Behandling | Cancer

Strålbehandling - cancerbehandling

Strålbehandling är den näst viktigaste orsaken, efter kirurgi, till att över 60 procent av alla patienter med cancer botas idag. Cirka hälften av alla cancerpatienter får någon gång strålbehandling.

Publicerad den: 2012-12-13

Annons

Det var 1890-talets upptäckter av röntgenstrålning och grundämnet radium, och en med tiden utvecklad förståelse för deras biologiska effekter, som ledde fram till strålbehandlingens framgångar redan under 1900-talets första hälft. Under denna tid fanns dock en bristande förståelse för strålningens risker, som både patienter och vårdpersonal utsattes för.

Till skillnad från cytostatika (”cellgifter”) och hormonbehandling mot cancer, som ges på flera olika kliniker, sker strålbehandling bara vid onkologkliniker - och därmed bara vid ett begränsat antal sjukhus i landet.

Varför används strålbehandling vid cancer?

Strålbehandling kan ges för att bota en cancersjukdom. Man talar då om kurativt syftande behandling. Den ges då oftast som ett tillägg, adjuvant, efter en canceroperation. Strålbehandling kan också ges för att lindra symtom av en obotlig cancersjukdom. Då säger man att behandlingen är palliativ.

Annons
Annons

Den strålning som vanligen används vid strålbehandling är av samma slag som synligt ljus och mikrovågor, men med mycket högre energi. Tack vare den höga energin bildar strålningen elektriskt laddade partiklar i det område av kroppen som behandlas. Partiklarna kallas joner och därför benämns den här typen av elektromagnetisk strålning som joniserande strålning.

Joniserande strålning leder till bildning av så kallade fria radikaler i vävnaden och dessa orsakar skador i arvsmassan, DNA. Målsättningen är DNA-skadorna ska bli större i cancercellerna och vara svårare för cancercellen att ”reparera” än skadorna i intilliggande friska celler.

Inför strålbehandlingen

I vilket skede, stadium, cancern upptäcks avgör om bot är möjlig eller ej - och hur stor chansen till bot är. Sådana fakta avgör om kurativt (botande) eller palliativt syftande (symtomlindrande) strålbehandling erbjuds. Det är viktigt att patienten får tillräcklig information om sjukdomen, behandlingsalternativen och vad som kan uppnås med behandlingen. Att vara förberedd på vad behandlingen innebär kan minska oron inför behandlingsstart.
Innan själva strålbehandlingen kan börja måste en del förberedelser göras. Hur mycket förberedelser som krävs, beror på vilken cancertyp det är och om det handlar om kurativ eller palliativ behandling. Vissa palliativa behandlingar innebär en engångsdos med strålbehandling och för sådan behandling behövs ytterst lite förberedelser.
Det är viktigt att exakt samma område bestrålas från gång till gång. För att underlätta detta tillverkar man ofta olika typer av så kallad fixeringsutrustning. För tumörer i huvud-halsområdet tillverkas en ansiktsmask av ett plastnät som formas exakt efter ansiktets, halsens och skuldrornas form. Under behandlingen hjälper masken patienten att hålla huvudet stilla på behandlingsbordet så att personalen kan ställa in strålningens riktning exakt rätt.
Ett annat förberedande steg är att göra en extra röntgenundersökning med så kallad datortomografi, ”skiktröntgen”. Bilderna från datortomografin visar tumörens utbredning och läge och med hjälp av den informationen kan läkaren digitalt planera exakt vilket område strålningen ska riktas mot. Det tar ofta ett par veckor från att datortomografin gjorts till att behandlingen startar.
I nästa planeringssteg beräknas exakta doser, genom så kallad dosplanering, där det med hjälp av dataprogram också kan beräknas hur strålningen ska riktas för att den friska vävnaden intill inte ska få för höga doser.
När alla nödvändiga beräkningar gjorts får patienten kommit tillbaka och placeras då i rätt läge vid behandlingsapparaten. Med hjälp av genomlysning kontrollerars att strålbehandlingsfältet stämmer med den individuella dosplanen. Gränserna för det område som ska bestrålas markeras med en vattenfast penna eller med små tatueringsprickar på patientens hud.
Markeringarna används sedan under hela behandlingsperioden för att kontrollera att strålningen hamnar på rätt ställe. De måste sitta kvar under hela behandlingsperioden. Detta är särskilt viktigt vid kurativt syftande behandling som kan pågå varje vardag i flera veckors tid. Det går bra att duscha, men gnid inte området med tvål. Försvinner markeringarna måste inställningen göras om.

Hur går strålbehandlingen till?

Som nämnts ges strålbehandling antingen med kurativ (botande) eller palliativt (lindrande) syfte. En annan väsentlig indelning är i inre eller yttre strålbehandling. Vid inre strålning, brachyterapi, placeras strålkällan inuti cancertumören eller intill patienten och då förs strålningen via tunna slangar in i det tänkta behandlingsområdet. Fördelen är att tumören kan få en hög stråldos på exakt rätt ställe, medan den friska vävnaden intill får låga doser. Därmed kan behandlingen bli effektiv med få och lindriga biverkningar. Brachyterapi används mest vid cancer i underlivet hos kvinnor och vid prostatacancer hos män.

