Beteendestörningar hos barn och ungdomar

Vad är beteendestörningar?

För att uppförandet ska anses vara en beteendestörning måste det ha pågått under mer än sex månader. Uppförandet måste tydligt bryta mot sociala förväntningar och normer i förhållande till åldern. Detta kan visa sig på flera olika sätt. Barnet är ofta väldigt envist, irritabelt och bråkigt. Det är också vanligt att barnet slåss, ljuger, stjäl och skolkar. Barn med en sådan störning har ett negativt beteende som uttrycks genom aggressivitet, trotsighet och trakasserier. En beteendestörning skiljer sig från vanligt busande och upproriskhet under ungdomsåren, genom att den är mer allvarlig och medför en allvarlig funktionsnedsättning för individen och/eller lidande för omgivningen. 

Trotssyndrom och uppförandestörning är två tillstånd inom begreppet beteendestörning. Vid trotssyndrom tappar barnet lätt besinningen, blir arg, grälar, trotsar aktivt vuxnas uppmaningar och gör avsiktligt sådant som retar andra eller lägger ofta skulden på andra. 

Vid uppförandestörning har barnet eller ungdomen ett allvarligt normbrytande beteende såsom att ignorera andra människors rättigheter genom exempelvis stöld, rymning, fysiskt våld, hot och trakasserier.

Ungefär två till fem procent av alla barn har en beteendestörning. Det kan finnas i lågstadieåldern, men blir ofta mer uppenbart och allvarligt hos ungdomar.

Orsak

Skälet till att vissa barn utvecklar en beteendestörning antas vara en kombination av medfödda faktorer och uppväxtmiljö.

Det räknas som en riskfaktor om barnet är hyperaktivt, har ett svårt temperament, har inlärnings- eller skolproblem, är deprimerat, har dålig självkänsla eller svaga sociala färdigheter. I det sistnämnda ligger särskilt en tendens att misstolka andras handlingar som fientliga.

Yttre faktorer som otrygga familjeförhållanden, avsaknad av eller bristande kamratrelationer eller stressig och otrygg skol- och förskolemiljö kan bidra till utveckling av beteendestörning.

Diagnos

Vid beteendestörning kartläggs beteendeproblemen tillsammans med barn och vårdnadshavare. Ofta behövs uppgifter från skolan. Det brukar ingå att föräldrarna får fylla i frågeformulär om barnets beteende. Barnet/ungdomen screenas för andra diagnoser som intellektuell funktionsnedsättning, adhd, autism, depression, ångestsyndrom och eventuellt substansmissbruk.

Diagnoserna trotssyndrom och uppförandesyndrom ställs med hjälp av specifika diagnoskriterier. Ibland finns andra tillstånd samtidigt, exempelvis depression eller adhd, men det utesluter inte att även trotssyndrom eller uppförandesyndrom kan ställas. 

Behandling

Syftet med behandlingen är att främja barnets normala utveckling och förhindra vidare utveckling bort från samhällets normer och regler. Behandlingen påbörjas så tidigt som möjligt för att den ska ge bästa möjliga effekt och den anpassas efter ålder och svårighetsgrad av beteendestörning. 

Till en början fokuseras på att förbättra relationen mellan barnet och vårdnadshavare. I olika föräldraträningsprogram eller i familjebehandling kan man arbeta med att stärka föräldrafärdigheter. Föräldraträningsprogram som rekommenderas är KOMET, De otroliga åren och COPE.

Det finns också strategier för att träna ilskekontroll och problemlösningsstrategier för barn med svårigheter att reglera sina känsloutbrott.

Läkemedelsbehandling är ingen förstahandsåtgärd vid beteendesyndrom, men om barnet/ungdomen har andra tillstånd där läkemedel kan förbättra symtomen, exempelvis depression, bipolär sjukdom eller adhd, är det viktigt med en välinställd medicinering.

För ungdomar i åldern 12–17 år med mycket allvarlig uppförandestörning och kriminellt beteende på en nivå som motiverar placering utanför hemmet rekommenderas behandlingsfamilj. Då kombineras familjehemsplacering i specialtränade familjehem, individuell terapi och familjeterapi. Behandlingen pågår i 8–12 månader.

Vid svåra beteendestörningar behövs ofta långvarig samverkan mellan hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst. Gemensam vårdplan med tydligt identifierade målsättningar, fördelning av ansvarsområden och regelbunden uppföljning är viktigt. 

Olika behandlingsåtgärder bör testas systematiskt under en given tidsram så att man inte under lång tid har en behandling som inte är effektiv. Om en behandling inte hjälper bör man prova andra åtgärder eller behandlingar.

Prognos

Trotssyndrom verkar för de flesta försvinna i vuxen ålder.

Barn med svåra beteendestörningar har ökad risk för skolmisslyckanden, missbruk, annan psykisk ohälsa, kriminalitet och antisocial personlighetsstörning i vuxen ålder.

För en god prognos är det viktigt att lägga vikt vid det som barnet är bra på, att etablera ett bra nätverk runt barnet och att se till att barnet har bra kontakt med minst en stabil vuxen person. Förmågan till kontakt med människor i allmänhet är också viktig.