Fakta | Psykiatri

Tardiva dyskinesier

Tardiv dyskinesi är en biverkning som kan förekomma efter långvarig användning av antipsykotiska läkemedel. Typiskt för tillståndet är ofrivilliga rörelser – särskilt i ansiktet och munnen.

Uppdaterad den: 2013-01-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är tardiva dyskinesier?

Introduktionen av effektiva läkemedel vid behandling av schizofreni och andra allvarliga psykiska sjukdomar (psykoser) var bland de stora medicinska framstegen under mitten av förra århundradet. Men redan några år efter introduktionen av dessa antipsykotiska läkemedel beskrevs biverkningar som bestod av ofrivilliga rörelser av tunga, läppar, ansikte, kropp, armar och ben.

Tillståndet har fått namnet tardiva dyskinesier och förekommer hos så många som 15–30 % av de patienter som behandlas med antipsykotiska läkemedel under tre månader eller längre. Antipsykotika är medel som dämpar symtomen på psykisk sjukdom. Ett annat fackord på preparatgruppen är neuroleptika. Läkemedel som särskilt förknippas med risk för tardiva dyskinesier är fentiaziner (klorpromazin, flufenazin, perfenazin), butyrofenoner (droperidol, haloperidol), tioxantener och dibensodiazepiner. Alla dessa medel blockerar dopaminreceptorer bland annat i hjärnans basala ganglier och de klassificeras som dopaminantagonister. Dopamin är ett viktigt signalämne som sörjer för överföring av vissa typer av nervimpulser. En dopaminantagonist hindrar dopaminet i nervvävnaden att utöva sin verkan och blockerar därmed dopaminerga impulser.

Nyare antipsykotiska medel orsakar denna biverkning mer sällan, men tardiva dyskinesier kan förekomma också vid sådan behandling.

Annons
Annons

Orsak

Tardiva dyskinesier uppträder oftast hos patienter med schizofreni, bipolära sjukdomar och andra psykiatriska tillstånd som kräver långvarig behandling med antipsykotiska medel, men tillståndet kan ibland uppträda också hos andra patienter.

Det är särskilt de ofrivilliga rörelserna i ansikte och mun som är iögonfallande. Det kan också uppstå parkinsonliknande tillstånd präglat av långsamma rörelser, muskelstyvhet och skakningar. Dessa rörelsestörningar som beror på användning av dopaminantagonister kallas med ett gemensamt namn för extrapyramidala biverkningar.

Diagnos

Diagnosen är som regel lätt att ställa. Symtomen och tecknen är typiska, och de uppstår hos en person som har använt ett antipsykotiskt läkemedel under en längre tid. Bara undantagsvis är det nödvändigt att företa en mer omfattande utredning med blodprov och bilddiagnostik.

Annons
Annons

Behandling

Den viktigaste åtgärden är att förebygga tillståndet. Förekomsten av tardiva dyskinesier kan minskas genom att använda lägsta effektiva dos av det antipsykotiska medlet under kortast möjliga tid. Om det ändå uppstår tardiva dyskinesier, måste behandling med det utlösande medlet snarast minskas eller avbrytas. Utmaningen blir ofta att hitta en bra alternativ behandling för den psykiska sjukdomen. I vissa fall kan behandling med bensodiazepiner eller betablockerare dämpa symtomen vid tardiva dyskinesier. Flera andra läkemedel är också aktuella för att försöka dämpa tillståndet.

Prognos

Tardiv dyskinesi kan förbättras och ibland kan tillståndet försvinna efter att behandlingen med antipsykotiska medel avslutats. Men som regel kvarstår tillståndet.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons