Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Panikångest/allmänt feg

Jag är en kille på 17 år. Spelat fotboll i hela mitt liv, enda negativa med hälsan är kanske rökning då och då. Det är såhär att för ungefär 1 år sedan fick jag en panikattack, inget speciellt förutom att jag blev rätt så rädd såklart. Var på akuten, inget fel med mig tydligen, även om de inte förklarade vad som hade hänt. Var en kort tid efter det och kollade hjärtat med ultraljud och ekg, absolut inget fel tydligen med mig. Men jag hade lite oro med det här ett tag efter detta och jag diagnostiserade mig själv med panikångest. Levde med det ett tag, oroade mig ibland men inget annat, mitt liv ändrades inte förutom att det var jobbigt att känna sig så ibland. I alla fall, det gick över, märkte det inte på kanske 7 månader men nu känner jag det lite igen. Jag känner liksom lite snabbt ibland någon liten smärta i bröstet och blir lite orolig och känner efter, men har aldrig drabbats av panik sen första gången, och jag kan tänka bort det för det mesta. När jag läser på internet om panikångest ser jag massor om att folk gömmer sig hemma och sånt. Tvärtom med mig, jag drar ut och springer eller tar en cigg eller något för att bevisa för mig själv att jag inte är sjuk och att jag klarar det. Sedan kan jag gå och fundera på typ hjärtattack och sånt för det är väl det jag är rädd för, men aldrig panik. Har jag panikångest eller är jag bara en riktigt rädd mes? Jag börjar nästan luta åt det andra då det jag har mest "ångest" över kanske är att jag har dessa tankar och så.

Svar:

Hej! Du är inte en mes! Det du beskriver är precis så alla med panikångest beskriver sina rädslor och sin oro. När man får sin första panikattack blir man rädd. Det är inget konstigt, det är riktigt otäckt. Massor av känslor, hjärtat rusar, man får tunnelseende och det känns som man ska svimma - eller dö! Klart man blir rädd! Problemet är bara att sen är man mer rädd för att få en ny attack än något annat. Utmaningen blir att inte dra fel slutsats av den första attacken - eller den senaste attacken. Panikångest är jobbigt, men inte farligt. Man dör inte av panik, även om det känns så. Man får inte hjärtattack av panikattack. Om du känner dig säker på att inget farligt kommer hända dig, kan du kanske släppa oron? Du är 17 år, stark och frisk - med en riktigt skrämmande upplevelse bakom dig. Gör den upplevelsen till en erfarenhet du kan bygga något bra på. Du vet nu hur det känns att ha panikattack - och du vet att du klarar det! Att du känner efter hur det känns i kroppen är helt typiskt för personer med paniksyndrom. Man känner en liten "konstig" känsla, och överdriver risken i sin fantasi. Då blir man rädd, och paniken är nära. Nej, du är ingen mes. Du är däremot lite självupptagen, vilket är din rättighet som tonåring. Din självupptagenhet ligger dig i fatet när det gäller paniksyndrom, den ökar ju då självklart. Men du kommer klara dig, det vet jag. Om du behöver stöd, någon att prata med - ring BUP. Du är fortfarande under 18, vilket gör att du kan få komma dit om du vill. Det finns även mycket bra böcker om panik som du kan lära dig mycket av. Prata med dina föräldrar, och dina goda vänner om detta. Panik är mycket av en dold sjukdom, den trivs bäst när den inte kommer ut i ljuset. Trollet spricker när det kommer ut i ljuset, det gör även många panik-fantasier. Du... Sluta röka. Cigaretter är dåligt för dig. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons