Urinvägsinfektion (UVI)

Varför får man urinvägsinfektion (UVI)?

Invasion och tillväxt av tarmbakterier är den vanligaste orsaken till urinvägsinfektion. Kvinnor drabbas oftare av UVI än män eftersom kvinnor har ett betydligt kortare urinrör. Mannens långa urinrör vars mynning ligger längre från ändarmen ger bättre skydd mot infektioner i urinvägarna.

Normalt förekommer inte några bakterier i urinblåsan. Ibland kan det ändå finnas en liten mängd utan att det för den delen ger några symtom. 

Vissa förhållanden kan göra det lättare för bakterier att krypa upp genom urinröret:

Felaktiga toalettvanor kan ge urinvägsinfektion

Jämfört med mannen har kvinnan har ökad risk för urinvägsinfektion, dels för att urinröret är kort, men även för att urinrörsöppningen är placerad nära ändtarmen. För att undvika att föra bakterier från tarmen in i urinröret bör man vid toalettbesök torka sig från slidöppningen och bakåt mot ändtarmen - inte tvärtom.

Medfödda missbildningar i urinvägarna ger lättare infektion

Vid återkommande urinvägsinfektioner speciellt hos pojkar och unga män bör det undersökas om vederbörande har en medfödd missbildning någonstans i urinvägarna som medför att urinvägarna infekteras lättare.

Män med förstorad prostata får lättare UVI 

Hos män med förstorad prostata finns ett tillstånd där man inte kan tömma blåsan helt då man kissar. Detta kallas urinretention, och den lilla skvätt urin som då alltid finns kvar, kan ge grogrund för bakterier och leda till urinvägsinfektion.

Kateterbärare får oftare urinvägsinfektion

Det är framförallt äldre människor som stundtals inte kan tömma urinblåsan själva och av olika skäl får en blåskateter som är kopplad till en urinpåse. Alla kateterbärare har bakterier i blåsan, oftast utan att ha några symptom. Vid byte av kateter kan det uppstå små skador, som kan komma att bli grogrund för bakterier och därmed finns det risk för urinvägsinfektion och eventuell blodförgiftning.

Njursten kan ge urinvägsinfektion

Patienter med stensjukdomar i urinvägarna, t ex njursten, är särskilt utsatta för urinvägsinfektioner.

"Honeymoon disease" ger symtom som UVI

Förr talade man om "honeymoon disease" vilket betydde symtom som liknar urinvägsinfektion.  Det berodde på intensivt sexuellt umgänge, kanske för första gången i kvinnans liv. I dag, då de flesta kvinnor har sexuellt samliv långt före eventuellt äktenskap, kan besvären uppträda när som helst. De beror ofta på en mekanisk påfrestning av urinröret som ju ligger precis intill slidan, men kan även uppkomma om kvinnan är känslig för mannens bakterier.

Könssjukdomar

Gonorré och klamydia-infektioner kan ge symtom, som påminner om urinvägsinfektion. Vid trängningar och sveda vid vattenkastning hos unga sexuellt aktiva män ska gonorré eller klamydia misstänkas. Kvinnor med gonorré eller klamydia klagar inte så ofta över sådana symtom. Diagnosen ska misstänkas främst om det föreligger flytning, kanske blodblandad.

Graviditet och urinvägsinfektion

Man kan ha bakterier i urinen utan att det ger besvär. Då behövs vanligen inte antibiotikabehandling. Ett undantag är under graviditet. Hormonbalansen under graviditet gör att bakterier lättare kan föras upp längs urinledarna och ge njurbäckeninflammation, vilket kan bli ett allvarligt tillstånd. Om man vid provtagning finner bakterier i urinblåsan hos gravida ska behandling med antibiotika insättas även om kvinnan är symtomfri.

