Njurinflammation – glomerulonefrit


Uppdaterad den: 2017-02-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är glomerulonefrit?

Tvärsnitt av njure

Med glomerulonefrit menas en rad olika inflammatoriska sjukdomar i njurarna. Dessa sjukdomar stör njurarnas förmåga att utsöndra vatten och slaggprodukter genom urinen och det kan uppstå skadligt höga nivåer av slaggprodukter i kroppen.

Man skiljer mellan primära (okänd orsak) och sekundära glomerulonefriter. Glomerulonefriterna klassificeras också med ledning av de mikroskopiska förändringarna. Många fall av glomerulonefrit resulterar i en lindrig sjukdom utan symtom och förblir odiagnostiserade. Men de flesta patienter med glomerulonefrit utvecklar kronisk njursjukdom med risk för tidig hjärt-kärlsjukdom och ökande njursvikt.

Glomerulonefriter är förhållandevis sällsynta sjukdomar och de kan drabba både barn och vuxna. Förekomstsiffrorna är osäkra, eftersom diagnosen kräver vävnadsprov (biopsi), och det tas inte alltid. Glomerulonefriter är den viktigaste orsaken till njursvikt i Sverige och diagnostiseras hos cirka 25 % av de patienter som börjar i dialys eller njurtransplanteras. Glomerulonefrit är vanligare bland män än bland kvinnor, med undantag av lupusnefrit.

Annons
Annons

Orsak

Orsakerna varierar. Sjukdomsutvecklingen är mångfacetterad och man har hittills bara delvis begripit den. Många olika förhållanden kan utlösa glomerulonefrit. Det finns också en individuell variation i mottagligheten för glomerulonefrit. Sjukdomen är ofta tilltagande (progressiv).

De flesta glomerulonefriter är primära – det vill säga med okänd orsak. Troligen rör det sig om immunologiska processer, där immunförsvaret angriper egen vävnad (autoimmunitet). För att ställa diagnosen får det inte samtidigt finnas andra sjukdomar som kan ge glomerulonefrit. Läkarna ska därför alltid leta efter annan sjukdom, särskilt så kallade immunologiska systemsjukdomar, infektioner och tumörsjukdomar för att utesluta sekundär glomerulonefrit.

Sekundära glomerulonefriter är vanligast i samband med immunologiska systemsjukdomar, infektioner och cancersjukdomar. Bland de vanligaste orsakerna är vissa typer av infektioner, till exempel streptokockhalsfluss. Många reumatiska sjukdomar, till exempel systemisk lupus erytematosus och granulomatös polyangit, ger ofta glomerulonefriter. Vissa cancersjukdomar kan också utlösa glomerulonefrit.

Annons
Annons

Vilka symtom ger glomerulonefriter?

Symtomen varierar mycket. Många glomerulonefriter ger inga symtom och upptäcks av en tillfällighet på grund av att man påvisar äggvita och/eller blod i urinen. Vissa glomerulonefriter har ett mycket snabbt förlopp med uttalade symtom, medan andra kan pågå i många år innan symtom uppstår. De första symtomen är ofta diffusa med trötthet, huvudvärk, illamående, röd urin, svullnader i benen eller runt ögonen. Efterhand kan högt blodtryck och kraftigt nedsatt urinproduktion förekomma.

Två vanligt förekommande sjukdomsbilder är akut nefritiskt syndrom och kronisk njursvikt. Akut nefritiskt syndrom karaktäriseras av snabb höjning av kreatinin – ett blodprov som mäter njurfunktionen, ökad ansamling av vätska i kroppen (ödem), högt blodtryck, låg urinutsöndring, blod och äggvita i urinen.

Diagnos

Misstanke om sjukdomen uppstår i regel på grund av symtomen och fynd av äggvita i urinprov. Blodprover bekräftar att det föreligger en njursjukdom. För att ställa en säker diagnos är det i regel nödvändigt att undersöka njurarna med ultraljud, och i de flesta fall tas det också ett vävnadsprov (njurbiopsi). Mikroskopisk undersökning av vävnadsproven kan klarlägga vilken typ av glomerulonefrit som det gäller.

Vilken behandling finns?

Behandlingen beror på typen av glomerulonefrit. Vissa typer är lätta att behandla, med exempelvis blodtrycksläkemedel och kortison under en period. Immunhämmande medel har en gynnsam effekt vid de flesta typer av glomerulonefrit, men detta är läkemedel som kan ge betydliga biverkningar. Av denna anledning måste man göra en noggrann bedömning innan en sådan behandling eventuellt påbörjas – fördelar måste vägas mot nackdelar. Andra typer av glomerulonefrit kan kräva dialysbehandling under en kortare eller längre tid.

De flesta patienter med glomerulonefrit har saltansamling i kroppen, något som bidrar till högt blodtryck. Minskat intag av salt är därför viktigt. Begränsning i proteintillförseln kan behövas vid kronisk glomerulonefrit, särskilt i sjukdomens sista fas. Detta kan både bromsa njursviktens utveckling och minska symtomen.

Om glomerulonefriten utvecklas till kronisk njursvikt, kommer man vid långt framskriden sjukdom att överväga en njurtransplantation. Det ger bäst livskvalitet och längst livslängd vid svår njursvikt. Men hos cirka 10 % av dem som har genomgått en transplantation angrips också den nya njuren av glomerulonefrit.

Hur ser långtidsutsikterna ut?

Långtidsutsikterna varierar för de olika typerna av glomerulonefrit. Särskilt hos barn är prognosen ofta god, och många blir botade. Ofta kommer underliggande sjukdomar också att kunna påverka prognosen. Vissa glomerulonefriter kan på sikt övergå i en kronisk njursvikt. Vid de allvarligaste formerna kan det bli nödvändigt med dialys och/eller njurtransplantation.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons