Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Fråga: Bortgången vän

Jag är en person som inte har så många vänner, de jag har är oftast mig väldigt nära. För 7 månader sedan tog en av mina vänner livet av sig. Jag har aldrig varit en person som pratar om hur jag mår. Men nu känner jag mig så ensam... Jag vet att jag kan prata med mina närmaste vänner, men inte om det här. Den enda personen jag verkligen pratat med är min Sambo som har stöttat mig till 100%. Jag har alltid haft perioder då jag blivit deprimerad och dem har jag alltid kommit över. Perioderna har blivit kortare och mindre intensiva men nu äter det här upp mig. Hans död triggade igång en så stor sorg. Jag har känt ett behov av att prata med folk som också förlorat någon kär. Vart vänder jag mig?

Svar:

Hej! Vad tråkigt att din vän inte såg någon möjlighet att leva. Det är fruktansvärt på så många nivåer, och otroligt svårt att hantera för de som är kvar. När någon tar livet av sig, lämnar man efter sig ett känslomässig kaos som är lika stort som det man kände inom sig och som man inte stod ut med. Tyvärr lämnas det till de anhöriga och vännerna att hantera, vilket är oerhört svårt - för inte säga omöjligt. Du brottas nu inte bara med din väns självmord, men även med din känsla av ensamhet och depression. Klart du känner dig ensam om din vän dör, men även mer lämnad och nästan avvisad när det är självmord. Smärtan du känner är säkert även relaterad till den känslomässiga konflikt du får i att du på ett sätt är ledsen för din väns död, men samtidigt ledsen för att du är lämnad och avvisad. Det är lätt att vi låter en specifik situation få generell påverkan på våra liv. Jag tror du gör det nu. Du låter smärtan över din väns självmord få generell effekt på ditt liv, vilket gör att du känner dig mer deprimerad och rädd. Gör inte det. Låt den smärtan du känner få tillhöra din väns död och inte din depressiva tendens. Det är toppen att du har en sambo som du litar på och som stödjer dig! Det är otroligt viktigt när man är i chock och sörjer att man har någon runt sig som förstår och orkar. Se till att du berättar hur glad och tacksam du är för din sambo, så att hon får den bekräftelse hon förtjänar. Kanske du kan göra något trevligt för din sambo som en symbol på din tacksamhet? Att känna sig ensam är otroligt jobbigt. Man blir utsatt och lämnad till sina egna tankar och känslor, vilket ofta gör att man tänker negativt om sig själv och sin situation. Ett botemedel för ensamhet som faktiskt är forskat på mycket är att göra något för andra. Det finns säkert människor i din närhet som du kan göra något för? Du säger att du har behov av att prata med någon som har förlorat någon kär. Jag föreslår att du kontaktar http://www.spes.nu/ som har en telefonlinje för människor som har förlorat någon till självmord. De kan eventuellt även hjälpa dig vidare till en stödgrupp. Jag vill slutligen bara säga att jag tycker det är så bra och starkt av dig att du verkligen vill ta tag i detta, och inte bara låta känslorna pacificera dig. Det är många som inte orkar, och då växer bara problemet till flera områden i livet. Det hade din vän inte velat. Tack för att du skrev in till mig med denna frågan. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne



Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.