Jag är en kvinna på 67 år och fick min övervikt i samband med graviditet för 47 år sedan. Resten av livet har gått åt till ständiga försök till bantning. Från början gick jag upp 23 kilo därefter har övervikten ökat undan för undan. Nu ligger min övervikt på cirka 35 kilo. Jag har försökt alla tänkbara metoder utan varaktigt resultat. Mitt problem är förhållandet till mat. Det är som en alkoholists förhållande till sprit. Jag äter inte speciellt onyttig mat men jag äter för mycket. Jag försöker röra på mig genom att promenera nästan varje dag. Vad jag skulle behöva hjälp med är tänket omkring mat.
Tack för din fråga. Du verkar har mycket klart för dig att du har ett komplicerat förhållande till mat men du skriver inget om vilka känslor som triggar igång dig. Kanske vet du det, kanske inte.
Om du inte vet vilka känslor som gör att du äter mer är det bra att börja föra dagbok och försöka identifiera vilka känslor och situationer det handlar om. Fråga dig själv om det är tröstätning, sysselsättningsätning, stressätning och så vidare. Vilka situationer lockar fram känslorna och utlöser ätandet? Försök att kartlägga dig själv och ditt beteende så mycket som möjligt. Ju mer du känner dig själv desto lättare att hitta strategier för hur du ska komma till rätta med problemet.
Det finns också självhjälpsböcker på området. Lisbeth Stahre har skrivit flera böcker i ämnet, bland annat en bok som heter Övervikt handlar om känslor. Den är i första hand tänkt att användas i en grupp med en handledare men kan även användas som en självstudiebok. Om du känner att du behöver hjälp utifrån så rekommenderar jag att du kontaktar en dietist med kunskaper inom kognitiv behandling eller en terapeut med kunskaper inom ätstörningar. Jag önskar dig lycka till att komma till rätta med dina problem så att du kan få ett mer harmoniskt förhållande till mat. Livet är för kort att bantas bort!
