Behandling av alkoholberoende

Målet med rehabilitering är att hjälpa patienten att acceptera sjukdomen, träna på färdigheter som behövs för att leva ett nyktert liv samt gå med i långvariga behandlingsupplägg och självhjälpsprogram.

Uppdaterad den: 2013-07-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Alkoholberoende behandlas bäst av professionella som är utbildade i behandling av personer med beroendeproblem. Läkare och annan vårdpersonal är bäst lämpade för att hantera patienter med abstinenssymtom eller kroppsliga och psykiska tillstånd förknippade med alkoholberoendet, samt för den del av behandlingen som ges i form av läkemedel, men i sjukvården ges också i hög grad psykoterapeutiska interventioner vid beroende.

Hembehandling utan övervakning av en utbildad yrkesperson kan i värsta fall bli livshotande på grund av komplikationer vid alkoholabstinens. Vanligtvis upplever en alkoholberoende person abstinenssymtom inom sex till åtta timmar efter att alkoholintaget har minskat kraftigt eller upphört.

"Avgiftning" (abstinensbehandling) och rehabilitering

Det finns flera nivåer i behandlingen av alkoholberoende. Medicinskt bemannade avgiftnings- och rehabiliteringsinstitutioner används i behandlingen av personer som är beroende av alkohol och som inte behöver noggrann medicinsk övervakning. Syftet med abstinensbehandlingen (populärt ofta kallat "avgiftningen") är att på ett tryggt sätt få alkoholberoende patienter att avsluta drickande och behandla de första dygnens abstinenssymtom, för att ge symtomlindring, förebygga abstinenskomplikationer och möjliggöra övergång till mer långsiktig beroendebehandling. Målet med det längre rehabiliteringsprogrammet är att hjälpa patienten att acceptera sjukdomen, träna på färdigheter som behövs för att leva ett nyktert liv samt att vid behov gå med i långvariga behandlingsupplägg och självhjälpsprogram. En annan målsättning är att identifiera och behandla eventuell samsjuklighet.

Annons
Annons

Abstinensbehandling innebär några enstaka dagars behandling med evidensbaserade läkemedel. Därefter tar en betydligt mer långsiktig beroendebehandling vid.

Långsiktig rehabilitering

Många alkoholberoende patienter är hjälpta av ett långsiktigt rehabiliteringsprogram i öppen vård, bestående av psykoterapeutiska program och/eller medicinering. Dessa program innebär undervisning, behandling, försök till att lösa problem som bidrar till eller orsakar alkoholberoendet, och träning i färdigheter som kan hjälpa till att övervinna beroendet över tid. Dessa färdigheter innebär bland annat följande:

  • Lära sig att upptäcka och klara att motstå lusten att dricka.
  • Motstå social press att delta i missbruk.
  • Ändra hälsovanor och livsstil. Till exempel bättre kosthållning och bättre sömnvanor, hålla sig undan bekanta med samma typ av missbruksmönster, undvika platser och tillfällen där det dricks.
  • Lära sig utmana det tänkande som tillhör beroendesjukdomen. Till exempel gäller detta tankar som ”jag måste dricka för att passa in, ha det roligt eller klara av stress”.
  • Etablera en stödapparat och lära sig hur man ska be om hjälp och stöd från andra, till exempel från medlemmar i självhjälpsgrupper.
  • Lära sig tackla känslor som ilska, ångest, tristess, depression och stress utan att använda alkohol.
  • Upptäcka och hantera varningssignaler om återfall innan man tar till alkohol.
  • Lära sig att det är troligt med återfall och hur man kan påverka riskfaktorerna för dem.

Medicinsk behandling

Ofta behövs ett yrkesteam för att behandla en alkoholberoende person. Läkaren spelar en nyckelroll i den medicinska stabiliseringen och tillrättaläggandet av behandlingen, medan andra fackpersoner som till exempel rådgivare, socialarbetare, familjeterapeuter och andra terapeuter och psykologer behövs i den efterföljande behandlingen. Likaså krävs läkarinsatser för många patienter under lång tid för eventuell psykiatrisk diagnostik och långsiktig medicinering av alkoholberoendet.

Annons
Annons

Behandlingen av en alkoholberoende patient kan delas in i olika faser. Först måste tillnyktring ske på ett säkert sätt och eventuellt riskfyllda medicinska komplikationer handläggas. Initialt måste han eller hon ofta genomgå en medicinsk abstinensbehandling, eller åtminstone en medicinsk bedömning av eventuellt abstinenstillstånd. Därefter måste långsiktig avhållsamhet och rehabilitering inledas.

