Urinvägsinfektion vid långvarig kateteranvändning
Om man inte kan kontrollera urinblåsans funktion är det ibland nödvändigt att ha en permanent kateter i urinblåsan så att urinen kan strömma ut ur urinblåsan. En urinvägsinfektion är vanligare när man har en sådan kateter.
En urinkateter som ska ligga kvar i urinröret i några dagar eller veckor är vanligtvis en silikonbelagd gummislang med en kanal för urinen och en separat kanal för att blåsa upp en liten ballong som håller katetern på plats i urinblåsan. På fackspråk kallas katetern KAD (kateter à demeure, som betyder permanent kateter). En sådan kateter används i första hand hos patienter som inte kan tömma blåsan. Det är särskilt patienter på sjukhem som ofta har inneliggande kateter.
Varje gång en kateter förs in i urinröret och urinblåsan finns det en risk att även bakterier kan föras upp i urinblåsan. Komplikationer vid långtidsbehandling med urinvägskateter är symtomgivande urinvägsinfektion, akut och kronisk njurbäckeninflammation, njursten, blåssten, blodförgiftning och i vissa fall dödsfall.
Hur stor är risken för urinvägsinfektion i samband med kronisk kateteranvändning?
En inneliggande urinkateter är en viktig riskfaktor för infektion. Även med korrekt och noggrann vård av katetern uppstår växt av bakterier i urinen. Bakterier tycks komma upp i blåsan genom att bilda ett lager med bakterier på katetern. Oavsett om katetern är öppen eller sluten får så gott som alla patienter bakterier i urinen efter några veckor. Det kallas då för bakterier i urinen utan symtom, eller asymtomatisk bakteriuri. Det är inget tillstånd som behöver behandlas.
Det är inte helt klart hur ofta en urinvägsinfektion utan feber uppstår hos bärare av en kateter. Man tror att vården behandlar alltför många patienter med ospecika symtom såsom sveda, trängningar och frekvent vattenkastning. Sådana symtom kan i själva verket bero på att katetern irriterar slemhinnor i urinvägarna.
Man uppskattar att en episod med urinvägsinfektion med feber uppstår varje 100 dagar med permanent kateter.
Diagnos
Diagnosen urinvägsinfektion ställs bara om patienten har nytillkomna symtom som talar för urinvägsinfektion, om det är stopp i katetern med samtidig feber eller om man utvecklar feber vid byte av katetern.
Blåskatarr (cystit) är sannolikt om man har tecken på urinvägsinfektion men för övrigt är mår bra och inte har feber. Njurbäckeninflammation eller infektion i prostata är vanligare vid tecken på urinvägsinfektion med feber. Dessutom kan smärta över njurområden föreligga.
För att veta vilka bakterier det är som leder till infektionen tas ett prov för urinodling. Svaret brukar dröja några dagar. Beroende på utkomsten av urinodlingen kan man behöva byta antibiotikum.
Behandling
Symtomgivande infektion med samtidig feber ska behandlas med antibiotika. Vanligtvis är behandlingen problemfri. En antibiotikabehandling i 7 dagar avlägsnar symtomen och tillståndet återgår till det normala. I vissa fall orsakas urinvägsinfektionen av bakterier som är motståndskraftiga mot de flesta typer av antibiotika – så kallade multiresistenta bakterier. I dessa fall kan det vara svårt att hitta läkemedel som hjälper, och ibland måste läkarna använda läkemedel som kan ge allvarliga biverkningar.
Om symtomen består av sveda, trängningar och frekvent vattenkastning räcker det oftast att byta kateter. Det kan också vara bra att inspektera området, så att katetern inte skavar eller ligger fel. Ibland behövs ändå antibiotika.
Prognos
Urinvägsinfektion hos en patient med kronisk inneliggande urinkateter utvecklas i sällsynta fall till en mer allvarlig infektion. Sådana infektioner kan i vissa fall sprida sig till blodet och ge en allvarlig och livshotande blodförgiftning (urosepsis). Andra komplikationer till långvarig användning av kateter är att det kan bildas njursten och sten i urinblåsan.
Många av de patienter som får allvarlig urinvägsinfektion i samband med kateteranvändning har nedsatt allmäntillstånd och andra sjukdomar. För några av dem kan en sådan infektion vara dödlig.