Annons
Annons

Det mest använda sättet att strålbehandla är med yttre, ”extern”, strålbehandling. Den ges vanligen en gång per dag, ibland i flera veckor, men i princip alltid med uppehåll på helgen. Vid palliativa behandlingar ges oftast en till tio dostillfällen, ”fraktioner”. Hos patienter som ska få benmärgs- eller stamcellstransplantation, som del av en kurativt syftande behandling vid exempelvis leukemi, kan man bestråla hela kroppen på en gång. Vid de flesta botande behandlingar ges det dock lokalt under en period av mellan tre och sju veckor.

Kurativt syftande extern strålbehandling delas upp på många fraktioner för att minska risken för biverkningar. Behandlingen tar 15 till 20 minuter per gång med av- och påklädning och inställning av strålbehandlingsapparaten inräknat. Många patienter jobbar, eller har sina andra dagliga aktiviteter, under behandlingsperioden. Om du inte bor i närheten av onkologkliniken finns ofta möjligheten ta in på patienthotell.

Utrustningen som används under behandlingen måste emellanåt genomgå en översyn. Ibland är det svårt att förutse sådana händelser och det kan medföra att det tar längre tid än beräknat att slutföra strålbehandlingen. Det kan vara bra att tänka på om du exempelvis planerar att resa bort när behandlingen är klar.

Ofta ges den externa bestrålningen från olika håll för att öka den totala dosen till tumören och minska dosen till den friska vävnaden. Mellan dessa olika så kallade fält måste apparaten ställas om. Själva bestrålningen går snabbt, varje fält tar vanligen mindre än en minut. Strålningen varken känns eller syns. När apparaten slås av är också strålningen borta. Ingen strålning ligger kvar i vävnaderna efteråt. Patienten är inte radioaktiv efter behandlingen.

Biverkningarna av extern strålbehandling kan indelas i tidiga (kan uppträda redan innan hela behandlingsserien är avslutad) eller sena (kan komma veckor till år efteråt). De kan också indelas i allmänna eller lokala biverkningar.

De flesta tidiga biverkningarna sätter in efter några veckors behandling, men kan i vissa fall starta tidigare, och går ofta inte över förrän någon vecka efter strålbehandlingens avslutande. De vanligaste tidiga, lokala biverkningar är lokala hudreaktioner med rodnad, men även besvärande klåda kan uppkomma. Strålning mot matstrupe, svalg och mun kan göra slemhinnorna sköra, vilket ibland kan orsaka smärta vid sväljning och vid tandborstning. Det finns olika läkemedel som lindrar smärtan.

Strålning mot huvud och hals kan även orsaka att smaken förändras, i vissa fall kan den mer eller mindre försvinna, då smaklökarna påverkas av strålningen. Det kan göra att det blir svårare att äta, speciellt om du redan har dålig aptit på grund av, exempelvis, illamående. Smaken brukar dock komma tillbaka efter behandlingens slut även om det kan ta tid.

Strålningen mot huvudet kan påverka hårtillväxten där strålningen träffar. Om strålningen endast ges till en del av huvudet påverkas inte hårtillväxten utanför det området. Nästan alltid är håravfallet tillfälligt och håret kommer tillbaka en tid efter avslutad behandling.

Under behandlingen kan du känna dig tröttare än vanligt. Det är helt naturligt och kan exempelvis bero på oro för behandlingen eller sjukdomen, resor till och från sjukhuset och hotellvistelse om du inte bor hemma under behandlingstiden.

Även själva strålbehandlingen kan i vissa fall göra dig trött. Tröttheten kan också ha andra orsaker som till exempel försämrat blodvärde, att du inte äter tillräckligt eller har störd sömn. Tala gärna med din läkare eller sjuksköterska om eventuella problem.

Efter avslutad strålbehandling

Många ser fram emot den dagen då behandlingen avslutats och de eventuella biverkningarna klingat av. Ändå kan ett psykologiskt tomrum uppstå när behandlingen är klar. Efter såväl en palliativt som en kurativt syftande behandling kan man börja sakna den nära kontakten med sjukvården och dess personal samtidigt som oroliga tankar kan få starkare fäste när ovissheten kring behandlingseffekterna kommer. Särskilt efter kurativt syftande behandling kan patienten känna ett behov av att få veta vad man nu kan göra för att påverka sjukdomen och risken för återfall. Är man orolig bör man kontakta sin läkare eller sjuksköterska.

Utöver att tidiga biverkningar, se ovan, kan dröja kvar någon till några veckor efter avslutad behandling finns även sena eller fördröjda biverkningar att beakta. Främst rör det sig om en fördröjd effekt av strålningen som kallas ”strålnekros”. Den innebär att det i ett område som fått höga doser varken finns kvarvarande cancerceller eller levande normala celler. Det kan uppstå i benvävnad och ge smärtor där. Om det uppträder i hjärnan efter strålbehandling mot hjärntumör kan det leda till en svullnad, som på röntgen och MR (magnetkamera) kan likna ett återfall, och som kan ge symtom på grund av ökat tryck i skallen. I vissa fall behöver då en ny operation utföras, för att lindra symtomen och för att säkerställa att det inte är ett återfall i sjukdomen.

Både kvinnors och mäns fruktsamhet kan påverkas om strålbehandlingen har getts mot underlivet. För män finns möjlighet att lämna sperma för nedfrysning innan behandlingen påbörjas. Sperman kan senare användas till konstgjord befruktning. För kvinnor pågår utveckling av en liknande metod för att bevara äggceller eller delar av äggstockarna.


Annons
Annons