Jag är en 42 årig kvinna, 3 barn (96,99,01). Efter 3e barnet hade jag svårt att få tillbaka formen, alltid hängig och trött. En HEPATIT som tydligen berodde på CMV (idag ok). Efter 1 år (sommaren 2002) fick jag nacksmärtor, som höll i sig, så pass att jag blev inlagd (trodde på hjärnhinneinflammation, - neg), blev aldrig bättre, fick 2 kortinsonsprutor i nacken på 1 månad, men smärtan blev starkare. Började med Salasopyrin, Nevrontin, anti-dep, sömnmedel, anti-infl och snäll-mot-magen-medicin, allt i samma påse i början av januari 2003 (fick trolig diagnostik Pso Art). HLA B27 pos, inga förändringar i huden (har i dag på naglarna), har sacro-illite (diagnos sedan 1,5 år), Värkande och svullna händer och fötterna med förstärkning på vä sida. till och från höftbesvär. Smärtor med nacken (mellan 5-10), liten skolios, mekaniska besvär i nacken (C4-C7) Liten "nedflyttning" av limodern (har urinläckage och till o fr annat läckage) Skelettförändringar i vä fot sedan 6 månader tillbaka. Andningssvårigheter och "bröstbesvär" vä sedan 2002 med vissa perioder av starka smärtor (har gått ned i vä arm), Mammografi ok (syster avliden f -58 i bröstcancer/general sept 2004) och EKG ok. Har ätit ENBREL sedan sommaren 2004. METHOREXATHE jan 2005 Magen klarar medicinering bra. Är i dagsläget i någorlunda bra form. Smärtorna finns där men skala 5-6. OK för min del. Jag har slutat med Anti-dep medel. Det jag undrar mycket över i dag är min diagnos. Har en bra läkare (reumatiker) men åkte iväg för att träffa en annan "expert". Denne, på 20 min, menade på att jag hade ingenting utan allt satt i huvudet. Givetvis blir jag fundersam. Tar jag all denna medicin för ingenting. Är även 100% sjukskriven (bor ej i Sverige) mellan 2002-2008 (något som man ej får hur som helst här) och 80% invalidförklarad (med handikappskort på bilen), något som man inte heller får om det ej finns "grunder". Jag har "allt" tydligen för denna reumtiska svårdiagnoserade sjukdom och ändå är andra läkare tveksamma. Mina VS och CRP är oftast normala (har varit lite, lite högre en period), vilket tydligen gör läkarna mycket fundersamma. Andra blodprover är ok i dag. Inga höga levervärden etc. Jag känner mig verkligen villrådig och vet ej till vem jag skall vända mig till för att få veta om jag har rätt diagnos eller ej. Känner inte alls igen mig i Fibromyalgi eftersom jag ej har ont i "hela" kroppen utan på specifika ställen som alltid är desamma. Att jag sedan är psykologisk bra har läkarna tydligen svårt att tro på. Jag är lyckligt gift och hoppas på att få fortsatta på samma väg, 3 underbara barn och ett fantastiskt arbete/miljö/vänner. Jag förstår inte varför man gärna vill sätta mig i "facket" - "utlänning som längtar hem, dvs psy-sjuk". Det börjar bli faktiskt på grund av läkare (tyvärr) jobbigt, vilket egentligen borde vara tvärtom. Jag har en läkare som tycker att det är "sällan" man hittar så lätt en PSO AR och att min är ganska "stark" till på köpet och från det träffa andra läkare som säger att jag har ingenting /psy/fibromyalgi. Jag vill absolut inte ta någon som helst medicin om jag ej behöver (tyvärr kan värken vara lite för tuff emellanåt) och man vänjer sig, fantastikt nog, med smärtan och kan hantera den bättre och bättre. Jag vill väldigt gärna veta om jag har denna diagnos eller ej.... Tackar på förhand om era synpunkter och eventuella råd.
Tidigare expert
Tack för frågan.
För att ställa diagnos psoriasis artrit måste man hitta inflammation i leder, det finns även en variant som heter psoriasisartropati då mer senor och senskidor drabbas. För att vara säker på diagnosen bör man hitta psoriasis förändringar i huden men har man många släktingar med psoriasis kan man misstänka diagnosen om den kliniska bilden i övrigt stämmer. En välbehandlad patient kan mycket väl vara utan ledsymtom och fynd i undersökning så det går inte att ta av en patient en diagnos så fort den svarar på behandling. Den doktor som givit dig diagnosen psoriasis artrit och behandling med methotrexat och Enbrel måste vara övertygad om att du har denna sjukdom och om du blivit förbättrad av behandling och mår bra så tycker jag det verkar vara ok. Om du vill ha en second opinion av en doktor måste denne ta in dina journaler och gå igenom hela utredningen och inte förlita sig på en undersökning av dig när du har effektiv behandling. Ibland kan ju en sjukdom lugna ner sig och då kan man i samråd med sin doktor minska dosen av medicin. Att påstå att en patients alla symtom sitter i huvudet kräver, tycker jag, att man har mycket goda grunder för det och om så är fallet så får man överväga att inleda behandling som isåfall kan hjälpa patienten på bästa sätt.
Med vänlig hälsning Esbjörn Larsson reumatolog