Urinvägsinfektion efter klimakteriet

På grund av bristen på kvinnligt könshormon (östrogen) sker en rad förändringar i kroppen under klimakteriet. Slemhinnan som klär slidväggen och urinröret förtunnas kraftigt vid brist på östrogen. Cellerna innehåller inte längre glykogen vilket behövs för att kroppens försvarsbakterier (laktobaciller) ska kunna växa där. En konsekvens av detta blir att tarmbakterier lättare får fäste i urinvägarna och även i slidan och då uppstår lätt en infektion.

Kontakteksem och urinvägsinfektion

Kontakteksem kan ha symtom som liknar urinvägsinfektion. Detta ses framför allt hos kvinnor som använder deodorant eller annat potentiellt irriterande material på könsorganen.

Vad är symtomen på urinvägsinfektion?

• Sveda eller smärta då man kissar.
• Behov av att kissa ofta.
• Eventuellt grumlig och urin som luktar illa.
• Eventuellt smärta över blygdbenet.

Symtom på urinvägsinfektion hos barn

• Barn under fem år har ofta mindre konkreta symtom vid urinvägsinfektion. Här kan symtomen vara t ex slöhet, irritabilitet, nedsatt aptit och kräkningar.

Vem är särskilt utsatt för urinvägsinfektion?

• Personer med medfödda missbildningar i urinvägarna.
• Män med förstorad prostata.
• Kateterbärare
• Kvinnor/flickor, som inte torkar sig åt rätt håll efter toalettbesök.
• Gravida.
• Postmenopausala kvinnor med östrogenbrist.

Goda råd för att undvika UVI

• Det är viktigt att dricka mycket, så att urinblåsan och urinvägarna spolas igenom ordentligt. Upp till max två liter vatten per dag är bra.
• Drick gärna citronvatten eller tranbärsjuice, det låga pH-värdet försurar och gör det svårare för bakterier att trivas i urinvägarna. Även C-vitamin i brustablettform har samma effekt (här bör man dock inte överdosera, 1 tablett om dagen är lagom).
• Att kissa efter samlag sköljer ut eventuella bakterier ur urinröret vilket kanske kan förhindra urinvägsinfektion.
• Det är viktigt att urinblåsan töms helt då man kissar.
• Ett litet knep är att sätta sig omvänt på toalettstolen, så att man tittar in i väggen. Denna ställning lämpar sig bättre än den vanliga sittställningen om man vill tömma urinblåsan totalt.
• Att klä sig varmt i de nedre regionerna bidrar enligt många till att skydda mot blåskatarr.
• Tvätta de yttre könsorganen en gång om dagen med vatten och ev. även med rengöringsmedel som anpassats till underlivet (till exempel intimtvål eller intimolja).

Hur ställer läkaren diagnosen urinvägsinfektion?

Den viktigaste undersökningen vid misstänkt urinvägsinfektion är ett urinprov. Detta bör vara färskt och helst används mittstrålen av urinen, det vill säga urin som kommer efter början och före slutet av urineringen.

Oftast tar läkaren en urinsticka och en odling på urinen. Vid återkommande infektioner bör en mer omfattande utredning göras för att finna orsaken till patientens upprepade besvär. Det kan vara exempelvis missbildning eller urinstenar/njurstenar.

Behandling mot urinvägsinfektion

Standardbehandlingen vid urinvägsinfektion är antibiotika. Bryter sjukdomen ut hos kateterbärare behandlas de enligt resistensbestämning. Genom att odla bakterien kan man hitta ett medel som bakterien inte har motståndskraft emot.

Kvinnor vars menstruationer har upphört bör använda östrogen i form av vagitorier, salva eller vaginalring för att hålla slemhinnorna i området starka och motståndskraftiga mot tarmbakterier. Det är i princip en livslång behandling. Det gäller särskilt kvinnor som redan drabbats av urinvägsinfektion.

Prognosen

I allmänhet är problemet vid urinvägsinfektion åtgärdat efter en enda behandling med antibiotika. Men i några fall plågas speciellt kvinnor av återkommande urinvägsinfektioner. För att förebygga återkommande infektioner rekommenderas det att följa ovanstående råd.