Intervju med medlemskrönikören Monica Stenberg

Annons

Monica är en tjej som är bosatt med sin sambo i Västerbotten. Hennes&nbspstörsta intresse är sport, och då i huvudsak ishockey.&nbspMonica tränar på gym&nbspoch hon föredrar lugna hemmakvällar före kroglivet. En dag gick hon in i väggen, hon fick diagnosen utmattningsdepression.

- Till en början hade jag nog svårt att förstå diagnosen, jag var mitt uppe i allting. Det krävdes mycket information från både kurator och läkare innan jag riktigt kunde förstå vad det handlade om, säger Monica.

Annons
Annons

- På ett sätt var det ändå skönt att få diagnosen, även om det var blandade känslor. Jag hade upplevt det som att jag var på väg att dö, och på så sätt var det skönt att det inte var farligare än så.

År 2003 träffade Monica sin kurator för första gången och upplever kontakten med henne som mycket bra.

- Jag har bara positivt att säga om min kurator och kontakten med henne. Vi gjorde en livslinje, där vi gick igenom mitt liv från den dagen jag föddes och fram till nu. Det var nyttigt för mig att få bearbeta händelser i i livet och i min uppväxt. Vi började jobba med mina känslor, eftersom jag inte hade en enda känsla på plats. Det var kaos, berättar Monica.

Annons
Annons

Idag ser Monica ljust på framtiden, hon planerar en utlandsresa och funderar sedan på att utbilda sig själv till undersköterska inom psykiatri för att senare i livet utbilda sig till&nbspkurator.

- Jag har fått så mycket från min kurator, som jag mer än gärna vill ge till andra ungdomar som mår dåligt, är på väg utför i livet och så vidare. Jag mår bra idag och det trodde jag aldrig att jag skulle göra när det var som värst. Det känns skönt att ha nått hit där jag är idag, nu blickar jag bara framåt, säger Monica.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons