Forskare: Utvecklingen inom sköldkörtelvården har stannat av

Forskare: Utvecklingen inom sköldkörtelvården har stannat av

Svensk sköldkörtelvård är baserad på en kunskapsnivå som är över 40 år gammal. 458 000 svenska lever idag med en underfunktion i sköldkörteln och trots behandling mår många av patienterna inte bra.


Publicerad den: 2018-07-13
Författare: Besima Aho, Redaktionschef, Netdoktor

Annons

– Vi behöver höja kunskapsnivån om sjukdomar i sköldkörteln på alla nivåer. Det är för dålig kunskap inom vården och konsekvensen av den vårdsituation vi har idag är att över 90 000 av patienterna, de allra flesta kvinnor, inte mår bra i sin sjukdom.

Så inleder Anders Palm ordförande i Sköldkörtelförbundet, seminariet om den dolda folksjukdomen hypotyreos under Almedalsveckan. 

– De får ingen eller väldigt lite symtomlindring och ungefär hälften av dem, 45 000, lever helt eller delvis på försäkringskassan, försätter han.

Nyligen gjordes en undersökning av Sifo bland hypotyreossjuka (underfunktion i sköldkörteln) på uppdrag av Sköldkörtelförbundet. Undersökningen visar att 20 procent, det vill säga 90 000 av patienterna, inte blir hjälpta av standardbehandlingen. Många av dem har också diagnosen depression och totalt sett har en tredjedel av alla hypotyreospatiemter fått antidepressiva utskrivet.

Annons
Annons

Får höra att det hör till övergångsåldern

– Tyvärr funkar ju inte antidepressiva mot sköldkörtelsjukdom. Sifo-undersökningen är den första riktigt bra undersökningen som gjorts på patienterna. Den har visat att många av de tillfrågade får höra att deras kvarstående symtom på sjukdomen, underfunktion i sköldkörteln, är en del av övergångsåldern eller att sådana besvär hör till när man blir äldre. En 28-åring fick höra att hon ”faktiskt börjar bli äldre”, berättar Anders Palm.

Han menar att många patienter besväras av trötthet och att sjukvården då instinktivt tänker att det rör sig om depression eller utmattningssyndrom.

”Ingen forskning kring behandlingsmetoder”

– Vi lever kvar på en kunskapsnivå från 50-60-talet då vi införde de syntetiska preparaten. Då trodde man att alla patienter skulle må bra av den medicineringen och vården har sedan dess levt kvar med den föreställningen. Vi har inte heller bedrivit någon forskning kring behandlingsmetoder och inte heller gjort någon uppföljning över patienterna och hur de mår, vilket egentligen är det mest skrämmande, säger Anders Palm.

Kerstin Brismar, professor och specialist i endokrinologi, delar Anders Palms uppfattning om sköldkörtelvården. Hon har jobbat med sköldkörtelsjuka sedan 70-talet och varit med om läkemedelsutvecklingen där man gått från biologiska läkemedel till syntetiska läkemedel.

– Många av mina kollegor tyckte det var jättebra, att gå från biologiska till syntetiska läkemedel för nu kunde man fintitrera dosen bättre och vi visste vad vi gav patienterna. Alla som stod på läkemedlet som var då mådde ju inte heller jättebra. Men sedan har utvecklingen tyvärr stannat av.

Kerstin Brismar menar att utvecklingen inom området har stått still sedan 80-talet.

– Vi har därför en kunskapsnivå som är låg och väldigt lite forskning har gjorts på området. Tittar man till litteraturen så är det precis samma uppfattning i USA, det vill säga att ungefär 20 procent av patienterna inte mår bra trots behandling, säger hon.

Annons
Annons

Vad kan vården göra för att minska lidandet för de sköldkörtelsjuka?

– Framför allt måste man öka kompetensen hos läkarna. När jag går till vårdcentralen och har bekymmer ska man kunna veta att det är det här det handlar om, så att man får vård ganska snabbt. Det är jätteviktigt att man inte går obehandlad och tror att det är andra saker som depression eller vad man nu får för diagnos istället - för att läkarna inte har kunskapen och kompetensen att det är det här det handlar om, säger Catharina Bråkenhielm (S), ledamot Socialutskottet.