Stabilisering

Läkaren ansvarar för behandlingen av alla medicinska tillstånd som har samband med alkoholproblemet. En lång rad medicinska och kirurgiska komplikationer kan uppstå som en följd av alkoholism. Detta berör inte minst själva abstinensen och dess komplikationer. Det finns också en mängd andra sjukdomar som kan orsakas av den senaste perioden av drickande, av den aktuella berusningen eller som komplikation till abstinensen. Detta kan handla om mag- och tarmkomplikationer, neurologiska komplikationer, blodbrist eller brist på salter i blodet, leverskador, olycksfall eller andra medicinska tillstånd såsom exempelvis alkoholketoacidos:

  • Alkoholabstinens behandlas med läkemedel som lindrar symtomen och förebygger komplikationer såsom epilepsianfall och förvirringstillstånd. De vanligaste läkemedel som används för att behandla alkoholabstinens är lugnande medel, i allmänhet bensodiazepiner eller liknande ämnen som är ångestlindrande, lugnande och underlättar sömn. Bensodiazepiner är beroendeframkallande läkemedel på lång sikt, men inte när de kortvarigt används för behandling av en alkoholabstinens där den typen av medicinering krävs. Däremot kan det vara svårt att använda den typen av läkemedel i öppen vård. Karbamazepin är ett annat preparat som ofta ges i behandlingen. Substansen är ett elipepsiläkemedel som har visat sig lindra abstinenssymtom.
  • Alkoholketoacidos behandlas med bland annat intravenös vätsketillförsel. Tillståndet ska tas om hand inom den akutmedicinska sjukvården.
  • Tillförsel av vitamin B1 (tiamin). Tiaminnivån är ofta låg hos alkoholberoende personer, och brist på detta viktiga vitamin kan leda till Wernickes encefalopati, en störning som i början karakteriseras av störningar i ögonmuskulaturen, koordinationsstörningar och/eller förvirring. Om tiamin ges korrekt kan risken för detta tillstånd elimineras. Vanligtvis ges tiamin som en spruta. Tablettbehandling är i akutskedet otillräcklig, eftersom ämnet tas upp dåligt i tarmen. Folsyra och magnesium ges ofta också.

Abstinensbehandling ("avgiftning")

Detta stadium innebär att behandla symtom av abstinens när alkoholanvändningen upphör. Det är en tuff fas för alkoholberoende patienter och kräver adekvat behandling, men också god motivation. Ofta måste behandlingen genomföras i slutenvård. Under avgiftningen doseras medicinerna så att man undviker abstinenssymtom, och dessa trappas sedan gradvis så att symtombilden är så lindrig som möjligt och allvarliga komplikationer kan förebyggas. Detta tar vanligtvis från några dagar till en vecka.

Rehabilitering

Målen med korttids- och långtidsprogram är att hjälpa människor med svårt alkoholberoende att lära sig motstå lusten att dricka, och att bygga upp en stödapparat och lära sig sätt som förhindrar att de börjar dricka igen.

Korttidsprogram kan vara några veckor långa. Långtidsprogram varar från en månad till ett år eller längre. Detta är strukturerade program som innebär behandling, undervisning, färdighetsträning och hjälp med att utveckla en långsiktig plan för att förhindra återfall. Ofta bör behandlingen ges parallellt med evidensbaserad medicinering av bereondet.

Hjälp utanför institutionen – individuellt, i grupp eller med familjen – kan utgöra den första behandlingen eller fungera som nedtrappning för personer som kommer ut från ett institutions- eller strukturerat dagprogram. Rådgivning och undervisningsmetoder har som mål att lära patienten att inte dricka samt att vara på sin vakt inför tidiga tecken på återfall.

Det finns många effektiva individuella behandlingsupplägg som erbjuds av olika institutioner, till exempel Anonyma Alkoholister.

Medicinsk behandling av alkoholberoende

Det finns flera mediciner som kan hjälpa en alkoholberoende att avstå från alkohol:

  • Disulfiram har använts i flera decennier. Medlet påverkar nedbrytningen av alkohol så att det bildas ett ämne som gör personen sjuk om hon eller han dricker alkohol. En nackdel med disulfiram kan vara att patienten medvetet kan sluta ta preparatet för att en tid därefter kunna dricka. Dödsfall har förvisso rapporterats hos personer som har använt disulfiram tillsammans med stora mängder alkohol, men alkohol-disulfiram-reaktionen är i allmänhet bara obehaglig och inte farlig. Disulfiram kan begränsas av att det inte kan ges om patientens lever är skadad. Många alkoholberoende patienter kan dock använda preparatet och kan ha stor nytta av det.
  • Andra läkemedel som är registrerade som behandling för alkoholberoende är naltrexon och akamprosat. Preparaten är relativt okomplicerade att använda.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons