörningar som störd dygnsrytm, tidigt eller sent uppvaknande, minskad sömnmängd och sämre sömnkvalitet är vanliga symtom. Ett mer ovanligt symtom är ökad sömn.
  • Aptitstörningar handlar oftast om minskad aptit och viktförlust, men ökad aptit och viktökning förekommer också.
  • Försämrad uppmärksamhet och koncentrationsförmåga, med minskad förmåga att läsa eller hålla tråden i ett samtal.
  • Initiativlöshet präglar tillståndet, många blir passiva och förlorar intresse och känslor för sina närmaste.
  • Ångest och oro.
  • Negativa och pessimistiska tankar om framtiden.
  • Sänkt självkänsla och självförtroende.
  • Tankarna kretsar ofta kring egen skuld och skam, den deprimerade känner sig liten och mindervärdig och vissa känner att de inte har rätt att leva.
  • Självmordstankar är centrala och risken för självmord stiger med ökande grad av depression.
  • Bristande sexlust är vanligt.

Orsak

Kunskapen om vad som händer i hjärnan när det utvecklas en depression är inte särskilt stor, även om det finns många och olika teorier till vad som ligger bakom.

Arvet har betydelse vid depression. Tvillingstudier har visat att 30–40 % av depressioner kan förklaras av ärftlighet och att 60–70 % kan förklaras av miljöfaktorer hos individen.

Annons
Annons

Personliga upplevelser spelar en uppenbar roll vid depression. En depression utlösas av att någon som personen älskar dör, att äktenskapet går sönder, företaget går i konkurs eller att andra smärtsamma förändringar i livet inträffar. En besvärlig barndom kan göra personen mer sårbar för depression senare i livet.

Riskfaktorer

Den som tidigare har haft en depression eller har andra psykiska besvär, har en nära familjemedlem med depression eller som har försökt ta livet av sig, har en ökad risk att drabbas.

Personer som missbrukar alkohol, droger eller som använder vissa läkemedel (till exempel betablockare, kalciumantagonister, peroralt kortison, interferon och bensodiazepiner), har också ökad risk för depressioner.

Stress och sömnbrist ökar risken att drabbas och likaså om man lider av kronisk smärta eller har en annan sjukdom som orsakar funktionsförlust.

Hos kvinnor finns ett samband mellan tidig menopaus, och därmed kortare exponering för kroppseget östrogen, och ökad risk för depression senare i livet.

Årstidsbunden depression

Årstidsbunden depression (även kallad vinterdepression) är återkommande depressiva episoder med start och bättring vid ungefär samma tid på året (börjar på hösten och försvinner på våren) under minst två år. Patienten ska inte ha flera depressiva episoder vid andra årstider och det ska inte gå att förklara tillståndet med till exempel säsongsvarierad arbetslöshet eller skolgång. Vid årstidsbunden depression ingår förutom ett sänkt stämningsläge och brist på energi, ofta också ett ökat sömnbehov, ökad aptit (speciellt sötsaker) och viktökning.

Diagnos 

När läkaren har uteslutit en fysisk orsak till depressionen, utförs en psykologisk utvärdering. Utvärderingen kan utföras av en alllmänläkare eller så remitteras patienten till en psykiater eller till en psykolog.

Inga laboratorieprover kan påvisa en depression. För att klargöra om någon är deprimerad och vilken grad av depression det rör sig om, ställer läkaren/psykologen frågor om personens känslor och hur livet i största allmänhet fungerar.

Genom frågorna får läkaren/psykologen svar på när sjukdomen startade, hur länge den varat, hur allvarlig den är, om sjukdomen förekommit tidigare och om personen i så fall fått någon behandling och vilken. Läkaren/psykologen frågar också om användning av alkohol, droger och läkemedel, om självmordstankar förekommit samt om andra i familjen haft depressioner.

Ibland kan läkaren/psykologen använda ett speciellt skattningsformulär för att mäta grad av depression, till exempel MADRS.

Indelning

Depression kan delas in i lindrig, medelsvår och svår depressiv episod:

  • Vid lindrig depression föreligger lindrig till måttlig symtombild och lindrig funktionsförlust.
  • Vid medelsvår depression föreligger påtaglig symtombild och måttlig funktionsförlust, men oftast ingen påtaglig självmordsrisk.
  • Vid svår depression föreligger påtaglig symtombild. Symtomen är ohanterliga och personen kan ha svårt att bry sig om grundläggande behov som att äta eller dricka. Självmordstankar är vanliga.
  • Ihållande depression definieras som ett kroniskt sänkt stämningsläge under minst två år och under denna period ska man inte ha haft mer än två månader utan symtom på depression.

Behandling

Depressionsbehandlingen syftar till att minska patientens sjukdomskänsla och att öka livslusten. Syftet är också att förhindra återinsjuknande. Samtidigt är det önskvärt att behandlingen ger patienten minsta möjliga obehag och besvär. Det finns stöd för att 70 % av patienterna uppnår behandlingsmålet symtomfrihet och full funktionsförmåga.

De vanligaste behandlingarna mot depression är olika former av psykologisk behandling och antidepressiva läkemedel. På gruppnivå är det inte så stora skillnader mellan dessa behandlingar vad gäller effekt på symtom. Men olika typer av behandlingar kan passa olika bra för olika individer.

Alla med depression rekommenderas psykiskt och socialt stöd och eventuellt en strukturerad samtalsbehandling som exempelvis kognitiv beteendeterapi, KBT.

Studier har visat att fysisk aktivitet har lika god effekt vid lindrig till måttlig depression som antidepressiva läkemedel och KBT, åtminstone på kort sikt. KBT och fysisk aktivitet har båda var för sig visat sig kunna minska risken för återfall.

Extrakt av johannesört används som depressionsbehandling i vissa länder. Detta växtbaserade läkemedel har en dokumenterad effekt vid kortvariga och lindriga till måttliga depressioner, medan effekten vid långtidsbehandling eller vid svårare depressioner inte har studerats. Johannesört kan kraftigt störa effekten av en rad viktiga läkemedel genom påverkan på de leverenzymer som bryter ner dessa läkemedel.

Elektrokonvulsiv behandling, ECT, reserveras för patienter med svår depression och som inte har blivit hjälpta av annan behandling. Det är den mest effektiva korttidsbehandlingen vid svåra depressioner och räknas som säker även om den har biverkningar.

Läs mer ingående om behandling av depression.

Prognos

Prognosen för en enskild depressiv episod är vanligen god. Befolkningsundersökningar visar att majoriteten av depressioner går över inom 3–6 månader och att de flesta inte drabbas av flera episoder.

Om den drabbade har flera riskfaktorer eller allvarliga symtom, medför detta att depressionsepisoderna kan bli betydligt längre och risken för återfall kan vara betydligt högre. En studie på patienter som varit inlagda på sjukhus för sin depression visade att över hälften av patienterna fick en ny depressionsperiod inom fem år. Prognosen är också sämre hos äldre personer med kronisk eller återkommande depression.

Att ha varit sjuk kan göra att livet blir annorlunda efteråt. Man kan till exempel behöva lära sig att leva med risken för en ny depression och insikten om att ha en ökad sårbarhet, det vill säga känslighet för störningar och förändringar i livet. Det som tidigare var viktigt kanske inte har lika stor betydelse längre, och sjukdomen kan ha medfört nya tankar om vad som är viktigt i livet. Många upplever att de genom depressionen har fått större förståelse för andra, och samtidigt har lärt sig något om sig själva.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons