Fakta | Cancer

Akut myeloisk leukemi, AML


Uppdaterad den: 2013-01-03
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är akut myeloisk leukemi?

Omogna blodceller som är typiskt vid blodcancer

AML är en form av cancer där omogna blodceller, oftast så kallade myeloiska celler, växer och delar sig okontrollerat. Sjukdomen drabbar de tidiga förstadierna i blodbildningen, vilket kan leda till avvikande blodceller av flera slag, ibland även röda blodkroppar. Den okontrollerade tillväxten av blodcancercellerna gör att antalet normala blodceller, det vill säga röda och vita blodkroppar samt blodplättar, oftast blir färre. Cancern kan indelas i undergrupper efter cancercellernas utseende och biokemiska egenskaper. De avvikande cellerna finns oftast i benmärg och blod.

Symtomen utvecklas oftast under en relativt kort period, men det kan ibland vara mer utdraget. Vanliga symtom är:

  • Trötthet som delvis beror på lågt blodvärde (hemoglobin).
  • Infektionsbenägenhet som beror på färre friska immunceller.
  • Blödningar i hud och slemhinnor som beror på färre blodplättar (trombocyter).

Andra sällsynta symtom kan vara problem med synskärpan eller dubbelseende, utslag, huvudvärk, illamående och kräkningar (beror på irritation av hjärnhinnorna). Vissa drabbas av ben- och ledsmärtor. Upp till 50% av patienterna har haft symtom i tre månader innan diagnosen ställs.

Annons
Annons
Animation av akut myeloisk leukemi

Hur vanligt är akut myeloisk leukemi?

AML uppträder oftast hos vuxna. Varje år uppträder sjukdomen i genomsnitt hos cirka 4 av 100 000 människor. Bland äldre över 65 år får varje år 12 av 100 000 människor sjukdomen. AML kan debuterar i alla åldrar från nyfödda till 100-åringar, men blir vanligare med stigande ålder, upp till 70–80 år. Vid utgången av 2009 var det ungefär 2 250 personer som levde med någon form av myeloisk leukemi i Sverige, varav 1 000 personer hade haft diagnosen i fem år eller längre.

Orsak

Cancercellernas förmåga att mogna är störd. Den okontrollerade tillväxten leder också till att bildningen av normala celler hämmas så att det utvecklas brist på några eller alla celltyper i blodet. I de flesta fall finns det ingen klar orsak till sjukdomen. Strålning, kemikalier och tidigare cytostatikabehandling medför ökad risk, men de flesta patienter har ingen känd utlösande orsak.

Diagnos

Vid allmänsymtom, blödningssymtom, eller infektion av oklar orsak kan ett blodprov visa blodbrist (anemi) och andra avvikelser som kan ge misstanke om sjukdomen. Kompletterande blod och benmärgsprov kan visa fynd som kan tyda på AML. Kroppsundersökning ger vanligen inte någon stor vägledning.

Annons
Annons

Blod- och benmärgsprover är avgörande för att ställa diagnos. Det viktigaste provet är mikroskopi av blod- och benmärgsutstryk. Ett blodutstryk går till så att man tar en droppe blod på en glasskiva. Droppen stryks ut på skivan och undersöks sedan i mikroskop.

Det typiska fyndet är en ökning av andelen omogna celler (blaster) (>20%) i blod och/eller benmärg. Ibland förekommer förhöjd urinsyra i blodprovet vid AML. Sjukdomen kan ge rubbningar i blodets förmåga att levra sig (koagulation). På sjukhus tar man ett benmärgsprov (oftast från bakre höftbenskammen) som man tittar på i mikroskop. Vid AML är celltätheten hög och andelen omogna celler (blaster) ökad.

Behandling

Målet med behandlingen är oftast bot och förebyggande av återfall. I vissa fall kan symtomlindring vara målet. Först behandlar man för att återställa normal blodbild, normal benmärgsbild och gott allmäntillstånd. Behandlingen fortsätter sedan för att minska risken för återfall. Smärt- och symtomlindrande behandling inklusive blodtransfusion ges i alla fall, även då bot inte är möjligt.

Läkemedelsbehandlingen inleds med en intensiv kombination av cellgifter (så kallad induktionsbehandling), som alltid leder till en hämning av benmärgen med ökat behov av blodtransfusioner. Benmärgen behöver 2–3 veckor för att komma igång igen, och under den här perioden ges ofta förebyggande behandling för att förebygga infektion med bakterier, svamp och virus. Efter den inledande behandlingen ges efterbehandling (konsolideringsbehandling).

Stamcellstransplantation (tidigare ofta kallad benmärgstransplantation) kan bli aktuell för personer som har ett gott allmäntillstånd och är under cirka 65 års ålder. Donatorn är oftast en familjemedlem eller en registergivare ur något internationellt donatorsregister. Donatorn måste vara väl matchad avseende vävnadstyp (HLA). Stamcellstransplantation görs ofta som del i den tidiga behandlingen för patienter med högrisksjukdom, men kan också bli aktuell efter behandling av återfall i sjukdomen. Vid planering av en eventuell stamcellstransplantation måste man alltid väga möjligheter mot risker, bägge påverkas av patientens tillstånd och biologiska riskfaktorer hos sjukdomen. Dessutom har matchningen mellan patient och donator stor betydelse.

Prognos

Debuten sker oftast snabbt. Förloppet är ofta stormigt, men mer långdragna förlopp förekommer också. Hos 70–80% av alla vuxna under 60 år uppnås komplett remission, det vill säga normalisering av blodprover och mikroskopisk bild av benmärgen. Motsvarande siffra för personer över 70 år är 50%. Vid återfall är doresultaten betydligt sämre, och bot på längre sikt kan bara uppnås efter stamcellstransplantation.

Behandlingen är intensiv och krävande, och komplikationer som infektioner eller blödningar kan vara livshotande. Psykosociala efterverkningar är vanliga, och kan ge uttryck i ångest, rädsla, depression, sorg, besvikelse, protest och ilska. Under behandlingen uppstår fysiska reaktioner som viktnedgång, slemhinnepåverkan och övergående håravfall. Detta kan ge minskad självkänsla och social isolering. Psykosociala komplikationer ses särskilt vid strålbehandling och långvarig behandling. Hos de flesta är detta övergående problem.

Att leva med akut myeloisk leukemi

AML är en allvarlig sjukdom, som är mycket svår för såväl patienten som närstående.

Patienten måste i perioder isoleras från okända i omgivningen för att undvika infektioner. Även om sjukdomen går tillbaka först förekommer återfall. Det kan vara svårt att acceptera.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons