Metabola syndromet

Metabola syndromet är inte en sjukdom utan ett samlingsnamn för rubbningar i kroppens omsättning av näringsämnen (metabolismen) som ökar risken för sjukdom.

Uppdaterad den: 2019-01-30
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Allvarliga komplikationer vid typ 2-diabetes: Det här behöver du veta »

Vad är metabola syndromet?

Metabola syndromet omfattar förändringar som högt blodtryck, bukfetma, insulinresistens/förhöjda sockervärden och höga triglycerider/dyslipidemi (ohälsosam fördelning av blodfetter). Dessa rubbningar ökar risken för att man utvecklar diabetes, hjärtsjukdom (kärlkramp eller hjärtinfarkt), trånga pulsådror i benen (fönstertittarsjuka) eller stroke (hjärninfarkt).

Var och en av dessa rubbningar är i sig en riskfaktor för andra sjukdomar. Uppträder de i kombination (som ett syndrom), kan dessa rubbningar i betydande grad öka risken för att utveckla sjukdomar som kan ha allvarlig utgång.

Metabola syndromet är ett vanligt tillstånd och förekomsten ökar med takt att den generella viktökningen i samhället. Det är inte helt klarlagt om det metabola syndromet har en ensam orsak. Tydligt är dock att kombinationen av de tidigare nämnda riskfaktorer är vanligt och att förekomsten ökar. Därför är detta ett medicinskt område som ägnas stor uppmärksamhet. Det positiva är att man kan förhindra utvecklingen av komplikationer till det metabola syndromet genom att förändra sin livsstil.

Annons
Annons

Symtom och tecken

Att ha metabolt syndrom innebär flera komponenter i metabolismen som inte fungerar som de ska.

Det grundläggande problemen är nedsatt tolerans för socker (glukos), diabetes eller ökad insulinresistens. Insulin är det hormon som reglerar blodsockret i kroppen. Begreppet insulinresistens förklaras mer under rubriken "Orsaker".

  • Övervikt, särskilt runt midjan (bukfetma). Kroppsmasseindex (vikt/längd x längd), BMI över 27-30 kg/m2 och/eller ökad midjeomkrets (≥ 88 cm hos kvinnor, ≥ 102 cm hos män). Övervikt leder ofta till ökad insulinresistens och har ett samband med dyslipidemi (se nedan).
  • Högt blodtryck – vanliga gränsvärden är övertryck på 140 och undertryck på 90, högre värden betecknas som högt blodtryck.
  • Dyslipidemi (ohälsosam fördelning av blodfetter). Det vill säga triglycerider över 1,7 mmol/L, lågt HDL-kolesterol (det "goda" kolesterolet, under 1,0 mmol/L hos män, under 1,3 mmol/L hos kvinnor).

Orsaker

Det metabola syndromet har en viss koppling till typ 2-diabetes. Tidigare trodde man att insulinresistens var en gemensam orsak till det metabola syndromet, men inte alla har förhöjda sockervärden. Orsaken till insulinresistens är inte helt känd, men beror antagligen på en kombination av ärftliga och miljömässiga faktorer. Forskarna tror att vissa människor är ärftligt disponerade för insulinresistens. Samtidigt spelar övervikt och fysisk inaktivitet en mycket central roll. Insulinresistensen gör att blodfetterna ökar, vilket skadar kroppens pulsådror, bland annat hjärtats kranskärl. 

Annons
Annons

Insulinhormonet lagras i bukspottskörteln och reglerar mängden mängden blodsocker i kroppen.  Varje dag tillförs kroppen en viss mängd socker genom kosten. Insulin är nödvändigt för att transportera glukosen in i kroppens celler där glukos används som energi eller kraftförsörjning så att cellerna och kroppen kan utföra sina olika uppgifter. 

Om kroppen har nedsatt förmåga att reagera på insulin (insulinresistens) kommer glukosnivåerna i blodet att öka. Kroppen reagerar på detta genom att skicka ut mer insulin för att försöka få in större andel av glukoset i cellerna. Detta extra insulin hjälper till att upprätthålla normala glukosvärden i blodet ett tag ändå, men till sist kan inte öka insulinproduktionen mer. Som resultat hopar sig glukoset i blodet och man får till slut diabetes typ 2. Detta är den vanligaste formen av diabetes. 

Det metabola syndromet kan alltså ses innan man får diabetes typ 2. Samtidigt sker det också andra förändringar. Mängden fett och kolesterol ökar, något som skadar kroppens blodkärl, bland annat hjärtats kranskärl. Höga insulinnivåer kan också störa njurarnas förmåga att omsätta salt, något som kan öka blodtrycket. 

Andra riskfaktorer för att få metabola syndromet

Ålder: Förekomsten av metabola syndromet ökar med stigande ålder. Färre än 10 % av personer i 20-årsåldern har metabola syndromet, medan upp till 40 % har detta syndrom i 60-årsåldern. Dessvärre är utvecklingen sådan att fler och fler unga får metabola syndromet på grund av en ohälsosam livsstil – det vill säga högt kaloriintag, övervikt och alltför låg fysisk aktivitet.

Fall av diabetes typ 2 i familjen: Man har ökad risk att drabbas av det metabola syndromet om det finns medlemmar i familjen med typ 2-diabetes eller om man har haft diabetes under graviditeten.

Andra sjukdomar: Giktartrit och polycystiskt ovariesyndrom (en hormonell rubbning i äggstockarna hos kvinnor, vilken medför en ökad bildning av manliga hormon) är också förknippade med ökad risk för att få metabola syndromet.

Diagnos

Om man vet att man har minst en av listade riskfaktorer i det metabola syndromet såsom högt blodtryck, högt kolesterol eller ökat bukomfång kan det vara så att man har syndromet utan att veta om det. Tala med din läkare om att få de andra komponenterna i syndromet testade för att därefter kunna lägga upp en plan för att försöka förhindra allvarlig sjukdom. 

UTBILDNING OM SÄLLSYNTA HÄLSOTILLSTÅND: Webbaserad och gratis att genomföra. Läs mer här!

Behandling

Huvudmålet med behandlingen av det metabola syndromet är att förhindra utveckling av typ 2-diabetes, hjärtsjukdom och stroke. Vanligtvis kan detta uppnås i tidig fas genom disciplinerad egenbehandling där man fokuserar på kost och motion. Man kan få stöttning av läkaren genom regelbundna kontroller av vikt, blodsocker, kolesterol och blodtryck – för att visa att livsstilsändringarna ger resultat.

Efterhand kan det bli nödvändigt att skriva ut läkemedel för att förbättra kontrollen av de enskilda riskfaktorerna. De mest använda är läkemedel mot högt blodsocker, högt blodtryck och förhöjda blodfetter. Man kan bli bekymrad över att man måste använda så många läkemedel. Forskning visar emellertid att sådan behandling, tillsammans med en förnuftig kosthållning och regelbunden motion, leder till ett bättre och längre liv. Om man har ökad utsöndring av äggvita i urinen är så kallade ACE-hämmare och AII-receptorblockerare rekommenderad behandling.

Ökad fysisk aktivitet/viktminskning: Försök att använda kroppen till åtminstone måttligt ansträngande arbete i minst 30 minuter de flesta dagar i veckan. Det sänker blodsockret, blodtrycket, blodfetterna, bidrar till viktminskning och ökar insulinkänsligheten.

Koständringar: Äta mer frukt, grönsaker och fibrer, mindre mättat fett och lite mindre fett totalt, mer fett från fisk och växtoljor och mindre salt brukar anses som gynnsamt. Välj företrädesvis vitt kött framför rött kött. Dessa koståtgärder kommer att ha en gynnsam effekt på blodtrycket, blodfetterna, blodsockret och på insulinresistensen. Det är mycket bra om man dessutom kan kombinera koständringar och fysisk aktivitet så att man går ned i vikt.

Rökning: Rökning ökar insulinresistensen och ökar risken för alla komplikationer till metabola syndromet. Det ger därför en betydande hälsofördel om man slutar röka för gott.

Prognos

Ju fler delar som tillhör det metabola syndromet man har, desto större är risken för sjukdom. En studie har till exempel visat att män som har två av dessa faktorer har dubbelt så hög risk att få stroke och tre gånger så hög risk att få hjärtsjukdom jämfört med dem som inte har något av dessa tillstånd. Män med samtliga tillstånd har nära fyra gånger ökad risk för hjärtsjukdom eller stroke, och mer än 24 gånger ökad risk för att få diabetes.

Samtidigt kan man göra mycket för att hålla nere riskerna genom egenbehandling.