Fakta | IBD

Ulcerös kolit

De vanligaste symtomen vid ulcerös kolit är buksmärtor och blodig diarré.

Uppdaterad den: 2019-06-07
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är ulcerös kolit?

Tjocktarmen

Ulcerös kolit är en inflammatorisk tarmsjukdom i ändtarmen (rektum) och de nedre delarna av tjocktarmen (kolon). Dock kan sjukdomen angripa hela tjocktarmen. Inflammationen finns främst i tarmslemhinnan, där det bildas sår (ulcerös betyder sårig).

Ulcerös kolit angriper sällan tunntarmen, med undantag för dess nedre del, ileum. Andra benämningar för ulcerös kolit är kolit och proktit.

Ulcerös kolit är en kronisk inflammatorisk sjukdom i tarmen (inflammatorisk tarmsjukdom). Tillståndet kan vara svårt att diagnostisera eftersom symtomen liknar andra tarmbesvär som till exempel colon irritabile och Crohns sjukdom, som är en annan kronisk inflammatorisk tarmsjukdom.

Annons
Annons

Ulcerös kolit diagnostiseras oftast hos personer mellan 15 och 40 år, men både barn och äldre kan ibland utveckla sjukdomen. Sjukdomen drabbar män och kvinnor lika ofta. 10–20 % av patienterna har samtidigt symtom från andra organ, vilket kan tillföra ledvärk, inflammation i gallgångar, ögoninflammation och hudutslag.

Ulcerös kolit förekommer hos 2–3 av 1 000 personer. Antalet nya fall per år är cirka 12/100 000.

Sjukdomsaktiviteten svänger ofta mellan bra och dåliga perioder.

Annons
Annons

Symtom

Inflammationen gör att tjocktarmen tömmer sig oftare, vilket orsakar diarré. Sår i slemhinnan ger blödning och producerar var och slem.

De vanligaste symtomen vid ulcerös kolit är:

  • Buksmärtor
  • Blodig diarré

Man kan också uppleva trötthet, viktminskning, minskad aptit, blödningar från ändtarmen och ett allmänt minskat upptag av näringsämnen.

Ungefär hälften har lindriga symtom.

Andra kan få feber, blodig diarré, illamående och svåra buksmärtor. Ulcerös kolit kan också orsaka artrit, ögoninflammation, leversjukdom, benskörhet, hudutslag och anemi (blodbrist). Man vet inte säkert varför problem uppstår utanför tjocktarmen.

Symtomen är vanligtvis milda och försvinner oftast när koliten behandlas.

Orsak

Orsaken till sjukdomen är okänd. Den mest populära teorin är att kroppens immunförsvar reagerar på ett hittills okänt virus, eller en bakterie, och utvecklar antikroppar som felaktigt angriper cellerna i tarmslemhinnan. Då uppstår en kronisk inflammation.

Ärftliga faktorer spelar troligen en roll.

Psykisk stress och andra sjukdomar är inte orsaken till ulcerös kolit, men kan ofta leda till att symtom blossar upp.

Överkänslighet mot ämnen i maten är inte heller en bakomliggande orsak.

Diagnos

Vanligtvis ger symtomen misstanke om sjukdomen.

Följande prover är aktuella:

  • Med blodprov mäts mängden röda blodkroppar (minskat värde indikerar blödning) och vita blodkroppar (förhöjt värde indikerar inflammation).
  • Sänkan och CRP kan vara förhöjda som tecken på inflammation.
  • Det tas också prover på leverfunktionen för att se om levern är drabbad.
  • Bakteriella prover tas på avföringen för att utesluta andra orsaker till symtomen.
  • Det kan också tas prov från avföringen för att analysera ett ämne som kallas kalprotektin. Tydligt förhöjt värde bekräftar misstanke om inflammation i tarmen, och ett helt normalt värde bidrar till att utesluta inflammation med hög grad av säkerhet.

Koloskopi är den undersökning som används för att ställa en slutgiltig diagnos. Koloskopet är ett flexibelt, fingertjockt rör med liten lampa och kamera, där bilderna visas på en TV-skärm. Koloskopet förs in i ändtarmen och sedan upp genom hela tjocktarmen. Det tillåter läkaren att undersöka slemhinnan, leta efter inflammatoriska förändringar och hitta sår i hela tjocktarmen. Det är vanligt att "bita" av små vävnadsprover (biopsier) från slemhinnan med en tång som förs in genom koloskopet. Dessa vävnadsprover studeras i mikroskop och är av avgörande betydelse för att skilja ulcerös kolit från Crohns sjukdom.

Ibland tas också röntgenbilder av tjocktarmen. Patienten ges ett lavemang med röntgenkontrastmedel som fyller upp tjocktarmen, vilket gör det möjligt att ta bilder.

Behandling

Målet med behandlingen är att stoppa akuta attacker och förhindra återfall. Om sjukdomen enbart är lokaliserad till ändtarmen, kan den ibland behandlas av allmänläkare. Vid spridning till tjocktarmen är det vanligt att behandlingen utförs av en specialist i samarbete med allmänläkaren.

Akuta skov med ulcerös kolit kan vara både farliga och besvärliga, och kräver ofta intensiv behandling på sjukhus. Kirurgi är den enda behandling som kan bota tarmsjukdomen.

Hos en del kan symtomen utlösas av vissa livsmedel. Genom att undvika dessa livsmedel kan man i viss mån kontrollera sjukdomen. Det rör sig särskilt om kryddstark mat och mejeriprodukter. Varje person upplever sjukdomen på sitt eget sätt. Därför är det viktigt att anpassa behandlingen individuellt. Psykologiskt och känslomässigt stöd är också viktigt.

Vissa patienter kan ha goda perioder i månader och flera år utan symtom. Men hos de flesta kommer symtomen tillbaka. Dessa skiftningar i sjukdomen gör att man inte alltid vet om en behandling har hjälpt.

Vid behandling av ulcerös kolit används främst två typer av läkemedel: kortison och mesalazin (5-ASA). Dessa läkemedel finns både i tablettform och som lokalbehandling (lavemang) i tarmen. Exakt vilken medicinering och vilka doser som ska användas beslutas oftast av en specialist inom mag- och tarmsjukdomar.

Vid långvarig sjukdom, eller vid mycket svår tarminflammation (fulminant kolit), kan man tvingas operera bort tjocktarmen (kolektomi).

Prognos

Efter den första akuta attacken är de flesta patienter symtomfria under en kortare eller längre period. De flesta får emellertid ett eller flera återfall under en tioårsperiod. Några har mer eller mindre kontinuerligt svåra symtom, som inte lindras av läkemedel. Hos dessa patienter är en operation ofta den bästa lösningen.

En del drabbas av ett akut och allvarligt tillstånd, fulminant kolit, som kräver intensiv behandling och många gånger akut kirurgi.

Efter mer än 10 år med sjukdomen är risken för att utveckla tjocktarmscancer något ökad. Det är därför viktigt att man erbjuds en plan med kontroller för tidig upptäckt av eventuell tjocktarmscancer.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons