Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Fakta | Sömnlöshet

Försenad sömnfas

Personer med försenad sömnfas-syndrom kan inte somna i tid på kvällen. Deras naturliga dygnsrytm gör att de somnar sent på natten, först framåt småtimmarna. Om de får följa sin egen rytm har sömnen dock normal kvalitet och längd.


Uppdaterad den: 2022-12-07
Sakkunnig: Anna Nager, Specialist i allmänmedicin och docent vid Karolinska Institutet

Annons

Vad är försenad sömnfas-syndrom?

Försenad sömnfas-syndrom förkortas på engelska till DSWPD (delayed sleep-wake phase disorder), ibland används förkortningen DSPS (delayed sleep phase syndrome). Personer med försenad sömnfas-syndrom kan inte somna i tid på kvällen. Deras naturliga dygnsrytm gör att de somnar sent på natten, först framåt småtimmarna. Om de får följa sin egen rytm har sömnen dock normal kvalitet och längd.

Tillståndet är inte tillfälligt utan håller i sig under lång tid. Livskvaliteten påverkas då personer med försenad sömnfas-syndrom ofta har sömnbrist, vilket påverkar skolgången eller arbetet. 

I Sverige uppskattas minst 10 000 personer ha försenad sömnfas-syndrom. Tillståndet är vanligast bland unga. I en svensk undersökning hade nästan 5 % av personer i åldern 16–26 år försenad sömnfas-syndrom. 

Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om Netdoktors personuppgiftspolicy här .

Annons
Annons

Symtom

Om man har försenad sömnfas-syndrom somnar man ofta efter klockan 01–02 på natten och har sedan stora problem att komma upp i tid på morgonen. Om man får sova ett normalt antal timmar, som till klockan 10–11 på förmiddagen, vaknar man utvilad och kan fungera normalt under dagen.

Ofta börjar tillståndet i tidig pubertet, men det kan finnas även tidigare. Sömnigheten kan leda till att man gör sämre ifrån sig i skolan eller har hög skolfrånvaro. Vuxna med försenad sömnfas-syndrom väljer ofta yrken där arbetstiderna passar deras naturliga dygnsrytm.

Orsak

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar försenad sömnfas-syndrom. Troligen beror det på att den inre dygnsrytm-klockan, som har med reaktioner på ljus- och mörker och sömnhormonet melatonin att göra, är annorlunda hos personer med försenad sömnfas-syndrom. 

Annons
Annons

Diagnos

Diagnosen baseras på oförmågan att somna vid önskad tid och att vakna i ”rätt” tid på morgonen. Blodprov eller andra undersökningar behövs sällan. Diagnosen ställs först om försenad sömnfas är ihållande (över flera månader) och har en negativ inverkan på dagen och livskvaliteten.

Barn med försenad sömnfas har samma symtom – de är inte särskilt trötta när det är dags för dem att gå och lägga sig, de somnar ungefär vid samma tidpunkt varje natt, och har svårt att vakna i tid.

Sömndagbok

En sömndagbok kan hjälpa för att ställa diagnosen. Den bör föras i minst två veckor och innehålla följande information:

  • Tidpunkt när man går och lägger dig.
  • Ungefär hur lång tid det tar innan man somnar.
  • Hur ofta man vaknar under natten.
  • Hur ofta man går upp under natten.
  • Hur många timmar man sover per natt.
  • Hur man känner sig när man går upp på morgonen.
  • Antal sömnepisoder (tupplurar) och tid/kvalitet för dessa under dagen.

Behandling

Målet med behandlingen är att få en normal dygnsrytm så att man kan vakna utvilad i normal tid. God sömnhygien är viktigt. Ljusterapi och eventuellt melatonin kan prövas. Så kallad kronoterapi, där man successivt förskjuter insomningstiden så att den till slut hamnar "rätt", var tidigare en vanlig behandling, men är inte lika effektiv som ljusterapi och melatonin.

Vanliga sömntabletter eller lugnande medel har dålig effekt och rekommenderas inte.

Barn och försenad sömnfas

Utgå från när barnet somnar av sig självt och tidigarelägg därefter läggningstiden med 15 minuter varje dag tills önskad läggningstid har uppnåtts. Samtidigt ska barnet väckas 15 minuter tidigare varje morgon. Det är också mycket viktigt att väckningen på helgerna sker samma tid som på vardagarna för att den nya dygnsrytmen inte ska förstöras igen. Se till att barnets sovrum lyses upp vid väckningen. Mindre barn som är vana vid att sova på dagen får göra detta, men tuppluren ska då inte vara längre än vanligt. Större barn bör inte sova på dagen.

