Fakta | Lymfom

Behandling av lymfom


Uppdaterad den: 2012-11-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vid Hodgkins lymfom kombineras nästan alltid strålbehandling och cytostatika (cellgifter). Typen av cytostatika och antalet kurer kan variera betydligt och beror på sjukdomsstadium (utbredning), ålder och om det föreligger några faktorer i prognosen som är ogynnsamma.

Behandlingen av Hodgkins lymfom inleds nästan alltid med cytostatika, som ges som intravenöst dropp i en liten kanyl i en ven på armen. Cytostatika består av en kombination av olika cellgifter och ges med två till tre veckors mellanrum mellan behandlingarna. Under behandlingen bedöms effekten noga med upprepade undersökningar av tumörförändringarna. Cytostatika kan oftast ges i öppenvården (polikliniskt) och patienten behöver inte läggas in på sjukhus. Efter cytostatika får patienterna strålbehandling mot tumörens ursprungliga plats och/eller där det finns rester kvar efter cytostatikan. Det tar tid att planera strålbehandlingen, men själva behandlingen tar bara några minuter. Behandlingen ges fem dagar per vecka och det är vanligt att ge cirka 20 behandlingar (fraktioner). Den totala behandlingstiden blir cirka fyra veckor. Behandlingsresultaten vid Hodgkins lymfom är mycket goda.

Biverkningar

Precis som vid många andra typer av cancerbehandling för också lymfombehandlingen med sig biverkningar av olika slag. Det är viktigt att veta att strålbehandlingen inte gör dig radioaktiv och att du kan umgås med andra precis som tidigare, även om du strålbehandlas. Du känner inte något av strålbehandlingen när du ligger under apparaten.

Annons
Annons

Det är vanligt att skilja mellan akuta och kroniska biverkningar i samband med strålbehandling.

De akuta uppstår som regel under eller strax efter strålbehandlingen och beror på var på kroppen strålningen ges. Strålbehandling mot mun och hals ger ofta ömma slemhinnor med smärtor och sväljsvårigheter. Strålning mot magen ger ofta illamående, diarré och ibland kräkningar. Strålbehandling mot huden ger oftast rodnad som vid solbränna (första gradens brännskada) men ibland också andra gradens brännskada med blåsor och sår. Håravfall är vanligt. Det är viktigt att veta att de akuta biverkningarna oftast blir bättre efter några månader. Under tiden är det viktigt att du berättar om dina problem för personalen, som kan ge dig råd om hur du kan lindra besvären.

De långsiktiga biverkningarna baseras på erfarenheter från strålbehandling som gavs för 20 till 30 år sedan. På grund av dessa biverkningar har strålbehandlingen ändrats för att förhindra eller minska biverkningarna. Strålbehandling leder nästan alltid till muntorrhet som medför ökad tendens att få hål i tänderna. Täta tandläkarbesök och regelbunden sköljning med fluor rekommenderas.

Annons
Annons

Strålbehandlad hud bör alltid skyddas med solkrämer som stoppar UV-strålningen. Strålbehandling mot halsen kan efter flera år ge försämrad sköldkörtelfunktion. Sköldkörtelns funktion bör kontrolleras årligen av läkare. Den som har fått strålbehandling mot luftvägarna bör sluta att röka eftersom rökning bland annat ökar risken för lymfkörtelcancer (lymfom) ytterligare. Tidigare strålbehandling mot bukområdet kan ge olika tarmbesvär som bör utredas om de kvarstår.

Många av biverkningarna går över efter en tid. Några håller också i sig längre tid. Huden som har strålbehandlats blir lätt rödsprängd och kan kännas lite tjockare. Patienten måste i sådana fall vara försiktig med att exponera huden för solbestrålning. Det kan uppstå ärrvävnad i lungorna efter bestrålning. Detta medför vanligen inga komplikationer för icke-rökare. Rökare riskerar att på sikt få lungproblem. Den enskilt viktigaste faktorn för att undgå detta är att sluta röka. Muntorrhet kan bli följden av att munslemhinnan bestrålas. Tänderna kan också lättare bli angripna av karies.

