Forum Övervikt och följdsjukdomar


Sockerberoendet förstör mitt liv

Hej allesammans!
Jag har länge kämpat med min övervikt och har lyckats gå ner, för att sedan gå upp allting igen. Precis som så många andra. Jag har också kommit fram till att jag är extremt sockerberoende. Det kan inte gå en enda dag utan att jag äter någonting som innehåller socker. Om det gör det så är det ett mirakel. 
Mitt sockerberoende hindrar mig från att nå min målvikt och att känna mig bekväm i mitt eget skinn. Det kan hända att jag ibland hetsäter och hamnar på 4000kcal/dag utan problem. Det har gått såpass långt att jag sitter och äter själv för att jag inte vill att folk runtomkring ska se att jag äter onyttigt eller mycket. Jag smygäter ofta också och rotar nästan ständigt i skafferiet efter sötsaker. Jag vet precis hur jag ska äta och hur jag ska motionera, men ändå är det någon liten demon i örat på mig som tar över kontrollen. Finns det ingenting sött hemma så ställer jag mig istället och bakar någonting till mig själv. Allting sker när ingen annan är hemma. 
Jag är trött på att alltid ge efter för sötsuget och att jag alltid mår dåligt och att jag inte vågar visa mig bland människor. Men hur ska jag göra? Någon som kan ge tips och råd? Ytterst tacksam för dem som kan hjälpa! 

Har kämpat många år med samma problem, det är svårt att vara ensam med detta kaos, sök stöd, någon professionell att prata med. Du äter för att slippa känna obehagliga känslor, sorg ilska besvikelse svek.... Socker dämpar känslor som allt annat beroendeframkallande skit. Du kanske har något traumatiskt obearbetat i din ryggsäck?

Ha så lite onödigt som möjligt hemma i skåpen, rensa! Döm inte Dig själv den dag du misslyckas, tänk snälla tankar om/till Dig!

När suget kommer... drick 1msk äppelcidervinäger el färsk pressad citron i ett glas vatten och borsta sen tänderna!

Har du provat att avgifta dig med LCHF eller Paleo-kost i några veckor?

Mata dig med bra saker som stärker dig: Youtube

Bli fri från ditt sockerberoende
AvDiet Doctor34 656 visningar

Matrevolutionen -- Ät dig frisk med riktig mat
AvDiet Doctor136 621 visningar

Styrkekram!


@Eva321 Tack så jättemycket för tipsen! Det ska jag efinitivt prova!
Jag har sagt till min skolläkare att jag ville ha en kurator att prata med och hon sa att hon skulle fixa så att kuratorn skulle höra av sig till mig. Detta var i september förra året. Kuratorn har fortfarande inte hört av sig. Jag kanske inte är tillräckligt viktigt? Eller har tillräckligt stort behov av det i deras ögon?
Jag vet att jag "äter mina känslor", men jag är en väldigt introvert person pga mitt låga självförtroende och övervikten och har svårt att "öppna" mig och prata om mina känslor. Jag har förtryckt mina känslor i hela mitt liv och jag känner mig iprincip som en tickande bomb. Skulle jag börja prata om mina känslor så skulle det liksom bara välla ut. Även om jag tror att det skulle vara bra för mig. Men jag är osäker på om jag egentligen behöver det? Andra tycker kanske att mina känslor är lite mesiga i jämförelse med vad andra har upplevt och jag kanske inte förtjänar den hjälpen?
 


Din självbild är trasig, ta dina känslor på allvar och jämför inte Din sorg med andras sorg! Du behöver få stöd och hjälp för att bygga upp dig, få perspektiv och stöttning!
Ensam är inte stark, har du svårt att prata så kan hypnosterapi vara ett sätt att bearbeta sorg och besvikelse på.
Önskar Dig verkligen lycka till, kämpa på!

Annons
Annons
Annons