Jag har det väldigt tugnt. tar lamictal, så hög dos jag "får" enligt blodkoncentrationen, jag tar sobril vid behov, kring var tredje dag. jag tar zopiklon för natten. jag kan hantera min ångest bättre, jag är inte längre sängliggande av depressionen. men jag gråter och gråter så oerhört.... tidigare var det oftast anhänget ångesten men nu kan jag skilja på gråt för att jag är ledsen, pga allt, särskilt över vad jag gjort mot mig själv och mina anhöriga. förut försvann ju gråten tillfälligt i och med att jag tog sobril för anknuten ångest. men nu när jag bara gråter och gråter, hur ska jag hantera det? stoppa det allt jag kan, vilket ibland hjälper lite, men är väldigt ansträngande, eller låta det flöda, i hopp om att jag en dag "gråtit klart"? en vacker dag...
Den bipolära sjukdomen innehåller många komponenter och är också ofta
förknippad med andra psykiska sjukdomstillstånd, inte minst ångesttillstånd. För att komma till rätta med alla symptom behövs som regel en kombination av olika läkemedel+ god psykologhjälp. Med rätt behandling finns god hjälp att få. Jag föreslår att Du tar kontakt med närmaste vuxenpsykiatriska mottagning och ber att få träffa en läkare som Du kan diskutera med hur Du bäst kommer vidare för att slippa Din gråt, ledsnad och Dina skuldkänslor.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor emeritus, psykiater.
