Förträngning i urinröret


Uppdaterad den: 2019-05-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är en förträngning i urinröret?

Förträngning i urinröret (1 – yttre del)

Förträngning av urinröret kallas uretrastriktur på fackspråk (uretra = urinrör, striktur = trångt parti). Urinröret leder ut från urinblåsan. En förträngning av urinröret kan vara lokaliserad i den yttre delen av urinröret eller i den inre delen av urinröret, det vill säga in mot blåsan. De flesta förträngningar finns i den yttre delen av urinröret som omfattar urinrörets passage genom penis och penisroten (bulbus). En obehandlad förträngning i urinröret kan predisponera för urinvägsinfektioner, leda till akut stopp i urinflödet (akut urinretention) och resultera i förtjockad vägg i urinblåsan och irritation på grund av att urinblåsan måste pressa ut urinen med motstånd under en längre tid. Längden och graden av förträngning avgör risken för komplikationer.

Urinrörsförträngning är en ganska frekvent orsak till symtom från de nedre urinvägarna hos män. I de flesta fall vet man inte vad orsaken är, men förekomsten är dock lägre än förr. Detta beror på att man har blivit bättre på att behandla en av orsakerna till urinrörsförträngning, nämligen infektion.

Orsak

Urinrörsförträngning kan uppstå efter en skada på urinröret, lokal inflammation eller nedsatt blodförsörjning. De flesta fall hittar man ingen förklaring till. Experterna tror att många av de oförklarade fallen beror på skador mot skrevet i barndomen – skador som aldrig kontrollerades. Ett exempel på en sådan skada är fall ned på en cykelstång. En sådan skada kan orsaka en spricka i urinröret om det tänjs ut för långt.

Annons
Annons

Andra kända orsaker kan vara urinrörsinflammation (till exempel gonorré), långvarig kateterisering av urinröret, instrument som förs upp i urinröret i samband med medicinska undersökningar, kroniska inflammationssjukdomar och bäckenskador.

Skadan i urinröret medför ärrbildning. Ärr bildas i hela urinrörets omkrets. Med tiden skrumpnar ärrvävnaden och orsakar en förträngning.

Diagnos

Diagnosen ställs med utgångspunkt i sjukdomshistoriken (anamnesen) samt fynd vid röntgen eller endoskopi. Ofta berättar patienten om ökande tömningssvårigheter som har utvecklats under en längre tid. Besvären med vattenkastning kännetecknas av nedsatt kraft i strålen, ofullständig tömning av blåsan, efterdropp och mer frekvent vattenkastning. Vissa berättar om episoder med urinvägsinfektioner, blödning från urinröret eller inflammation i bitestikeln.

Annons
Annons

För att kunna fastställa diagnosen bör man göra en röntgenundersökning där man sprutar in röntgenkontrastmedel i urinröret, eller så undersöker man med cystoskopi där ett böjligt instrument med ljuskälla förs in i urinröret så att läkaren (urologen) kan se var förträngningen är. Många män är motvilliga att genomgå en urologisk undersökning på grund av rädsla för smärtor eller sexuella rubbningar, men det finns inte någon särskild grund för sådan oro.

Behandling

Målet med behandlingen är att förbättra urinflödet och förebygga komplikationer. Traditionellt sett har urinrörsförträngningar behandlats genom att det trånga partiet utvidgades eller med ett snitt i slemhinnan via ett endoskop. Nackdelen med dessa ingrepp är att de leder till ny ärrbildning efter ett tag och ännu trängre förhållanden, vilket skapar en ond cirkel för dig som patient. Upprepade instrumenteringar förvärrar ärrbildningen. Därmed ökar längden och graden av förträngning, vilket komplicerar en framtida rekonstruktion.

Läkarna har även försökt att operera in ett litet rör i det trånga partiet, en så kallad urinrörsstent. Men detta har inte heller varit någon succé.

Behandlingen av främre urinrörsförträngning har utvecklats under det senaste decenniet genom att man har börjat använda ny kirurgisk teknik, vilket har förbättrat behandlingsresultaten. Transplantationstekniker betraktas i dag som standard i behandlingen av svåra förträngningar i urinröret. Korta förträngningar (mindre än 2,5 cm) i den bulbära delen av urinröret kan vanligtvis tas bort i helhet. Vid längre förträngningar (över 2,5 cm) eller förträngningar ytterst i urinröret måste det skadade området vanligtvis ersättas med ett transplantat för att det ska gå att utvidga det trånga partiet i urinröret. Vävnad till transplantationen kan tas från förhuden till penis eller från munslemhinnan. Rekonstruktion av det yttre urinröret kan göras i de allra flesta fall, med utmärkt bevarande av penislängd, känsel och erektionsförmåga.

Ett alternativ till att använda transplantat är så kallad perineal uretrostomi. I stället för att operera bort strikturen annläggs en slang som leder urinen förbi den trånga delen på urinröret. Ibland ger detta ingrepp bättre resultat än transplantat, och ingreppet försämrar inte urinfunktionen eller den sexuellla funktionen.

Prognos

Graden av förträngning är avgörande för behandling och vidare förlopp. Små skador behöver inte nödvändigtvis behandlas.

Instrumentering i urinröret kan ge ytterligare skada och nya förträngningar. I synnerhet vid komplicerade och stora förträngningar där kirurgisk behandling är nödvändigt finns det en risk för att ingreppet endast ger en tillfällig förbättring och att problemet sedan kommer tillbaka – eventuellt efter ett par år.

Regelbunden uppföljning rekommenderas för den här patientgruppen. Det är enklare att behandla problemet tidigt än när skadan har utvecklats och kräver ett större ingrepp.


Annons
Annons
Annons