Fetma (obesitas)

Fetma beskrivs även som obesitas som betyder abnorm anhopning av fett i kroppens fettceller, till den grad att det väsentligt ökar risken för följdsjukdomar och för tidig död.

Uppdaterad den: 2007-03-07

Annons

Fetman kan vara jämnt fördelad över kroppen, eller samlad på magen (äppelfetma) eller på höfter och lår (päronfetma). Ett bra mått på övervikt och fetma är BMI -Body Mass Index, BMI beräknas genom formeln: vikten i kg/(längden i m)². Normalvikt motsvarar ett BMI på mellan 19 och 25, övervikt ett BMI mellan 25 och 30, och fetma ett BMI högre än 30.

Hur vanligt är fetma?

Fetma förekommer hos cirka 10-15 procent av Sveriges vuxna befolkning och är lite vanligare bland män än bland kvinnor. Bukfetman är den vanligast förekommande och ökar kraftigt bland befolkningen.

Vilka är de vanligaste följdsjukdomarna?

Personer med fetma får oftare högt blodtryck, åderförkalkningssjukdomar med proppar i hjärta och hjärna, typ 2 diabetes, gallsten, vissa cancersjukdomar, sjukdomar i rörelseapparaten, och de löper också högre risk att dö för tidigt.

Annons
Annons

Övervikt och fetma kan ge upphov till en rad psykiska problem, som till exempel mindervärdeskomplex, och åtföljs ibland av mobbning och diskriminering. Till detta kommer en rad fysiska problem i form av andnöd, problem med personlig hygien, smärtor i knän och rygg, och hudproblem.

Vad orsakar fetma?

Fetma utvecklas framför allt hos personer med en stark ärftlig disposition för fetma, dock endast när vissa bestämda miljöfaktorer förekommer.

Det är framför allt en kalorität kost, ett oregelbundet måltidsmönster och brist på daglig och regelbunden fysisk aktivitet, som påverkar den ärftliga dispositionen och resulterar i utvecklingen av fetma.

Annons
Annons

Många människor tror, att om en sjukdom är ärftlig, är den omöjlig att undgå, man är förutbestämd att bli sjuk. Detta är inte sant. Om de personer som i dagens Sverige är feta, hade vuxit upp på den kinesiska landsbygden, med en riklig men fettfattig kost och ett hårt dagligt arbete på risfälten, hade sannolikt endast få av dem blivit överviktiga eller feta. Det är alltså levnadsvillkoren som bestämmer om generna kommer till uttryck. Arv och miljö samspelar.

När är fetma farlig?

Om BMI är större än 25 är det en anledning att lägga om livsstilen och gå ner i vikt, speciellt om man har bukfetma (äppelfetma).

Midjemåttet kan användas till att avgöra om man har äppelfetma. Män med ett större midjemått än 94 centimeter och kvinnor med ett större omfång än 80 centimeter bör inte gå upp ytterligare i vikt.

En ökad risk för följdsjukdomar till fetma uppkommer vid ett midjemått på mer än 102 centimeter hos män och mer än 88 centimeter hos kvinnor.

Testa om du har äppel- eller päronfetma här. Om ditt BMI är större än 30 bör du av hälsoskäl gå ner i vikt.

Hur behandlas fetma?

En viktnedgång på 5 till 10 kilo har hos patienter med fetma en markant positiv påverkan på riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdomar, som till exempel blodtryck och blod-kolesterol, men också på eventuella följdsjukdomar.

Viktminskningen sker med bäst resultat om bra mat och reglbunden motion kombineras.

För patienter med fetma, som inte uppnår en tillfredsställande viktförlust genom kost och motion, kan medicinsk eller kirurgisk behandling komma i fråga.

När ska man behandlas med läkemedel?

Det är absolut inte alla med fetma som har behov av att behandlas med läkemedel. Om en patient med fetma går ned ordentligt i vikt genom kost och motion, finns inget behov av läkemedelsbehandling. Det finns också många människor som inte vill behandlas med läkemedel pga biverkningar.

Huvudproblemet är oftast att begränsa läkemedelsbehandlingen till de patienter, som verkligen har behov av den. Dessa patienter återfinns i följande grupper:

  • BMI större än 30 kg/m2 och oförmåga att hålla vikten genom kostomläggning, motion och livsstilsförändrande behandling.
  • BMI större än 28 kg/m2 och förekomst av riskfaktorer eller komplikationer.
  • BMI större än 28 kg/m2 och en tidigare hastig viktuppgång

Läkemedel för behandling av fetma kan tills vidare inte rekommenderas för behandling av barn, eftersom det ännu inte finns kunskaper om eventuella negativa effekter på puberteten och senare matvanor.

Hur håller man vikten?

Den största uppgiften för läkemedlen ligger egentligen inte i att hjälpa patienter att gå ned i vikt. Utmaningen för fetmaninriktade läkemedel ligger framför allt i en långtidsbehandling som gör det möjligt att behålla den uppnådda viktnedgången och förhindra återfall.

Fetma är en sjukdom, som man inte kan förvänta sig att bota eller få under rimlig klinisk kontroll på några veckor eller månader. Korttidsbehandling med läkemedel bör därför endast användas i sällsynta fall.

Man måste utgå ifrån att behandling med läkemedel kommer att vara nödvändig i åratal, för att hålla viktnedgången och minska sjukligheten.

Behandling med läkemedel bör förbehållas de patienter som har en förhöjd risk för komplikationer, eller som redan har komplikationer, och där det bedöms vara av särskilt vikt att hålla vikten nere.

Vilka läkemedel finns för behandling av fetma?

I dag finns det två läkemedel mot fetma i Sverige: orlistat (varumärke Xenical&reg) och sibutramin (Reductil&reg). De verkar på helt olika sätt.

Xenical&reg innehåller det aktiva ämnet orlistat som minskar upptaget av fett, och därmed av energi, i tarmen. Det fett som inte tas upp försvinner som en oljig flytning från tarmen eller som diarr&eacute. Samtidigt som kroppens upptag av fett minskar, gör diarr&eacuten att det blir obekvämt eller obehagligt att äta för fet mat. Man måste därför kombinera behandlingen med en kost som innehåller lite fett. Efter ett års behandling ger orlistat i genomsnitt en viktminskning på 6-10 kilo, vilket är i snitt 3 kilo mer än den viktminskning man får i en kontrollgrupp som får placebo (sockerpiller).

Reductil&reg innehåller det aktiva ämnet sibutramin som påverkar hjärnans aptitreglering. Man känner sig mätt tidigare under måltiden, äter därför mindre och minskar därmed sitt energiintag. De vanligaste biverkningarna är muntorrhet, sömnproblem och förstoppning. Hos vissa personer kan behandlingen ge en mer markerad puls- och blodtrycksökning.

Sibutramin ger efter ett år en viktminskning på 4-10 kilo, vilket är i genomsnitt 4 kg mer än den viktminskning som uppnås med enbart kost och motion samt placebo.

Observera att läkemedel endast bör användas som en del i ett behandlingsprogram som omfattar både kost, motion och övrig livsstilsomläggning.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om fetma (obesitas) på NetdoktorPro

Annons
Annons