Fakta | Lymfom

T-cellslymfom

T-cellslymfom är beteckning för en grupp av ofta snabbväxande lymfom, som främst drabbar äldre personer. Totalt insjuknar ca 100 personer per år i Sverige med dessa typer av lymfom.

Uppdaterad den: 1970-01-01
Författare: Mats Jerkeman, läkare vid onkologkliniken i Lund och regional patientprocessledare för cancerformen lymfom.

Annons

Lymfom är det gemensamma namnet för tumörer som utgår från kroppens immunsystem, från en typ av vita blodkroppar, lymfocyter. Knappt 2000 personer insjuknar i olika typer av lymfom i Sverige årligen, fördelat på ett 50-tal olika undergrupper. Vissa lymfomtyper är snabbväxande och kräver intensiv behandling, medan andra är långsamväxande, och behöver inte alltid behandlas över huvud taget.

Orsaker till T-cellslymfom

Lymfom beror på ohämmad tillväxt av vissa typer av vita blodkroppar, lymfocyter. Vi vet inte mycket om vad som är orsaken till T-cellslymfom, men för T-cellslymfom i tarmen är risken något ökad hos patienter med celiaki (glutenintolerans).

Symtom vid T-cellslymfom

T-cellslymfom visar sig ofta i form av förstorade lymfkörtlar på halsen, i armhålor eller ljumskar, men kan också ge upphov till tumörer i andra organ i kroppen, exempelvis tarm eller hud. Patienter kan också få så kallade B-symtom: feber, viktnedgång och kraftiga nattsvettningar. Trötthet och klåda är andra vanliga symtom.

Annons
Annons

Hur ställs diagnosen?

Ofta görs först en så kallad finnålspunktion av en förstorad lymfkörtel eller tumör i annat organ. Målet är att få ut celler att bedöma i mikroskop. För att fastställa typen av lymfom, tas därefter oftast en lymfkörtel bort genom en mindre operation, för mer detaljerad undersökning av tumörcellernas egenskaper. Därutöver görs en allmän kroppsundersökning och röntgenundersökning av bröstkorg och buk (datortomografi), för att kartlägga sjukdomens utbredning före start av behandling. Oftast utförs också en benmärgsundersökning för att se om det finns lymfomceller även där.

Behandling

T-cellslymfom behandlas i allmänhet med en kombination av cytostatika, vilken ges i form av dropp. Om sjukdomen har begränsad utbredning ges dessutom strålbehandling. Yngre patienter, upp till 65-70 år, får dessutom i många fall behandling med stamcellstransplantation.

T-cellslymfom i huden behandlas dock på annat sätt, ofta med lokal behandling med kortisonkrämer, eller med ljusbehandling.

Annons
Annons

Prognos

Hos de flesta patienter med T-cellslymfom är målet att bota sjukdomen och leva ett normalt liv därefter. Möjligheterna för detta är också goda. Vissa former av T-cellslymfom i huden är dock att betrakta som kroniska sjukdomar, där målsättningen är lindra symtomen av sjukdomen.


Annons
Annons