God sömnhygien

Oavsett behandlingsform är god sömnhygien viktigt. Man kan till exempel:

  • Träna tidigt på dagen snarare än sent på kvällen.
  • Lägga sig och gå upp ungefär samma tid varje dag.
  • Använda tekniker för att minska stress.
  • Undvika överdrivet bruk av koffein, alkohol och tobak. Koffein bör inte intas efter klockan 17.

Ljusterapi

Den inre dygnsrytm-klockan påverkas av ljus och mörker. När man vistas i ljus minskar produktionen av sömnhormonet melatonin och vakenhet stimuleras. Melatonin utsöndras som svar på mörker. Genom att stimulera med dagsljus/starkt ljus strax efter uppvaknandet stängs melatoninproduktionen av. Ungefär 12 timmar senare ökar melatoninproduktionen vilket bidrar till att man känner sig naturligt trött.

Vid försenad sömnfas kan ljusterapi strax efter uppvaknandet var till hjälp. Tanken med ljusterapi är att den ska leda till tidigare sömnighet på kvällen och tidigare uppvaknande nästa morgon. På så sätt kan uppvaknandet flyttas med upp till en timme om dagen.

Ljusterapin kan prövas med dagsljus. Om detta inte är möjligt används en ljuslåda som utstrålar 10 000 lux, vilket motsvarar ungefär en molnig, men ändå ljus dag. Man ska vara i ljuset i 30–60 minuter efter att man har vaknat av sig själv. Sedan flyttas tiden för ljusexponeringen med cirka en timme om dagen tills man har fått rätt dygnsrytm. Detta tar tre till sju dagar.

Om ljusbehandlingen ges vid fel tidpunkt i förhållande till dygnsrytmen kan tillståndet istället förvärras. Personer med försenad sömnfas-syndrom bör undvika ljus på kvällen, eftersom detta ofta gör att man somnar senare. 

Ljusterapi har få biverkningar. Man kan få lätt irritation i ögonen och huvudvärk de första dagarna. Behandlingen rekommenderas inte vid bipolär sjukdom på grund av risken att utlösa hypomani/mani. Eftersom det starka ljuset från en ljuslåda kan påverka ögat bör personer med kroniska ögonsjukdomar rådgöra med en ögonläkare innan sådan behandling påbörjas. 

Melatonin

Melatonin kan vara till hjälp vid försenad sömnfas-syndrom. Melatonin produceras i epifysen (överordnat hormoncenter i hjärnan) och utsöndras som reaktion på mörker, medan ljus hämmar utsöndringen av hormonet. Melatonin påverkar kroppens dygnsrytm-klocka.

Ljusterapi på morgonen leder till ökad melatoninproduktion följande kväll. Detsamma kan uppnås genom att ta melatonin (snabbverkande) på kvällen. Hormonet finns i form av tabletter och oral lösning.

Den rekommenderade tiden för att ta melatonin är 12 timmar efter uppvaknandet, och sedan förs tiden fram med en timme för varje dag, så att melatonin tas en timme tidigare, tills rytmen är på plats. När rytmen är på plats innebär det oftast att melatonin tas klockan 19 på kvällen, alltså 12 timmar före önskad väckningstid. Vanlig startdos vid behandling av försenad sömnfas är 3 mg.

I studier har melatonin inte mer biverkningar än placebo ("sockerpiller") och man kan antagligen inte utveckla beroende av melatonin.

Förhindra återfall

Om man lyckas komma in i rätt insomningsfas med hjälp av någon behandlingsmetod får man räkna med att problemet inte är löst för all framtid. För att minska risken för återfall är det viktigt att sänggåendet sker vid samma tidpunkt varje kväll, tyvärr även i samband med festligheter. Man ska inte heller sova på dagen. På kvällen ska ljuset i sovrumsmiljö släckas ner så mycket som möjligt, men på förmiddagen ska man försöka få så mycket ljus som möjligt.

Prognos

Många växer förr eller senare ifrån tillståndet. I en studie varade tillståndet i genomsnitt i knappt 20 år.

Huvudproblemet för personer med försenad sömnfas-syndrom är vanligtvis att nå upp till de krav samhället ställer, till exempel när det gäller att fungera normalt i skolan och på arbetet. Det händer att personer med försenad sömnfas-syndrom i självmedicineringssyfte missbrukar alkohol eller lugnande medel för att skynda på sömnen. Det finns också ökad risk för depression.


Annons