Ankyloserande spondylit, AS

Vad är ankyloserande spondylit?

Ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom) är en kronisk reumatisk inflammation. Främst angrips ryggen, bäckenet och bröstkorgen. Käkleder, axlar, höfter och knän kan också angripas. Många får inflammation i senfästen.

Besvären börjar vanligtvis när patienten är mellan 18 och 40 år. Tillståndet är vanligare hos män än kvinnor. Ungefär 0,5 % av befolkningen har ankyloserande spondylit i varierande svårighetsgrad, det är, med andra ord, så många som cirka 90 000 svenskar.

Symtom

De vanligaste besvären är smärta och stelhet i ryggen, ofta i ländryggen och upp mellan skulderbladen. Ländryggssmärtor finns hos 80 % av patienterna. Ryggstelhet är vanligast efter att patienten har varit stilla, särskilt på morgonen eller efter vila. Nattliga smärtor som lindras genom rörelse är typiska. Smärtperioder som varar längre än tre månader är vanliga. Ryggsmärtorna kan av och till likna ischias, med utstrålande smärtor ned till benen. Om bröstkorgen angrips kan detta förväxlas med bröstsmärtor i samband med hjärtsjukdom. En del får inflammation i ögats regnbågshinna och smärtor i ögat.

Orsak

Ankyloserande spondylit är en reumatisk sjukdom. Det är inte mycket känt om sjukdomens orsak, men möjligen kan den utlösas av ett okänt virus.

Ärftliga faktorer är också av betydelse. Förekomsten av en särskild vävnadstyp, kallad HLA-B27, är kopplad till sjukdomen. 95 % av patienterna med ankyloserande spondylit har den vävnadstypen, men 10 % av den friska befolkningen har den också.

Vissa patienter med kronisk tarminflammation kan utveckla ankyloserande spondylit.

Sjukdomsprocessen går i huvuddrad till så att kroppens immunförsvar, av hittills okänd anledning, stimuleras till en inflammatorisk reaktion i kroppens vävnader, det innebär att ankyloserande spondylit är en så kallad autoimmun sjukdom. Inflammationen drabbar i detta fall kroppens leder samt muskel- och senfästen.

Diagnos

Läkaren ställer diagnosen på sjukdomshistoria samt efter fynd vid läkarundersökningen och röntgenbilder. Vid ryggundersökning finner läkaren ofta en uträtad ländrygg, uttalad ryggstelhet och, i avancerade fall, puckelbildning högre upp i ryggen. Rörligheten i ländryggen är oftast nedsatt både vid framåtböjning och sidoböjning och försök att göra sådana rörelser kan vara smärtsamma. Omkretsen av bröstkorgen, uppmätt vid inandning och utandning kan sent i förloppet visa att rörligheten i bröstkorgen är nedsatt.

Blodprover kan ibland avslöja om sjukdomen är i en aktiv fas.

Ryggraden och lederna mellan bäckenet och ryggraden (SI-lederna) undersöks med röntgen. Röntgenfynden är karaktäristiska och ger möjlighet att ställa en säker diagnos. Men fynden vid röntgen kommer ofta sent i sjukdomsförloppet. I många fall har sjukdomen misstänkts länge innan röntgen ger ett entydigt bevis.

Datortomografi eller magnetkameraundersökning kan påvisa tidig inflammation i lederna mellan ryggraden och bäckenet, men utnyttjas sällan.

Behandling

Målet med behandlingen är att dämpa smärtor och stelhet, hindra felställningar, dämpa sjukdomsaktiviteten och förbättra den livskvaliteten.

Egenaktivitet är mycket viktig. Dagliga övningar är avgörande för att hindra stelhet och felställning. En varm dusch på morgonen före ryggövningarna kan hjälpa. Simträning i uppvärmd bassäng är också av nytta. Ett fysiskt aktivt yrke med varierade arbetsställningar är att föredra. På grund av den ökade risken för lunginfektioner och nedsatt lungkapacitet är det viktigt att patienten inte röker.

Läkemedelsbehandling utgörs först och främst av inflammationsdämpande och smärtstillande mediciner. Vanligtvis används så kallade NSAID-preparat. De dämpar inflammationen och verkar på det sättet smärtlindrande och till en viss grad sjukdomsdämpande. De tas helst på kvällen för att förebygga morgonstelhet. Av och till kan det vara aktuellt med starkare mediciner som rekommenderas av reumatolog.

Sjukgymnastbehandling och upprättande av rörelseövningar för egenträning är av stor betydelse. Periodvis behövs intensivare träning och ibland rehabiliteringsträning.

Kirurgisk behandling kan i enstaka fall komma i fråga vid kraftig deformering av ryggraden. Protesoperationer och avlägsnande av ledhinnor kan bli aktuellt.

Läs mer om behandlingen vid ankyloserande spondylit här.

Prognos

Ankyloserande spondylit är kronisk, men det kan gå långa perioder utan smärtor eller besvär. De allra flesta klarar sig mycket bra tack vare träning och aktivitet och de fortsätter i ett yrkesaktivt liv.

Långvariga besvär kan uppstå. Ett fåtal blir fullständigt stela i ryggen eller bröstkorgen. Inflammation i ögats regnbågshinna kan uppstå flera gånger och kan ge komplikationer. Den reumatiska inflammationen kan påverka inre organ och bland annat skada hjärtklaffarna. Om patienten har nedsatt rörlighet i bröstkorgen kan han/hon också vara mer utsatt för lunginflammationer.

En liten del av patienterna kan bli invalidiserade och även arbetsoförmögna på grund av sjukdomen.