Mobbning

En mobbare är en person som gör eller säger otrevliga saker för att få makt över någon annan. Mobbning är inte bara att slå, knuffas eller sparka.

Uppdaterad den: 2012-10-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Hur vanligt är mobbning?

I internationella jämförelser hamnar Sverige lågt, både när det gäller antalet barn som blir mobbade och antalet barn som mobbar. För några år sedan medverkade Sverige i en WHO-undersökning bland elever i åldrarna 11, 13 och 15 år. Forskarna fann att 1–3 % av flickorna och 2–7 % av pojkarna, uppgav att de mobbat någon åtminstone två gånger den senaste månaden. Andelen elever som uppgav att de hade blivit mobbade var 4 % bland flickorna och 3–5 % bland pojkarna. Även om det finns variationer är mobbning något som förekommer i alla länder.

Mobbning försiggår vanligtvis i skolan eller på väg till eller från skolan. Mobbning är mest utbrett i grundskolan och minskar allt eftersom barnen kommer upp i högstadie- och gymnasieåldern. Pojkar mobbar oftare än flickor, och pojkarna utför främst fysisk och verbal mobbning medan flickor oftare använder utfrysning, isolering och förtal.

Vad är en mobbare?

Mobbning utförs ofta av barn som är äldre, starkare eller större, mot någon som är fysiskt eller psykiskt sårbar. En mobbare är en person som gör eller säger otrevliga saker för att få makt över någon annan. Mobbning är inte bara att slå, knuffas eller sparka, det kan handla om att kalla en person för otrevliga saker eller att säga elaka saker om personen. En mobbare kan också neka den mobbade att vara med i lekar eller idrott, eller att vägra prata med det utsatta barnet. En del sprider falska rykten, hotar, tar saker av eller tvinga det utsatta barnet att göra saker mot sin vilja.

Annons
Annons

Varför faller en del offer för mobbning?

Mobbning kan drabba vem som helst, men forskningen ger en ganska klar bild av dem som riskerar att utsättas för mobbning. De som blir utsatta har ofta, men inte alltid, ett eller flera av de nedan listade kännetecknen. Den vanligaste gemensamma nämnaren är att de är passiva eller underdåniga.

  • Dessa elever är vanligen stillsamma, försiktiga, känsliga och har kanske lätt för att gråta.
  • De är osäkra och har lågt självförtroende (negativ självbild).
  • Om de är pojkar tycker de inte om att slåss och de är ofta fysiskt svagare än sina klasskamrater.
  • De har få eller inga vänner.
  • De är rädda för att göra sig illa och slå sig.
  • De har oftast lättare att umgås med vuxna (föräldrar, lärare) än med sina jämnåriga.

En annan sorts mobbningsoffer är de som väcker irritation hos dem som mobbar. De gemensamma dragen för ett sådant mobbningsoffer är inte lika vanliga (förekommer i 15–20 % av fallen) som dem hos det passiva eller underdåniga mobbningsoffret. Typiska drag hos det provocerande mobbningsoffret är:

  • De kan vara hetsiga och försöka att ge igen om de blir angripna eller förolämpade, men oftast utan större framgång.
  • De är ofta rastlösa, klumpiga, omogna, okoncentrerade och uppfattas som allmänt besvärliga.
  • En del av dessa elever kan karakteriseras som hyperaktiva (oroliga, rastlösa med koncentrationssvårigheter med mera).
  • På grund av sitt irriterande uppträdande är de illa omtyckta också av många vuxna, till exempel läraren.
  • De kan själva försöka att mobba svagare elever.

Mobbning på grund av att en person är annorlunda på ett eller annat sätt, till exempel har en annan klädstil, hårfärg, har glasögon eller en annan dialekt än resten av klassen är inte så vanligt som många tror. Att detta skulle vara huvudorsaken till att enskilda blir mobbade är en myt.

Annons
Annons

Varför är mobbning ett problem?

En del vuxna anser att mobbning är ett normalt inslag i uppväxten. Men det är inte sant. Mobbning gör att barn känner sig ensamma, ledsna och rädda. Det kan få barn att tro att det är något fel på dem. Det kan leda till att barn inte vill gå i skolan eller leka med andra barn. En del barn som mobbas kan till och med bli sjuka av det.

Tecken på mobbning

En del barn som mobbas försöker att undvika en del saker, människor eller platser. De är oftare hemma från skolan, eller har problem med att göra sina läxor. De kan ofta plågas av huvudvärk, eller ständigt ha ont i magen, eller ha sömnsvårigheter. De kan också bli sängvätare.

En del barn som blir mobbade blir stillsamma och håller sig för sig själv. De kan ha få vänner. En del barn som mobbas kan skapa problem i skolan eller hemma. En del barn är eller låter rädda, eller vill inte prata när de blir tilltalade eller tillfrågas om något.

Sönderrivna eller "borttappade" kläder kan vara ett tecken på att ett barn blir mobbat. Detsamma gäller sår, skrubbsår och rivmärken som barnet inte kan eller vill förklara.

Hur kan vi hjälpa ett barn som blir mobbat?

Du kan förklara för ett barn som blir mobbat att det inte är barnets fel. Försök att få barnet att tro på sig själv. Lär barnet hur det kan hävda sina rättigheter. Men lär det inte att hämnas på mobbaren. Be barnet att försöka bortse från mobbaren.

Berätta att problemet går att lösa men förvänta dig inte att barnet ska reda upp det själv. Berätta att det är jättebra att be om hjälp. Om mobbningen äger rum i skolan, uppmuntra barnet att be om hjälp av en lärare, en kurator eller annan vuxen. Försök att engagera dig i barnets skola och ta reda på om skolan har ett åtgärdsprogram mot mobbning. Om barnet går med i ett idrottslag eller annan typ av klubb eller aktivitet kan det också hjälpa.

Hur kan jag hindra mitt barn från att mobba andra?

Tillåt inte att ditt barn mobbar andra. Sätt upp tydliga regler och se till att barnet följer dem. Belöna gott beteende. Var säker på att du vet vad dina barn gör och var de är. Vet vad de ser på TV, vilka filmer de ser och vilka video-/dataspel de spelar.

Tänk på att du som förälder ska vara en förebild. Kontrollera ditt humör och ta inte till fysiska bestraffningar eller fula ord. Se upp med varningstecken i ditt barns beteende som vredesutbrott, slagsmål, att retas med andra, elakhet mot djur, att tända eld på saker eller att använda alkohol eller andra droger. Om du uppmärksammar några av dessa tecken bör du kontakta skolkuratorn, skolsystern eller husläkaren.


Annons
Annons
Annons