Jag är rädd för beröring och relationer. När en kille rör mig blir jag stel och obekväm, vill helst springa därifrån. Jag måste använda hela min viljestyrka för att sitta kvar eller besvara beröringen. Det kan vara någon så litet som att hålla mig i handen. Ändå tycker jag om det, både fysiskt och psykiskt. Jag blir glad, men väldigt obekväm med situationen. Jag inbillar mig ofta att personen precis börjat sin uppvaktning för att få mig i säng, att det är målet och han skulle bara veta att jag redan fattat det för länge sedan. Och det är ju ganska troligt att det kan vara så. Därför kan jag inte sluta tänka så. Vill inte hamna i situationer där jag kommer behöva säga att jag inte har lust att ha sex (eller ännu längre fram - inte vill ha ett förhållande) så jag förebygger detta genom att inte ens låta någon hålla mig i handen. När jag träffar någon jag gillar är jag övertygad om att jag sänder ut signaler som säger "jag är inte intresserad". Om det är fler folk än vi i omgivningen kan det till och med bli så att jag näst intill ignorerar stackaren. Jag ger bara ögonkontakt till de andra i rummet. Så fort någon rör mig antar jag den gör det för att få någonting tillbaka. Jag kan aldrig riktigt slappna av eftersom jag också måste leverera. Någon slags prestationsångest. Är jättejobbigt. Det är absolut inte så att det är brist på bra killar. Jag känner massor av riktigt bra killar som jag är övertygad om skulle vara överlycklig om jag var deras flickvän. Men jag letar fel hela tiden. Minsta lilla fel gör mig oerhört avtänd! Jag letar efter någon som är helt perfekt. Men ingen är ju perfekt så det känns som att det är kört. Känner också ångest över att vid min ålder har många haft en rad pojkvänner och lärt sig mer om vad de vill ha och kan på så sätt känna mer säkerhet när de hittar en kille med potential. Par i min omgivning känner sig så säkra på varandra. Känns som att jag är jätteefter vilket kommer resultera i att jag inte hittar min drömman eftersom jag inte fått lära av misstag på samma sätt. Läste på något forum om någon med liknande problem där det bottnade i sexuella övergrepp eller hemska minnen. Men jag har haft en jättebra uppväxt. Är väldigt social i övrigt. Inga problem att prata med folk och har en mängd med jättehärliga vänner. Både manliga och kvinnliga. Älskar att vara bland folk och flörta med folk är inget problem, så länge de inte kommer för nära eller ger mig komplimanger som att jag är vacker. Till och med när jag är övertygad om att de menar vad de säger tänker jag endast på vad deras motiv kan vara. Jag har aldrig haft en pojkvän. Saknar det jättemycket i mitt liv, men kan inte låta någon komma nära. Vad tusan ska jag göra?
Vad bra att du tar tag i ditt problem, som du långt ifrån är ensam om och som gör att du skjuter upp att träffa en partner och ingå i en relation. Jag träffar både män och kvinnor som har svårt för att ge och ta emot beröring.
Att de precis som du förknippar beröring så starkt med sexualiteten beror på osäkerhet och rädsla. De vaktar både på sitt beteende och kommunikation, så att det inte ska misstolkas som en sexuell invit, vilket gjort att de inte fått "träna på" på god fysisk och intim närhet med en partner.
Lite kort om beröring:
Med beröring uttrycker vi sympati, kärlek, förståelse och uppskattning. Vår verklighetsuppfattning är till stor del beroende av beröringssinnet. Positiv beröring är en bekräftelse på att vara sedd och kan då ses som ett led i mötet mellan olika människor. Alla människor behöver varma mänskliga
känslor, kontakt och beröring för att utvecklas och frodas. Genom beröring får vi en upplevelse av närvaro och självkänsla.
En god självkänsla ger en ökad kroppsmedvetenhet och därmed förstår vi kopplingen mellan känslor och fysiska problem lättare. Det som händer vid beröring är att Oxytocin, Lyckohormonet eller Lugn och ro hormonet som det också kallas, frisätts.
Oxytocin påverkar det centrala nervsystemet. Mängden av kortisol (stresshormonet) i blodet halveras, puls och blodtryck minskar och du känner lugn, välbehag och värme.
Eftersom oxytocin frisätts av smekningar och
beröring är det troligt att sådana stimuli spelar en stor roll när det gäller de skyddande effekter som nära relationer har. Personer som inte får hudkontakt i experimentella situationer visar sig bli påtagligt isolerade
och avstängda från mänsklig samvaro.
Jag tycker som nummer 1, att du ska börja med att gå på regelbunden massage.
2. En bra bok att köpa och läsa är "Hemligheten" av Dan Josefsson och Egil
Linge. Boken tar upp bakomliggande orsaker till varför så många svenska män och kvinnor är singlar trots att de inte vill vara det. Den ger även redskap som kan leda till förändring.
3. Du kan även börja en egenterapi, förslagsvis kognitiv beteendeterapi.
Terapiarbetet skyndar på och förbättrar ditt välmående, du får redskap att själv förstå och hantera din problematik. Att gå i Kognitiv Beteende Terapi hjälper dig konkret att förändra dina tankar känslor och beteenden i
problemsituationer.
Problemet i dagens samhälle är att vi ska vara starka och självständiga. Alltmer glider många av oss över till stressidan och tappar bort den närhet som behövs för att hitta lugnet. Lugn betraktas tyvärr av många som brist på
aktivitet. För att växa, hela och läka behövs "lugn och ro", precis som sömn och lycka.
Kom ihåg att du har ett val och att den enda människa du kan förändra är dig själv. Ingen behöver egentligen leva sitt liv ensam, du kan välja relation!
Gå utbildning om testosteronbrist (gratis): Lär dig mer om symtom, behandling & orsak, samt delta i en enkätundersökning
