Fakta | Mage & tarm

Blindtarmsinflammation

Blindtarmsinflammation, eller appendicit, är ett inflammatoriskt tillstånd i blindtarmen. Blindtarmen är den första delen av grovtarmen. På blindtarmen sitter ett litet bihang, stort som ett lillfinger ungefär, som kallas appendix och är den del av blindtarmen som inflammeras. 


Uppdaterad den: 2011-02-10
Uppdaterare: Jacob Freedman, docent och kirurg vid Kirurg- och urologkliniken Danderyds sjukhus, Danderyds sjukhus

Annons

Det är ofta unga människor i åldern 8-25 år som får inflammation i blindtarmen, men alla kan drabbas. Tillståndet är dock sällsynt hos barn under två år. I den yngre delen av befolkningen är blindtarmsinflammation den magtarmsjukdom som oftast leder till operation. Ungefär var tionde svensk drabbas någon gång i livet av blindtarmsinflammation.

Är du läkare eller sjukvårdspersonal? 
Läs mer om blindtarmsinflammation på NetdoktorPro » 

Varför blir blindtarmen inflammerad?

Inflammationen uppstår när blindtarmens maskformiga bihang (appendix vermiformis) täpps igen, vilket resulterar i att den vätska som bildas fastnar och infekteras av tarmbakterier. Vanligen orsakas tilltäppningen av en bit förhårdnad avföring (avföringssten, så kallad fecalit), men den kan också orsakas av svullnad av lymfvävnad i tarmväggen eller av en tumör.

När bör man misstänka blindtarmsinflammation?

Normalt utvecklas en blindtarmsinflammation enligt följande klassiska mönster:

  • Det första symtomet är magsmärtor kring naveln eller strax ovanför.
  • Efter några timmar ”vandrar” smärtorna ned mot magens högra sida.
  • Smärtorna förvärras vid rörelse.
  • Man tappar aptiten, känner sig illamående och kan ibland få kräkningar.
  • Kroppstemperaturen brukar stiga till omkring 38 grader. En tredjedel av de drabbade får dock ingen feber alls.

Små barn och äldre människor brukar ofta avvika från den typiska sjukdomsbilden. Hos dessa grupper är därför risken större att diagnosen ställs sent. En sen diagnos kan ofta leda till större problem och komplikationer.

Hur ställer läkaren diagnosen?

I första hand ställer läkaren diagnosen genom att förhöra sig om insjuknandet. Man mäter sedan temperaturen, undersöker urinen och tar normalt ett blodprov för att analysera CRP (”snabbsänkan”, ett protein som bildas i levern vid olika retningstillstånd i kroppen). Sedan undersöker läkaren patienten genom att känna på magen och eventuellt även med ett finger i ändtarmen. Kvinnor brukar ofta få genomgå en gynekologisk undersökning. Ingen undersökning kan med säkerhet bekräfta en blindtarmsinflammation. Ofta kompletteras undersökning och laboratorieanalyser med en röntgenundersökning för att förbättra träffsäkerheten i diagnostiken. Om man är magerlagd går det ofta bra med ett ultraljud, om man har lite mer fettvävnad kan det vara bättre med en datortomografiundersökning (skiktröntgen). Till slut är det läkarens bedömning som får avgöra om en operation ska genomföras.

Träffsäkerheten i diagnostiken ligger kring 90 procent. Lite högre hos män och lite lägre hos kvinnor, som har äggstockar och äggledare som kan ge symtom.

Hur behandlas blindtarmsinflammation?

Blindtarmsinflammation skall behandlas på sjukhus.

Den vanligaste behandlingen är att operera bort blindtarmen (eller mer specifikt blindtarmens maskformiga bihang), men i vissa fall kan man välja att behandla inflammationen med antibiotika.

Operation sker under narkos och kan utföras med öppen teknik eller genom titthålskirurgi. Det finns inga data som talar för att det ena tillvägagångssättet är klart bättre än det andra.

Vid okomplicerade fall av blindtarmsinflammation går de flesta patienterna hem redan dagen efter operation. Vid brusten blindtarm behöver man däremot ofta få lite längre antibiotikabehandling och kan då behöva stanna några dagar ytterligare på sjukhus. Sjukskrivningstiden är oftast en till tre veckor beroende på hur fysiskt krävande arbete man har. Man skall inte träna på tre veckor. Stygnen tas vanligen bort cirka tio dagar efter operationen.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen efter blindtarmsoperation är infektion i sår eller bukhinna, vilket drabbar cirka tio procent. Vid djupare infektion kan man behöva läggas in på sjukhus igen och få infektionen dränerad med hjälp av ultraljud och inläggning av dränageslang. Symtom på infektion är stigande feber, ökad värk samt tilltagande rodnad och svullnad i operationssåret.

Tarmvred (ileus) på grund av bildad ärrvävnad förekommer hos två till fyra procent av alla blindtarmsopererade, och i hälften av dessa fall inom tre månader efter operationen. Tillståndet kräver normalt akut operation.


Annons
Annons
Annons
Annons