Fakta | Reumatism

Reaktiv artrit

Reaktiv artrit är namnet på en grupp ledinflammationer där forskare misstänker att infektioner utlöser besvären.

Uppdaterad den: 2013-05-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är reaktiv artrit?

Reaktiv artrit börjar ofta med akut svullnad, ömhet, värme, rodnad och nedsatt rörlighet i en eller flera stora leder. Knä- och fotledsinflammationer förekommer i 80 % av fallen, medan omkring hälften av patienterna har ledinflammation i skuldror, armbågar och handleder. En fjärdedel av dem som får sjukdomen besväras av smärtor i ländryggen. Det tyder på inflammation i lederna mellan ryggraden och bäckenet.

Det är också vanligt med smärtor vid senfästena, särskilt där hälsenan fäster och i fästet till bindvävshinnan under foten. Dessutom förekommer det ofta inflammationer i nyckelbenslederna och i lederna mellan bröstbenet och revbenen. Patienterna märker ofta inte de här inflammationerna själva, men lederna är ömma om man trycker på dem. Besvär från hud och slemhinnor är också vanliga.

Sjukdomskänsla, trötthet, feber, viktminskning och nedsatt aptit är vanligt i den akuta fasen av sjukdomen. Omkring hälften av patienterna kan berätta om tarminfektion, urinvägs- eller underlivsinfektion en till fyra veckor innan ledinflammationen bröt ut. De övriga har troligen haft en infektion som de inte har märkt. En undergrupp till de reaktiva artriterna är det så kallade Reiters syndrom. Typiskt för det här syndromet är inflammation i urinröret, ledinflammation och inflammation i ögats ytterhinna (konjunktiva).

Annons
Annons

Hur många reaktiva artriter som uppstår varje år är inte helt kartlagt. Reaktiv artrit som beror på sexuellt överförd sjukdom ses framförallt hos unga män. Reaktiv artrit efter tarminfektion är lika vanlig hos kvinnor som hos män.

70–80 % av dem som får ledinflammation efter en infektion har en särskild vävnadstyp som kallas HLA-B27. 1–2 % av alla patienter med infektioner som beror på de bakterier som nämns nedan utvecklar reaktiv artrit. Risken ökar betydligt hos dem som har vävnadstypen HLA-B27.

Orsak

En lång rad olika infektioner med olika bakterier kan orsaka utveckling av reaktiv artrit. De vanligaste är (1) tarmbakterier som shigella, salmonella, yersinia och campylobacter, och (2) bakterier från urinvägar och könsorgan som klamydia och gonokocker.

Annons
Annons

Hur diagnostiseras tillståndet?

Sjukdomshistorien som den beskrivs ovan är typisk. Ofta är kopplingen mellan infektion och ledinflammation oklar och läkaren lyckas inte alltid hitta lösningen efter första samtalet och undersökningen.

Läkaren tar ofta sänka, CRP och blodvärde. Vid akut reaktiv artrit är sänkan och CRP förhöjda. Hemoglobin är först normalt för att sedan sjunka. Antikroppsanalys av aktuella bakterier och virus utförs vid misstanke om reaktiv artrit. Läkaren tar också prover för odling av bakterier från svalget (streptokocker), tarm (sjukdomsframkallande tarmbakterier) och urinrör/livmoderhals (klamydia, gonokocker). För att utesluta reumatoid artrit tas speciella blodprover. En undersökning om patienten har vävnadstyp HLA-B27 kan bidra till att öka diagnosens sannolikhet. Röntgenundersökning av de angripna lederna är inte nödvändig eftersom sådana förändringar utvecklas först efter lång tid.

Behandling

NSAID-prelarat (naproxen, ibuprofen med mera) är förstahandsvalet bland läkemedel. De dämpar ledinflammationen och lindrar smärtan. Tappning av ledvätska och injektion av kortison i lederna kan vara till hjälp för en del. Vissa typer av cellgifter kan ha effekt på inflammationerna som inte blir bättre med NSAID, men då handlar det om en specialistbehandling.

När den akuta fasen av sjukdomen är över är det viktigt att träna enligt fysioterapeutens rekommendationer. Träning förebygger att musklerna blir svaga och förkortade och att ledhinnor krymper så att det utvecklas felställningar i lederna. Men det är viktigt att träningen inte överbelastar lederna som precis har varit inflammerade.

Prognos

Tillståndet kan i perioder gå ut över arbetsförmågan. I regel läker ledinflammationen inom sex månader utan bestående besvär. Men en del kan få mer eller mindre kroniska besvär, speciellt från ryggen och hälarna.

Risken för att tillståndet ska komma tillbaka är cirka 15 % per år.


Annons
Annons
Annons