Akut interstitiell nefrit, AIN

Vad är njursvikt?

Njurarna sitter på varsin sida om ryggraden bakom bukhålan. De filtrerar blodet från salt, vatten och slaggprodukter, så att det sköljs ut med urinen. Njurarna slutar fungera när sjukdom eller skada hindrar dem från att filtrera ordentligt. Vid njursvikt blir det en ansamling av slaggprodukter och salter i kroppen, vilket kan skada hjärta, hjärna, lungor och andra organ. Det kan till och med orsaka allvarlig sjukdom och död.

Njursvikt kan uppstå snabbt (dagar) eller långsamt (månader eller år). Många sjukdomar kan ge njursvikt, till exempel diabetes och högt blodtryck. De flesta människor med kronisk njursvikt måste ta läkemedel, en del behöver dialys, det vill säga regelbunden rening av blodet i en maskin.

Vad är akut interstitiell nefrit, AIN?

Den som drabbas av akut njursvikt blir mycket sjuk och behöver läggas in på sjukhus. I cirka tio procent av fallen beror det på akut interstitiell nefrit, AIN.

Akut interstitiell nefrit är en akut, vanligtvis reversibel njursjukdom (man blir frisk igen), som kännetecknas av inflammation i stödjevävnaden mellan (interstitiet) de aktiva delarna av njurvävnaden (glomeruli, nefron). Nefrit betyder inflammation i njuren.

Symtom

Vid akut interstitiell nefrit kan man till en början känna sig frisk, eller så har man besvär i form av minskad urinmängd, trötthet, nedsatt aptit, illamående och kräkningar. I vissa fall upptäcks tillståndet genom att blodprover påvisar en försämrad njurfunktion. En del kan få en mer uttalad sjukdomsbild med feber, utslag och ledsmärtor. Andra symtom kan vara smärtor i sidan, synligt blod i urinen eller andra tecken på bakomliggande sjukdom.

Orsaker

Akut interstitiell nefrit beror vanligen på en immunologisk reaktion som utlöses av läkemedel, men även infektioner (virus, bakterier, svampar) och vissa systemsjukdomar, exempelvis Sjögrens syndrom, SLE och sarkoidos, kan leda till sjukdomen.

Flera olika läkemedel kan orsaka akut interstitiell nefrit, vanligast är antibiotika, protonpumpshämmare (syrablockerare) eller NSAID.

Protonpumpshämmare är vanliga läkemedel vid besvär med smärta/obehag i övre delen av magen (dyspepsi) eller sura uppstötningar (gastroesofageal refluxsjukdom, GERD). Några vanliga protonpumpshämmare är omeprazol och lansoprazol.

NSAID är läkemedel som används som smärtdämpande eller för att minska inflammation i leder. Några vanliga NSAID är ibuprofen och naproxen.

Akut interstitiell nefrit visar sig i genomsnitt tio dagar efter påbörjad medicinering, eller infektion, som utlöser reaktionen, men tiden kan variera. För vissa antibiotika kan det ta endast en dag och för NSAID kan det ta flera månader innan symtomen uppstår.

Diagnos

Blodprover och urinprover visar tecken på njursjukdom och njursvikt. Ofta genomförs ett ultraljud av njurarna. Om dessa undersökningar inte ger ett tydligt svar tas ofta ett vävnadsprov (biopsi) från en njure. En ihålig nål sticks då genom huden och in i njuren, och en liten del av njurvävnaden stansas ut med nålen. Därefter undersöks vävnadsprovet i mikroskop, och en säker diagnos kan ställas.

Behandling

Den viktigaste behandlingen är att omedelbart sluta med det läkemedel som orsakar njurinflammationen. Om man tar flera läkemedel kan det ibland vara svårt att veta vilket läkemedel som ska sättas ut, då ska helst alla läkemedel tas bort. Ju snabbare orsaken till sjukdomen tas bort, desto snabbare blir man frisk.

Kortison används om det inte hjälper att sätta ut det utlösande läkemedlet. Kortison ges i förhållandevis höga doser under några veckor och därefter trappas dosen ner under några veckors tid.

I den akuta fasen på sjukhuset behövs ofta kontroll så att man får i sig lagom mycket vätska och att eventuella rubbningar i saltnivån i blodet justeras.

Prognos

De flesta som får akut interstitiell nefrit blir bättre, och cirka två av tre återfår helt normal njurfunktion. Njurarna börjar gradvis fungera igen efter att den utlösande orsaken har avlägsnats. Vissa får dock bestående nedsatt njurfunktion och måste följas upp med regelbundna kontroller och eventuellt behandling resten av livet.