Fakta | Cancer

Leukemi hos barn

Varje år drabbas cirka 300 barn i Sverige av någon form av cancer. Ungefär en tredjedel av dessa drabbas av leukemi.

Uppdaterad den: 2012-10-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är leukemi hos barn?

Leukemi är en elakartad sjukdom i kroppens blodceller (blodkroppar). Det finns tre huvudtyper av blodkroppar: röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Vid leukemi påverkas en eller ibland flera av de här celltyperna genom att det blir alltför många av dem. Sekundärt påverkas övriga, friska blodceller som blir färre på grund av utrymmesbrist i benmärgen.

När antalet röda blodkroppar minskar får barnet blodbrist och blir trött och blekt. Minskar antalet normala vita blodkroppar blir infektionsförsvaret sämre, och barnet kan få oklara feberepisoder och infektioner som inte går över. Om antalet blodplättar minskar ökar benägenheten att blöda och barnet får lätt blåmärken, kanske också små blödningar i hud och slemhinnor. Ibland kan det märkas att bukomfånget ökar som en följd av att levern och mjälten har förstorats. Skelettet kan börja värka. Det är därför inte ovanligt att barnet har ledsmärtor eller bensmärtor.

Förekomst

Varje år insjuknar 90–100 barn i Sverige i leukemi. Totalt insjuknar cirka 300 barn i Sverige i någon cancersjukdom varje år. Åtta av tio barn med akut leukemi har så kallad akut lymfatisk leukemi (ALL) och resten har akut myeloisk leukemi (AML). (Lymfatisk och myeloisk leukemi är beteckningen på två olika typer av vita blodkroppar. Men myeloisk leukemi innefattar också röda blodkroppar och blodplättar.) Den vanligaste åldern för insjuknande är två till fem år.

Annons
Annons

Orsak

I benmärgen finns en typ av "moderceller" (stamceller) som mognar till röda och vita blodkroppar samt blodplättar utifrån kroppens behov. När cellerna är mogna kommer de ut i blodbanan.

Cancerutveckling

Normala celler delar sig bara i den omfattning som behövs för att kroppens behov av nya celler ska täckas. Men en cellinjes celler kan få skador i sin arvsmassa och de kan utveckla sig till "elakartade" celler som delar sig ohämmat – så kallade leukemiceller (blaster). Vid akut leukemi kommer leukemicellerna att dela sig ohämmat i benmärgen och tränga ut de normala stamcellernas förmåga till normal blodcellsproduktion. Då minskar bildandet av olika blodkroppar, vilket leder till symtom på blodbrist, få vita, normala blodkroppar och få blodplättar (se ovan).

Orsaken till varför leukemi uppstår är okänd. Sjukdomen är inte ärftlig. Miljöfaktorer kan i mycket sällsynta fall ha betydelse. Till exempel följdes atombombskatastrofen i Hiroshima av en ökad förekomst av leukemi hos dem som utsattes för strålningen.

Annons
Annons

Hur diagnostiseras tillståndet?

Misstanke om sjukdomen väcks vid påfallande blodbrist, ökad tendens till infektioner, bensmärtor och/eller påfallande många blåmärken. Vid undersökning kan läkaren ibland konstatera förstorade lymfkörtlar, mjälte eller lever. Blodprover visar ofta att hemoglobinhalten är låg (anemi) och att blodplättarna kan vara låga. Antalet vita blodkroppar är ofta stegrat, och vid mikroskopi av blodet är det oftast dominans av omogna vita blodkroppar (blaster).

På sjukhuset tas benmärgsprov. Prover från benmärgen tas med en nål i höftbenskammen, så kallad cristapunktion. Detta prov är helt ofarligt, men smärtsamt. Därför ges barnet narkos vid ingreppet. Provet undersöks med mikroskop och andra tekniker. På det sättet kan leukemityp och sjukdomens allvarlighetsgrad fastslås. Det tar också prover på ryggmärgsvätskan för att avgöra om det finns leukemiceller i det centrala nervsystemet.

Hur behandlas tillståndet?

Målet med behandlingen är bot. Genom användning av så kallade cellgifter (cytostatika) som dödar cancercellerna görs försök att avlägsna de sjuka omogna blodkropparna (blasterna). Detta är huvudbehandlingen vid leukemi.

Cellgift

Behandlingen ges som en kombination av flera typer av cytostatika. Den noggranna sammansättningen varierar beroende på typen av leukemi. Vissa cytostatika ges direkt in i blodet. Då sätts en tunn slang in i ett större centralt blodkärl (CVK), eller så opereras en kateter med dosa in i ett blodkärl (venport). Cytostatika sprutas in i ryggmärgskanalen för att döda eventuella leukemiceller som kan ha trängt in i det centrala nervsystemet.

