Carolinas psoriasisartrit har lindrats med rätt behandling

Carolinas psoriasisartrit har lindrats med rätt behandling

Det började med ont i ett ben och utvecklades till att Carolina Degerkvist knappt kunde ta sig ur sängen på grund av den svåra ledvärken. I början förstod ingen att det var psoriasisartrit hon led av, men när hon väl fick rätt behandling för sina problem lyckades hon till och med springa Vårruset.

Publicerad den: 2015-06-05
Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Annons

– Utan behandling ger psoriasisartrit en blixtrande smärta. Det känns som att någon har kört in brännande knivar i muskelfästena och man blir så stel att kroppen inte lyder. När det var som värst kunde jag inte vända mig om i sängen när jag väl lagt mig, och om morgnarna var min man tvungen att bokstavligt talat dra mig upp ur sängen, säger Carolina Degerkvist.

Trodde först det var reumatism

Hon kallar det för ”diagnosresan”, den långdragna processen som till slut ledde till rätt diagnos och så småningom även till rätt behandling. Sommaren 2010 besökte Carolina Degerkvist vårdcentralen efter att hon gått en tid med värk i ett ben och delvis även i lederna. ”Gå hem och ta en Ipren” var det enda råd hon fick. Men det blev inte bättre och hon kom tillbaka till vårdcentralen gång på gång. Till slut frågade läkaren henne uppgivet vad hon egentligen ville att de skulle göra.

– Skicka mig till en reumatolog, sa jag då. Jag visste att vi hade reumatism i släkten, så jag tänkte att det kanske kunde vara det.

Annons
Annons

Sagt och gjort. En mängd olika diagnoser bollades, kan det vara det här? Eftersom Carolina Degerkvist hade en del problem med torr hårbotten skickades hon till en hudläkare – som efter en snabb titt sa att det var psoriasis och att ledvärken därmed var psoriasisartrit. Efter en röntgenundersökning som visade svåra inflammationer i muskelfästena bekräftades misstankarna.

– Jag var i trettioårsåldern med man och barn och lämnades med en diagnos på en obotlig sjukdom. Kanske hade man kunnat erbjuda mig en kurator istället för att bara förvänta sig att jag skulle acceptera min sjukdom. Jag hade velat ha en plan över vad vi skulle göra härnäst, säger Carolina Degerkvist.

Hon kände en stor sorg över att inte kunna vara den mamma eller partner som hon ville vara. Ett besök i lekparken tio minuters promenad bort kändes som ett oöverstigligt hinder. Hon kunde inte lyfta upp sina barn när de var ledsna och behövde tröst, och hennes man fick hjälpa henne att sätta på sig strumpor och knäppa byxor.

Annons
Annons

– Ens partner ska klä av en, inte en. Jag kunde nästan få panik av tanken på att jag skulle behöva ha det så där livet ut. Jag har alltid varit den som organiserar saker och ting och hjälper alla, så det är klart att jag vacklade i min egen självbild.

Numera är värken uthärdlig

Det första läkemedlet mot sjukdomen som Carolina Degerkvist fick ledde till en allergisk reaktion och sjukhusinläggning. Efter mycket envishet och tjat får hon idag en dyrare typ av biologiska läkemedel som i hennes fall har effekt både mot psoriasisen och psoriasisartriten.

– Jag vet att de här läkemedlen inte fungerar lika bra för alla, men för mig var det som att vända på en hand. Redan efter den första sprutan försvann stelheten även om jag fortfarande hade värk, och sedan har det gradvis förbättrats.

Under hela resan har Carolina Degerkvist känt stort stöd från såväl sin arbetsgivare som Psoriasisförbundet. Hon klarar både av att jobba heltid och dessutom agera ambassadör för andra psoriasisdrabbade på lediga stunder. Fortfarande kan hon ha värk i händer och fötter – men det är uthärdligt.

– Jag har gått från att inte kunna ta mig upp ur sängen på egen hand – till att springa Vårruset. Jag tror inte på gud, men känslan av att springa den där gången var nästan religiös. Det var en riktigt maxad upplevelse. 

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Per 2015-06-17 16:15 (2 år sen)

    Grattis och lycka till med fungerande leder! Det jag längtade mest efter när jag låg i sängen med en brinnande, infekterad häl, det var att kunna gå!
    Att springa vårruset var och är inte att tänka på men att kunna förflytta sig själv med hjälp av ben och fötter var en dröm. Efter flera månader med den ena penicillinkuren efter den andra gav infektionen med sig och jag kunde börja gå. Nu, ett år senare, njuter jag av varje steg jag kan ta! Det finns olika slags lycka men en lycka är att kunna gå!

  • Avatar lisa 2016-05-27 15:48 (19 månader sen)

    men vad är.riskerna med boilogiska läkemedel? finns det mildare behandlingsalternativ mot just artriten??

  • Avatar lisa 2016-05-27 15:10 (19 månader sen)

    men vad är.riskerna med boilogiska läkemedel? finns det mildare behandlingsalternativ mot just artriten??


Annons
Annons