Urininkontinens hos kvinnor

Urininkontinens innebär att man inte alltid kan kontrollera sin urinblåsa och att man därför ibland läcker urin, vissa i större mängder och andra endast några droppar.

Det finns olika typer av inkontinens. Grovt kan man indela urininkontinens i akuta och kroniska former. De akuta formerna är ofta övergående. Bakomliggande faktorer kan vara nyss genomgången graviditet och förlossning, begränsad rörlighet, bieffekter från läkemedel eller urinvägsinfektion. De kroniska formerna av urininkontinens orsakas av medfödda defekter, skador i hjärnan eller ryggmärg eller försvagad bäckenbottenmuskulatur samt nervskador. Det senare ses främst hos kvinnor som har fött många barn. Personer med astma eller kronisk luftrörskatarr, framför allt de som röker eller har kraftig övervikt, kan på grund av sin sjukdom få urininkontinens sekundärt till ökat buktryck.

Olika slags urininkontinens

• Ansträngningsinkontinens innebär att man läcker urin vid fysisk aktivitet som ökar buktrycket (till exempel hostanfall, nysning och skratt). Läckaget kan vara allt från några droppar till stora urinmängder.
• Vid trängningsinkontinens får man kraftiga och täta trängningar som man inte kan hålla emot. Personer med trängningsinkontinens behöver kissa oftare än andra och det kan vara svårt att hålla sig längre stunder. Ibland är det särskilda situationer som utlöser trängningarna och i andra fall kan de komma oväntat. Vissa hinner inte fram till toaletten i tid och det blir okontrollerbart precis när de nästan är framme vid toaletten. Urinläckaget kan bli stort. Trängningsinkontinens kan också leda till att man behöver stiga upp flera gånger per natt och därmed få störd nattsömn. Trängningsinkontinens kan mycket väl vara tecken på överaktiv blåsa.
• Blandinkontinens är en blandning av trängnings- och ansträngningsinkontinens.
• Andra sjukdomar eller skador i hjärnan, ryggmärgen eller nerverna kan ge urininkontinens. Exempel på sjukdomar som kan ge inkontinens är MS, Parkinsons sjukdom och stroke. Denna form av urininkontinens kallas neurogen blåsrubbning.
• Läkemedel, som diuretika (urindrivande), vissa psykofarmaka och antidepressiva, kan ge urininkontinens.
• Social/psykisk inkontinens.

Hur vanligt är det?

Urininkontinens är två till tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Eftersom många inte söker hjälp för sina besvär vet man inte exakt hur många som är drabbade, men man bedömer att det finns hundratusentals kvinnor i Sverige som har någon form av urininkontinens. Många skäms över sina besvär och tror sig – helt felaktigt – vara ensamma om problemen. Även många män har besvär med ofrivilligt urinläckage.

Orsaker

Ansträngningsinkontinens beror på att trycket på blåsan ökar vid ansträngning och att slutmuskeln runt urinröret inte klarar att hålla emot. Urin pressas därför ut ur blåsan och ner i urinröret. Besvären kommer ofta efter graviditet och förlossning då vävnaderna i underlivet påverkats. Dels påverkar hormonerna muskler och andra vävnader i underlivet, dels kan själva förlossningen ge lokala skador. De flesta skadorna på muskler och bindväv läker efter en tid, men vissa kan bli bestående och leda till urininkontinens.

Trängningsinkontinens kan ha en rad orsaker, exempelvis urinvägsinfektion eller östrogenbrist. I de flesta fall vet man inte orsaken till besvären.

Neurogen blåsrubbning orsakas av sjukdom eller skada, exempelvis demenssjukdom, MS eller Parkinsons sjukdom. Skadan/sjukdomen är lokaliserad till hjärnan eller ryggmärgen. Skador kan även utgå från nerver som leder till urinblåsan.

Kan man själv göra något?

Du kan själv, genom enkla åtgärder, lindra dina besvär. För att förebygga läckage är det viktigt att träna upp bäckenbottens muskulatur. Detta kan vara svårt, men man kan få information och hjälp via uroterapeut, urolog/gynekolog, barnmorska eller sjukgymnast.