Biverkningar av cytostatika

Normala celler kan få kortvariga skador av cytostatika. De vanligaste biverkningarna är att patienten blir allmänt hängig, trött, mister aptiten, drabbas av illamående, kräkningar och håravfall. Detta försvinner när behandlingen är avslutad. Håret börjar då att växa ut igen. Cytostatika påverkar de blodkroppar som har med immunförsvaret att göra vilket gör patienten mer mottaglig för infektioner eftersom immunförsvaret är nedsatt. Sådana infektioner kan bli mycket allvarliga och du kommer att få noggranna anvisningar om vad du ska göra om du får feber.

Det finns en viss risk för sterilitet hos män till följd av behandlingen. Det finns möjligheter att frysa ner sperma med tanke på konstgjord befruktning vid ett senare tillfälle. På längre sikt medför cytostatika en något ökad risk för att få leukemi (blodcancer och andra cancertyper). Du kan också drabbas av hjärt- och/eller lungsjukdom efter cytostatika.

Behandling av non-Hodgkin-lymfom

I de allra flesta fall är cytostatika den viktigaste delen i behandlingen. Precis som vid Hodgkins sjukdom ges olika cytostatikabehandling av varierande styrka beroende på sjukdomsstadium, celltyp, ålder, om och var sjukdomen finns i andra organ samt olika prognosfaktorer. En del patienter får därför en ganska mild cytostatika med tabletter, medan andra får mycket kraftfull behandling som vid leukemi. Biverkningarna blir därför också mycket skiftande.

Även vid non-Hodgkin-lymfom blir det i många fall aktuellt med strålbehandling efter avslutad cellgiftsbehandling. Principerna för strålbehandling är i stort sett desamma som vid Hodgkins sjukdom, men strålfälten är oftast lite mindre. Prognosen vid non-Hodgkin-lymfom har gradvis förbättrats men är generellt sett sämre än vid Hodgkins sjukdom. Non-Hodgkin-lymfom kan vara mycket skiftande och det visar sig i överlevnadsstatistiken, som varierar från 25 % till 80–90 %.

Högdosbehandling med autologt stamcellsstöd

Principen bygger på att öka behandlingsdoserna 36 gånger jämfört med de ordinära cellgiftsdoser som används vid konventionell behandling. De höga doserna förhindrar normal benmärgsfunktion och patienten utvecklar benmärgssvikt inom två till sex veckor, med nedsatt immunförsvar och ökad blödningstendens. Det är därför viktigt att patienten får tillbaka friska benmärgsceller efter högdosbehandlingen. För att kunna göra detta hämtas en del av patientens benmärgsstamceller ut vid en gynnsam tidpunkt i behandlingen. Stamcellerna fryses ned och sparas tills de ska användas. När patienten har fått högdosbehandlingen tinas de sparade stamcellerna upp. De förs tillbaka till patienten genom en intravenös transfusion. Cellerna hittar tillbaka och slår sig ner i patientens benmärg, börjar dela sig och bildar efter hand ny benmärg som räddar patienten från en dödlig benmärgssvikt orsakad av högdosbehandlingen. Behandlingen är ändå besvärlig och patienten får betydliga biverkningar. Högdosbehandling med autologt stamcellsstöd fungerar bara vid några få typer av lymfkörtelcancer och betraktas i dessa fall som standardbehandling.

Vid non-Hodgkin-lymfom är högdosbehandling med autologt stamcellsstöd standardbehandling vid återfall i höggradigt lymfom. Vid Hodgkins lymfom med återfall inom två år efter att den primära behandlingen inleddes, vid senare återfall och när primärbehandlingen inte gör att sjukdomen går tillbaka helt. Högdosbehandling med autologt stamcellsstöd används också som experimentell behandling. I dessa fall utformas egna behandlingsprotokoll med givna problemställningar som används för att göra en undersökning. Det är inte klarlagt om högdosbehandling med autologt stamcellsstöd har någon positiv effekt i dessa fall.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons