Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är den vanligaste formen av störningar i hjärtats rytm, så kallad arytmi. Den beräknas förekomma hos cirka 2-3 procent av befolkningen, men ökar med stigande ålder och drabbar drygt tio procent av befolkningen över 80 år.


Uppdaterad den: 2016-09-30
Författare: Anders Englund, Docent vid Arytmi Center Stockhom

Annons

Vid förmaksflimmer har de elektriska impulserna i hjärtat kommit ”i oordning”. Detta gör att hjärtats förmak drar ihop sig på ett oregelbundet sätt och ofta med mer än 300 slag per minut. Följden blir att den pumpande förmågan i förmaken går förlorad. Även kamrarna slår snabbare än vanligt vilket leder till en ökad puls som oftast är väldigt oregelbunden.


Vilka olika former av förmaksflimmer finns det och vad är orsaken?
En vanlig indelning av förmaksflimmer är baserad på huruvida förmaksflimret går över av sig själv eller inte. Om flimret viker spontant kallas det paroxysmalt och om det inte går att få hjärtat att slå i normal takt kallas flimret kroniskt/permanent. Detta gäller också för flimmer där det inte är meningsfullt att sträva efter normal rytm. Exempel på detta är äldre patienter utan symptom. Det finns en mellanform som benämns persisterande och innebär att det går att få hjärtat att slå i takt igen, men då krävs antingen en så kallad el-konvertering eller mediciner i injektionsform. En annan indelning är baserad på om det föreligger en underliggande orsak till patientens flimmer eller inte. Sådana orsaker kan vara klaffel, högt blodtryck, hjärtsvikt och rubbningar i hormonbalansen. Om det inte finns några underliggande orsaker kallas flimret idiopatiskt.

Vilka symtom orsakar förmaksflimmer?

Förmaksflimmer är många gånger helt symtomfritt, speciellt om attackerna är korta. Vanliga symtom kan annars vara hjärtklappning, andnöd, bröstsmärta, yrsel, trötthet, försämrad kondition och allmänt nedsatt välbefinnande. Om hjärtat går för fort under längre tid kan hjärtats kammare med tiden förstoras och hjärtats pumpande förmåga försämras. Då kan hjärtsvikt uppträda som innebär en ökad vätskeansamling i kroppen. Detta kan ta sig uttryck som bensvullnad, andnöd både i vila och vid ansträngning samt illamående, magont och aptitlöshet. En allvarlig komplikation till förmaksflimmer är att det kan bildas proppar i hjärtat som kan pumpas ut i kroppen och stänga av blodtillförseln till något organ. Drabbar detta ett kärl i hjärnan kan en stroke uppstå som kan innebära förlamningar, talrubbningar, synstörningar med mera.

Hur utreds förmaksflimmer?

Vid ett läkarbesök är det viktigt att berätta omständigheterna kring hur attackerna uppkommer (till exempel under stress, efter alkoholintag etc.) och vilka symtom det leder till. Det är viktigt att kartlägga om det finns en bakomliggande orsak till förmaksflimret såsom störningar i sköldkörteln, högt blodtryck, klaffel eller hjärtsvikt. Därför görs ofta en utredning med EKG, vissa laboratorieprover, ultraljud av hjärtat samt ibland arbetsprov och 24-timmars bandspelar-EKG.

Annons
Annons

Hur behandlas förmaksflimmer?

Det är viktigt att söka vård om förmaksflimret pågått i mer än ett dygn. Rytmen bör återställas inom två dygn eftersom förmaksflimmer som varat mer än två dygn ökar risken för blodproppar. Om förmaksflimret har varat mer än två dygn måste man först få behandling med blodförtunnande medel innan behandling med läkemedel eller elektricitet (konvertering).

Läkemedelsbehandling

För samtliga patienter med förmaksflimmer skall behovet av behandling för att minska propprisken kartläggas. Vid behov ges någon form av blodförtunnande medel, vanligen warfarin (Waran) eller något av de nya antikoagulantiapreparaten. Denna behandling är oberoende av vilken typ av flimmer som föreligger.

Vid paroxysmalt förmaksflimmer finns två huvudsakliga mål med medicinering. Dels syftar denna till att minska risken för flimmerattacker, så kallad profylaktisk (förebyggande) effekt, dels att minska hjärtfrekvensen under pågående flimmer. Vissa läkemedel befrämjar även att flimret lättare slår om till normal rytm igen. Exempel på läkemedel vid paroxysmalt förmaksflimmer är betablockare och kalciumflödeshämmare. Behövs mer kraftfulla läkemedel kan man ge dronedaron, amiodaron och flekainid.

Vid kroniskt förmaksflimmer är medicineringens huvudsakliga syfte att sänka hjärtfrekvensen till normala nivåer, både i vila och vid ansträngning. Vanliga läkemedel vid kroniskt förmaksflimmer är betablockerare och calciumblockerare.

Elkonvertering. Detta är den äldsta och mest beprövade behandlingen av förmaksflimmer som inte är paroxysmalt. Ingreppet innebär att patienten sövs en kort stund och under denna period ges en elektrisk stöt över bröstkorgen som gör att hjärtat går i normal rytm igen. Behandlingen lyckas i cirka 90 procent av fallen, men för att inte hjärtat skall återgå till förmaksflimmer krävs ofta förebyggande läkemedel.

Flimmerablation. De allra flesta flimmerattacker startar på grund av extraslag som uppträder i blodkärlen mellan lungorna och vänster förmak (lungvenerna). Genom att isolera dessa från hjärtat kan cirka 80 procent av alla patienter med paroxysmala eller persisterande flimmerattacker botas eller bli kraftigt förbättrade. Ingreppet görs med hjälp av tunna sladdar som förs in via ljumsken. Patienten är inte sövd och kan vanligtvis lämna morgonen efter ingreppet. Flimmerablation är idag en vanlig behandlingsmetod som utförs på 11 olika sjukhus i Sverige.

His-ablation. Vid detta ingrepp tas förbindelsen mellan förmak och kammare bort med hjälp av tunna sladdar som förs in via ljumsken. Detta ingrepp används i första hand för äldre patienter med snabba, svårbehandlade kroniska förmaksflimmer. Innan ingreppet måste en pacemaker inopereras eftersom hjärtat annars skulle slå alltför sakta.

Pacemakerbehandling. Pacemaker är ju i första hand en behandling då hjärtat går för sakta. Vid förmaksflimmer är problemet oftast det motsatta men ibland går hjärtat alldeles för långsamt om man ger mediciner som stabiliserar hjärtats rytm. En pacemaker är då en förutsättning för att kunna behandla patienten på ett adekvat sätt.  

Maze-kirurgi. Detta är ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp som innebär att bröstkorgen och hjärtat öppnas och förmaken skärs upp längs vissa linjer och sys sedan igen. Behandlingen kompliceras av långa operationstider, behov av hjärt-lungmaskin och lång och ibland besvärlig konvalescens. Maze-kirurgi används därför endast vid mycket svåra fall där alla andra möjligheter är uttömda.


Annons
Annons
Annons
Annons