Se videointervjuer med paneldeltagare från Almedalsseminariet

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Louise meijer 2018-07-13 17:23 (40 dagar sen)

    Personligen hoppas jag att endokrinologer börjar lyssna på patienten som bäst känner sin kropp o sitt mående, som det har varit tidigare och fortfarande så får man ett bemötande som är rent diskrimerande, ingen hjälp finns att få, på vårdcentraler vågar man inte heller hjälpa, gömmer sig bakom ”det är i nte vetenskapligt bevisat” tex och är styrda uppifrån o vågar inte gå emot kollegor högre upp????

  • Avatar Lea 2018-07-14 11:02 (39 dagar sen)

    Hoppas att det blir så......
    Sköldkörtelsjuka människor kostar pengar när dom går hemma.
    Helt i onödan.
    Politiker har ett val
    Inte vi
    Hjälp oss!

  • Avatar Irene Michanek 2018-07-14 18:25 (39 dagar sen)

    Tröttsamt att försöka få läkare på Vc att beställa T3 fritt och få dem att tro på konverteringen från T4. De vill heller inte skriva ut Liothyroin eller byta Levaxin till Euthyrox.
    Vem bestämmer över detta i Sthlm? Läkarna är mycket okunniga på vårdcentralerna men ska ju "veta bäst".
    Fick till svar "du ska inte tro allt du läser".

  • Avatar Britt-marie Bramstång 2018-07-17 11:59 (36 dagar sen)

    Ser fram emot att forskning kommer igång i detta ämne underfunktion i sköldkörteln. Har ätit Levaxin sedan 1981 och är idag 74 år, skulle vilja må bättre resten av mitt liv. Kommer ihåg hur jag var, före detta hände mig, en helt annan person med mycket livsglädje! Den vill jag ha tillbaka!!!

  • Avatar Birgitta Bernelius 2018-07-17 16:59 (36 dagar sen)

    Tar sköldkörtelförbundet upp frågan om hyperthyreos också??? Behöver veta - jag magar mycket, naglar, hud och hår är i ruiner, är hes bland mycket annat. Blodprover har tagits och de visar enligt läkaren inga symtom. Därmed får jag ingen hjälp. Vill inte tro att detta bara beror på att jag är gammal, inom kort 89 år - men önskar få en diagnos som också övertygar mig. Behöver alltså få argument! Med vänliga hälsningar.
    Birgitta Bernelius

  • Avatar Ingrid Skinner 2018-07-18 15:29 (35 dagar sen)

    Det känns som en upprättelse eftersom jag inte känt att jag blivit hjälpt utav att ta Levaxin. Innan dess tog det flera år innan jag fick diagnosen hypotyreos . Samtidigt känner jag en djup förtvivlan över att det inte blivit bättre trots Levaxinet och att jag kanske får leva som jag gör nu resten av mitt liv, jag är 69 år. Innan dess tog det många år av smärta innan man ställde diagnosen endometrios som gick över efter klimakteriet. Jag har haft två åkommor som gärna uppfattats som psykiska, depression m.m. och i fallet hypotyreos är vanligast bland äldre kvinnor som mig. Hoppas kommande generationer får mer hjälp än jag fått och får.

  • Avatar Ewa Hultin 2018-08-20 02:31 (2 dagar sen)

    Har begärt att få remiss i flera årmen de går på sina två” prover nu har jag 23 i tsh ochminns ejder andra de hade tagit t3 av misstag som visade 1.2 och då viftade han bars bort det
    Har varit hos privatläkare inna n Vc och då skulle jag äta lio men rannnur sanden då hon gick i pension
    Började nån vecka men mådde inget vidare så då hade jag ingen att rådfråga Nu äter jag 100 microgram/ dag sen ett tiotal år eller mer


Annons
Annons