Hej, jag är en kille på 29 år som sedan någon månad går hos en psykolog som är trevlig och så. Men problemet är att jag sedan första mötet känner att jag aldrig kommer att kunna öppna upp mig för honom. Det känns inte rätt helt enkelt att ta i tu med mina problem jag bär på, med honom. Jag är rädd för att byta psykolog för att jag tänker att detta är chansen samhället har erbjudit mig och tar jag den ej så finns det andra som kommer att ta min plats och jag får inte någon hjälp för att jag "velar" och så vidare. Vem tar jag upp det med, att jag vill byta? Jag började gå hos studenthälsan i min stad och där får man bara fem besök och med anledning av detta hänvisade de mig till Landstinget där jag nu inte kan öppna mig och berätta varför jag är så ledsen och uppgiven.
Hej!
Jag förstår ditt problem. Många känner likadant som du i inledningen till en samtalskontakt. Det är svårt, kräver mod och tillit att börja prata om det svåraste. Ofta tar det ett bra tag innan man vågar komma fram med de känsligaste sakerna. Den du ska prata med om dina tankar och farhågor är definitivt din egen psykolog. Han klarar det. Är han klok och professionell så kommer ni tillsammans att kunna hantera ditt problem på ett bra sätt oavsett vad ni kommer fram till för lösning.
Bästa hälsningar
Jan Davilén
Överläkare, Specialist i psykiatri