Först och främst är det viktigt att bli medveten om muskulaturens existens och funktion. Man kan börja med att växelvis knipa och slappna av i musklerna. Ett tips är att vid något tillfälle knipa när man kissar, och stoppa strålen ett kort ögonblick för att veta om man gör rätt. Träning, träning och åter träning livet igenom håller bäckenbottens muskler i form.

Vid trängningsinkontinens är blåsträning viktigt för att minska besvären, vilket innebär att man försöker förlänga tidsintervallen mellan blåstömningarna. Kissa bara när du absolut behöver. Om du kissar ofta (”för säkerhets skull”) kan det bli ännu svårare att hålla sig då du ”vänjer blåsan” vid att enbart hålla en mindre mängd urin.

Annat att tänka på:

• Drick inte överdrivet mycket, helst inte mer än 1,5-2 liter per dag.  Om du dricker alltför mycket behöver du givetvis också kissa mer.
• Övervikt och rökning kan förvärra besvären.
• Du bör söka vård omgående om du ser blod i urinen eller har svårt att tömma blåsan, då dessa inte är symtom som normalt finns vid urinläckage och därför bör utredas snabbt.

Behandling

Många skäms över sina problem och drar sig därför att söka vård. Det finns hjälp att få, och både sköterskor och läkare är vana att möta patienter med inkontinensbesvär. Problem med att hålla urinen kan komma när som helst under livet, och efter övergångsåldern är det ett ökande problem.

• Förstahandsbehandling vid ansträngningsinkontinens är bäckenbottenmuskelträning (knipövningar) som syftar till att öka styrkan och uthålligheten i bäckenbottenmuskulaturen.
• Kontinensbågen som är tillverkad av polyuretanskum kan användas vid ansträngningsinkontinens och rätt placerad ger den ett stöd under urinrörets mitt och förhindrar läckage.
• Koner och kulor används för att dynamiskt stärka muskulaturen i bäckenbotten.
• Genom att stimulera nerverna som hör till urinblåsan kan man styra urinblåsans funktioner. Denna behandling används främst vid trängningsinkontinens, antingen som enda behandling eller i kombination med bäckenbottenmuskelträning.
• Det enda läkemedlet som finns i tablettform för behandling av ansträngningsinkontinens är duloxetin.
• Vid trängningsinkontinens kan lokalt östrogen (slidtablett, slidring, slidkräm) ha god effekt på urinträngningar med eller utan läckage.
• Det finns andra läkemedel som kan lindra besvären, såsom antikolinergika som hämmar muskelsammandragningarna i blåsan eller β 3-agonist som verkar genom att slappa blåsan under tiden den fylls på.
• Ett annat preparat som kan ha effekt är desmopressin, som också används framgångsrikt vid behandling av nokturi (då man går upp och kissar nattetid) och nattligt urinläckage. Desmopressin minskar urinproduktionen under natten.
• Om ingen förbättring av konservativ behandling ses, kan operation vara nästa steg. Operationsmetoderna och deras resultat har väsentligt förbättrats. Dagens operationer utförs ofta i lokalbedövning och man kan gå hem samma dag eller dagen därpå. Sjukskrivningstiden är en till två veckor. Den vanligast förekommande metoden är TVT (Tension-free Vaginal Tape). Syftet med operationen är att skapa ett stöd under urinröret.
• Injektion med botolinumtoxin som sprutas in i blåsväggen är ett alternativ vid överaktiv blåsa, när andra behandlingsalternativ inte gett någon effekt.
• Så kallad sakral nervstimulering kan övervägas vid överaktiv blåsa, när ovan nämnda behandlingsmetoder inte haft någon/fullgod effekt. Metoden går ut på att man i lokalbedövning för in en liten elektrod i korsryggen, och på så sätt hämmar blåsfunktionen och minskar trängningsbesvären. Först testar man detta tillfälligt, och vid god effekt kan man därefter sätta in en typ av pacemaker under huden för långvarig behandling.
• Som komplement till behandlingen kan du få olika hjälpmedel, exempelvis inkontinensskydd som samlar upp urinen. I många landsting är hjälpmedlen kostnadsfria. Din läkare eller sjuksköterska kan ge dig mer information.

 

 

 

Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om urininkontinens hos kvinnan på NetdoktorPro » Hitta ICD-10/diagnoskod för inkontinens »