Fakta | Cancer

Kronisk lymfatisk leukemi


Uppdaterad den: 2013-01-03
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är kronisk lymfatisk leukemi?

Det är form av blodcancer där mogna lymfocyter ansamlas vilket kan leda till förstoring av lymfvävnad, blodbrist och immunproblem. Lymfocyter är en av flera typer av vita blodkroppar. Lymfocyter finns i lymfvävnad, i blodet och i benmärgen. Med tiden ökar mängden lymfocyter i benmärgen och i blodet, och kan ofta påvisas i många olika vävnader. Leukemicellerna är B-celler, den typ av lymfocyter som bildar antikroppar (gammaglobulin), men uttrycker delvis andra markörer än friska lymfocyter i blodet.

De flesta patienter har inga symtom när diagnosen ställs. Trötthet, ofrivillig viktnedgång och symtom i form av förstorade lymfknutor och mjälte kan förekomma. Vid långt framskriden sjukdom utvecklar patienten ofta tecken på benmärgssvikt med dåliga blodvärden.

  • Lågt blodvärde (hemoglobin) kan ge trötthet.
  • Nedsatt immunförsvar kan ge ökad risk för infektioner.
  • Låga nivåer av blodplättar (trombocyter) kan ge blödningar i hud och slemhinnor.
Animation av kronisk lymfatisk leukemi

Varje år konstateras drygt 400 nya fall i Sverige. Sjukdomen är vanligast hos äldre människor, och är mycket sällsynt före 40 års ålder. KLL är dubbelt så vanligt hos män, jämfört med kvinnor. Av det totala antalet leukemier utgör KLL 25%.

Annons
Annons

Orsak

Då leukemicellerna ansamlas i blod och lymfvävnad försämras immunförsvaret. Sjukdomen leder dessutom till nedsatt bildning och funktion av andra celltyper.

Det finns familjer med ökad risk för sjukdomen, men ingen påvisad utlösande ärftlig faktor. Strålning och vissa kemiska ämnen kan öka risken för cancer av olika typer. Vissa virus kan möjligen predisponera för KLL.

Hur diagnostiseras kronisk lymfatisk leukemi?

Det vanligaste är att sjukdomen påvisas genom att ett blodprov, som tagits av andra skäl, uppvisar ökad mängd lymfocyter. Hälften av patienterna har förstorade lymfkörtlar på halsen, i armhålorna och i ljumsken vid diagnos. Dessa lymfkörtlar är mjuka och oömma. Vid benmärgssvikt kan patienten vara blek, ha hudblödningar/blåmärken och ha lätt att få infektioner. Detta är ovanligt i tidiga skeden av sjukdomen, men risken ökar efterhand. En mindre andel har förstorad lever och mjälte.

Annons
Annons

I blodet ser man alltid en ökning av antalet lymfocyter, medan andra celler inte är ökade. Blodutstryk visar ökad mängd små lymfocyter, som inte kan skiljas från normala lymfocyter i mikroskopet. Tidigt i förloppet är oftast värdena för hemoglobin (blodvärde) och antalet blodplättar normalt. Man kan också se mindre mängd av immunoglobiner (gammaglobulin) i blodet. På sjukhus undersöks benmärgen. Mikroskopi av denna kan visa en tydligt ökad mängd små lymfocyter.

Hur behandlas kronisk lymfatisk leukemi?

Patienter med stabil sjukdom utan symtom behöver ingen behandling utan ska endast följas. Vid symtom är det viktigt att avgöra om dessa är direkt orsakade av sjukdomen, eller orsakade av komplikationer till sjukdomen, som infektion, eller uttryck för annan sjukdom. Målet med behandlingen är att lindra symtom och besvär på kort och lång sikt. Läkemedelsbehandling ges på flera olika sätt. Oftast ges återkommande läkemedelsbehandlingar under några månader till ett halvår, men ibland kan daglig tablettbehandling vara aktuell. I Sverige ges oftast en kombination av flera läkemedel, som fludarabin och cyklofosfamid. Ibland ges tillägg av ett läkemedel som är en antikropp mot B-celler, rituximab. För vissa föredras ett medel som heter klorambucil. Dessa behandlingar dödar cancerceller. Därvid kan urinsyra frisättas, ett ämne som kan förorsaka gikt. För att motverka detta är det viktigt att dricka mycket vätska under början av behandlingen, och man ger även ett medel som minskar mängden urinsyra i blodet (allopurinol). Immundämpande medel som prednisolon (kortison) används om sjukdomen ger immunproblem, som blodkroppssönderfall. Förstorade lymfkörtlar som ger besvär och inte reagerar på annan behandling kan behandlas med lokal strålning. Om mjälten är stor och ger blodbrist kan kirurgiskt borttagande av mjälten vara gynnsamt.

Prognos

De flesta patienter har en långsam utveckling av sjukdomen och lever utan symtom och behandling i flera år. Hos vissa växer lymfkörtlarna och blodvärdena kan försämras. KLL ska bara behandlas när sjukdomen ger symtom. Vissa patienter har uttalade symtom vid diagnos och bör behandlas direkt. Sjukdomen kan inte botas, men hos de flesta kontrolleras med eller utan behandling i många år. Den genomsnittliga överlevnaden är mer än 15 år från det att diagnosen ställs. För patienter med avancerat sjukdomsstadium vid diagnos är dock prognosen sämre, och den genomsnittliga överlevnaden 5–8 år. Tidig benmärgssvikt innebär sämre prognos.

Livshotande infektioner kan uppstå på grund av nedsatt infektionsförsvar, särskilt hos patienter med avancerad sjukdom, och efter upprepade behandlingsperioder. Patienter med KLL har också en något högre risk att få andra cancersjukdomar.

Att leva med kronisk lymfatisk leukemi

Trots att KLL är en form av cancer har den oftast ett långdraget förlopp, och de flesta patienter kan leva utan symtom och behandling under lång tid med sjukdomen. Det är emellertid för många naturligtvis en stark belastning att leva med en allvarlig sjukdom. Ett problem är att även om sjukdomen är lindrig och lätt behandlingsbar till en början, kan den efter många år övergå till att bli svårartad och livshotande. Många patienter har en ökad infektionsrisk och bör inte utsätta sig för smittkällor, eftersom det kan innebära allvarliga risker.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons