Stenålderskost (Paleo)
Fakta | Kost och dieter

Stenålderskost (Paleo)

Med stenålderskost (Paleo) menar man en kost som försöker efterlikna den kost man tror att våra förfäder åt. Förespråkare rekommenderar stenålderskosten för viktminskning och förbättrad hälsa. Men vad har den för effekt på hälsan långsiktigt?


Uppdaterad den: 2016-01-25
Författare: Mona Hallin, dietist, Stockholm
Uppdaterare: Ida Berge, dietist, Södersjukhuset, Stockholm

Annons

Att följa någon form av diet för att gå ned i vikt tycks ha blivit allt vanligare, och vissa dieter har fått stort genomslag på internet och i media. Men hur är det med vetenskapen bakom dieterna? Har de påstådd effekt på vikten? Hur ser näringssammansättningen ut? Ger de den näring man behöver och inte minst vad har de för effekt på hälsan långsiktigt?

Hur är Paleo-dieten utformad?

Stenålderskosten är vanligen baserad på viltkött, fisk, ägg, rotfrukter, grönsaker, nötter, frön, bär och frukter. Animaliska livsmedel utgör en ganska stor del av kosten. Sädesbaserade produkter, raffinerat socker och salt ingår inte.

Hypoteser kring stenålderskost

Hypotesen bakom varför stenålderskost bör rekommenderas för viktminskning och förbättrad hälsa i våra nuvarande västerländska samhällen är att det är en kost som skulle vara mer naturlig för oss. Förespråkarna lyfter fram att människokroppen anpassat sig till stenålderskosten under årtusenden och att det ur ett evolutionärt perspektiv är en mycket kort tid som vi har ätit den typ av kost som vi äter idag. Man hävdar att den ger god mättnad tack vare den höga proteinhalten och det höga innehållet av fibrer, och att blodsockersvaret efter en måltid blir lågt eftersom den innehåller en relativt liten mängd oraffinerade kolhydrater.

Annons
Annons

Hur stenåldersmänniskorna verkligen åt varierade säkerligen en hel del beroende på boplats och vilka livsmedel som fanns tillgängliga där. Viltkött liksom fisk utgjorde säkerligen en viktig del av kosten och sannolikt var andelen energi från protein högre än idag. Man beräknar att protein bidrog med 25-30 procent av energin, att fett bidrog med 30-40 procent och kolhydrater med 35-40 procent. Människan har visat sig vara mycket anpassningsbar och har kunnat utnyttja olika typer av mat för sin överlevnad.

Att stenålderskost skulle vara den mest naturliga och optimala för oss är inte bevisat. Eftersom det behövdes hög fysisk aktivitet för att, på stenåldern, införskaffa födan (och även för andra nödvändigheter) och på grund av att en stor andel av maten hade låg energitäthet (det vill säga lite kalorier per 100 g) var kaloriintaget sannolikt lågt i förhållande till behovet. I många stenåldersmiljöer kan man även anta att man periodvis hade mycket liten tillgång på mat och att man mer eller mindre behövde svälta vissa delar av året. Det är därför ingen självklarhet att stenålderskost är den optimala när tillgången på mat är god året om och inte kräver någon nämnvärd fysisk aktivitet för att kunna ätas.

Hög proteinhalt i kosten har i studier visat sig leda till större mättnad jämfört med lägre proteinhalt, och att det kan ha betydelse både för viktnedgång och för att bevara muskelmassa under viktnedgång. Men det är inte säkerställt vilken nivå som är den optimala. Att kolhydratrika livsmedel med låg glykemisk belastning bidrar med mer mättnad än livsmedel med hög glykemisk belastning har visat sig i studier. Däremot har man inte kunnat visa att den ökade mättnaden verkligen påverkar intaget.

Effekt på viktnedgång och hälsa

Att titta på vikt och hälsa hos nu levande naturfolk, som äter en kost som liknar vad man tror att stenåldersmänniskan åt, har ganska liten relevans för oss i västvärlden eftersom många andra av våra levnadsvanor skiljer sig avsevärt, inte minst stressnivå och fysisk aktivitet. Då är det mer intressant att titta på hur stenålderskost påverkar vikt och hälsa i en västerländsk miljö. Sådan forskning har till viss del utförts och med blandade resultat, de studier som gjorts har i vissa fall antytt positiva effekter. Dock är studierna på stenålderskost få, relativt korta och många gånger med få deltagare varför det är svårt att uttala sig om dess långsiktiga effekter på vikt och hälsa.

Om stenålderskosten sätts samman i rätt proportioner med de livsmedel som nämnts ovan kan kosten bli rik på näringstäta, fiberrika och energifattiga livsmedel och då finns anledning att tro att den har potential att ge ett varierat och balanserat näringsintag avseende vitaminer, mineraler, fettsyror, fibrer och antioxidanter. Möjligen kan halten kalcium vara låg, och beroende på hur mycket fet fisk som ingår kan även mängden D-vitamin bli låg. Det krävs goda kunskaper av den som sätter samman kosten för att den ska bli bra ur näringssynpunkt.

Om alla övergick till att äta stenålderskost skulle mängden viltkött, fisk, nötter och rötter knappast räcka till och alternativet att ersätta viltköttet med nöt- eller fläskkött skulle ändra sammansättningen i kosten till det sämre.


Annons
Annons
Annons
Annons