Fakta | IBD

Behandling av ulcerös kolit

Läkemedelsbehandling vid ulcerös kolit har som mål att avbryta akuta skov och att förebygga nya skov. Sjukdomens intensitet och utbredning avgör vilka läkemedel som väljs.

Uppdaterad den: 2013-01-13
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Ulcerös kolit

Ulcerös kolit är en kronisk inflammatorisk sjukdom i ändtarmen och tjocktarmen. Vissa har bara besvär från ändtarmen, medan andra har inflammation i delar av, eller hela tjocktarmen.

Sjukdomen orsakar inflammation och utveckling av sår i tjocktarmens slemhinnor.

Typiska symtom är:

Annons
Annons
  • Blodig diarré
  • Buksmärtor
  • Viktnedgång

Sjukdomen kan ha ett skiftande förlopp, med bättre och sämre perioder. Sämre perioder, med ökad inflammation kallas för skov.

Läkemedelsbehandling

Det kan ta tid att hitta den behandling som passar eftersom läkemedel som fungerar bra för vissa inte alltid fungerar för andra. Dessutom finns risk för allvarliga biverkningar för vissa läkemedel, vilket gör att läkare och patient måste väga samman fördelar och risk med behandlingen.

De flesta patienter med lindrig till måttlig sjukdom behandlas först med 5-ASA-preparat. Sulfasalazin är det äldsta av 5-ASA-preparaten. Patienter som får biverkningar av sulfasalazin kan använda nyare 5-ASA som mesalazin, olsalazin eller balsalazid. Möjliga biverkningar av 5-ASA-preparat är illamående, kräkningar, diarré och huvudvärk.

Annons
Annons

Personer med svår sjukdom, och de som inte förbättras med 5-ASA preparat, kan behandlas med kortikosteroider. Detsamma gäller vid akuta skov av sjukdomen. Det kan ges som tabletter, direkt i blodet (intravenöst) eller som ett lavemang, beroende på var inflammationen finns. 

Vid utbredd sjukdom kan immunhämmande läkemedel såsom azatioprin, ciklosporin, TNF-alfa-antikroppar (infliximab, adalimumab, golimumab), den monoklonala antikroppen vedolizumab och JAK-hämmaren tofacitinib ges. Hos vissa har en kombination av dessa läkemedel bättre effekt än bara ett läkemedel. Ofta används kortikosteroider tillsammans med immunhämmande läkemedel i början av behandlingen vid ett svårt skov för att snabbt dämpa inflammationen. 

Ibland är symtomen så svåra att man behöver läggas in på sjukhus. Till exempel vid allvarlig blödning eller svår diarré som orsakar uttorkning. I sådana fall måste diarrén och förlusten av blod, vätskor och mineraler stoppas. Det kan då vara nödvändigt med speciell kost, näring direkt i blodet, mediciner mot diarré och ibland kirurgi.

Kirurgi

Cirka 25–40 % av patienterna med ulcerös kolit behöver någon gång operera bort tjocktarmen på grund av:

  • Massiv blödning.
  • Svår sjukdom.
  • Hål på tarmen.
  • Risk för cancer.

Ibland rekommenderar läkaren att tjocktarmen tas bort, om den medicinska behandlingen misslyckas eller på grund av biverkningar av kortikosteroider eller andra läkemedel, som hotar hälsan.

Flera typer av kirurgi kan utföras.

Tidigare var det vanligast med proktokolektomi och ileostomi, där operationen utförs i två steg.

  1. Proktokolektomin innebär att kirurgen tar bort tjocktarmen och ändtarmen.
  2. Ileostomi innebär att kirurgen gör en liten öppning i buken genom huden, en stomi, och fäster slutet av tunntarmen, ileum, till öppningen. Nedbrytningsbara ämnen passerar genom tunntarmen och töms sedan genom stomin. Storleken på stomin är som en enkrona och är oftast placerad i nedre högra delen av buken. Sedan fästs en påse över öppningen som samlar upp avföringen och man tömmer den själv vid behov. Ileostomi är främst tillämpligt hos äldre patienter som vill detta, eller som har en slapp slutmuskel i ändtarmen.

Nuförtiden är ileoanal anastomos den kirurgiska behandling som används mest, särskilt på yngre patienter. Man syr ihop (anastomoserar) ileum (nedre delen av tunntarmen) och anus (ändtarmsöppningen). Operationen ger möjlighet till normal avföring, med tömning genom ändtarmen. Vid operationen bevaras alltså en del av ändtarmen. Kirurgen tar bort den sjuka delen av tjocktarmen och insidan av ändtarmen (slemhinnan), men behåller det yttre muskelskiktet i ändtarmen (anorektala slutmuskeln). Kirurgen fäster sedan den nedre delen av tunntarmen, ileum, på insidan av ändtarmen och anus. Kirurgen gör en utbuktning på ileum så att avföring kan samlas in utan att man blir nödig så fort avföring kommer ned till denna del av tarmen. Avföring lagras med andra ord i utbuktningen och passerar senare genom anus på vanligt sätt. Patienten får vanligtvis mer tätare och lösare tarmtömningar än tidigare, men slipper att gå med påse på magen. Operationen görs generellt i två steg, i cirka tre månader går patienten med en tillfällig ileostomi (påse på magen).

De flesta operationer sker inom de första tre till fem åren efter diagnos, varefter frekvensen av operationer faller.

Komplikationer kan uppstå, men inte ofta. Det händer att det blir inflammation i utbuktningen (pouchitis). Detta är oftast lätt att behandla, men i 5–10 % av fallen måste ileostomioperationen göras om. När ändtarmen tas bort finns alltid en liten risk för skador på nerver som styr erektionen och urinblåsans funktion.

De flesta människor med ulcerös kolit behöver aldrig opereras. Om en operation skulle bli nödvändig kan det vara tryggt att veta att koliten botas genom operationen och att de flesta kan leva ett normalt, aktivt liv.


Annons
Annons
Annons