Behandlingen tar 2,5 år vid akut lymfatisk leukemi som inte visar tecken på återfall. Vid akut myeloisk leukemi pågår behandlingen oftast i sex till sju månader. Den intensiva cytostatikabehandlingen pågår ibland i flera månader, men även vid en sådan behandling kan barnet för det mesta bo hemma och även delta i skolarbete och ha ett socialt umgänge. Resten av behandlingen är underhållsbehandling med tabletter. Under den här perioden bör barnet leva som vanligt, gå i skolan och träffa sina vänner.

Stödbehandling

Olika former av stödbehandling är nödvändigt för att kroppen ska tåla cellgiftsbehandlingen. Kortisontabletter ingår i flera behandlingsprogram. Transfusioner av röda blodkroppar och blodplättar kan bli nödvändigt. Läkemedel som stimulerar ökning av antalet vita blodkroppar kan ibland behöva ges. Antibiotika dödar bakterier och är nödvändigt vid bakterieinfektioner. Svampinfektioner i munnen och resten av kroppen kan behandlas med svampmediciner. Det finns också läkemedel mot vissa virusinfektioner. I vissa fall kan tillförsel av immunoglobuliner (antikroppar) vara värdefullt. Näringstillförsel är viktigt. Många gånger blir det nödvändigt att tillföra näring med slang via näsan till magen (sond), direkt in i magsäcken genom en slang som opereras in genom maghuden (PEG), eller som näringslösning direkt i blodet. Det finns bra läkemedel mot illamående och smärta.

Andra behandlingsformer

Strålbehandling mot huvudet används inte längre vid primärbehandling men kan bli aktuellt vid vissa återfall. Strålbehandlingen är smärtfri.

Benmärgstransplantation utförs sällan vid akut lymfatisk leukemi, förutom vid vissa specialfall och tidiga återfall i sjukdomen. Vid akut myeloisk leukemi utförs benmärgstransplantation oftare som del i primärbehandlingen. Benmärgen (stamcellerna) kan komma från ett syskon, eller en annan passande obesläktad givare.

Vård, stöd och lek är viktigt för barnet.

Vad kan du göra själv?

Det är viktigt att förebygga infektioner hos barnet. Dock behövs ingen överdriven oro för att smittas från omgivningen. Personer som är infekterade behöver barnet inte ha direktkontakt med, men smittsamheten är ofta liten. God hygien, inte minst munhygien, är viktigt för att förebygga infektioner. Skölj munnen med bakteriedödande lösningar, till exempel benzydamin.

Hur är långtidsutsikterna vid akut barnleukemi?

Akut lymfatisk leukemi är inte längre en obotlig sjukdom. De flesta barn med leukemi blir friska, och ambitionen är att det i framtiden ska öka ytterligare. För vissa högriskleukemier, är prognosen att bli frisk något sämre, men resultaten blir allt bättre. Vid de flesta återfall i akut lymfatisk leukemi är prognosen god för bot med lämplig återfallsbehandling.

Kontroller

Under behandlingen kontrolleras blodvärdena, i början varje vecka, efterhand med något glesare intervall. Cellgiftsdosen ska vara tillräckligt hög för att döda cancercellerna, men samtidigt inte högre än att det finns ett tillräckligt stort antal vita blodkroppar för att behålla ett infektionsförsvar. Första året efter avslutad behandling går barnet på täta läkarkontroller. Under första året föreligger en viss ökad risk för återfall. Om allt går bra efter det första året genomförs kontroller mer sällan, men barnet följs ändå upp med kontroller under många år efter behandlingsavslut.

Komplikationer

Biverkningar av cellgifter är nästan alltid övergående: ökad infektionsrisk, vissa infektioner kan vara allvarliga. Aptitlöshet, trötthet, illamående och förstoppning kan förekomma. Vid håravfall kan en naturtrogen peruk tillverkas, om så önskas. Håret växer ut igen. Underhållsbehandling med tabletter brukar inte leda till några särskilda biverkningar.

Kortison leder ofta till att aptiten ökar samtidigt som kroppsfettet omfördelas. Ansiktet blir runt, överkropp och skulderparti blir tjockare medan armar och ben blir spinkiga. Dessutom får en del patienter magkatarr, detta kan motverkas med läkemedel. Biverkningarna försvinner när behandlingen avslutas.


Annons
Annons
Annons