Om man pendlar mellan normalläge och djupa depressioner är det att betrakta som bipolär sjukdom då eller är det en unipolär depression som återkommer gång på gång/aldrig riktigt går över? Jag mår hyfsat tills jag blir stressad eller orolig över nåt och då kraschar jag ner i en djup depression som jag sen fastnar i olika länge. Jag blir nästan som en annan person när jag väl ramlat ner i depressionsavgrunden. Tänker bara negativt och skuldbelägger mig själv för allt. Självkänslan är som bortblåst. när jag sen kommer upp kommer orken och lusten att göra saker tillbaks men jag har inga manier eller hypomanier. Jag har trott att jag är bipolär länge men det verkar inte som att nån annan tror det, varken vården eller min omgivning. De säger att jag bara är en duktig flicka som har orimliga krav på sig själv och är väldigt självkritisk, vilket också är sant. men kan det verkligen pendla så fort mellan normalt o depressivt läge när man "bara" har unipolär depression?
Om man pendlar i humöret mellan ett normalläge och depression, är det sannolikt en unipolär depression, men det kan finnas mycket svårdiagnostiserade bipolära tillstånd så riktigt säker kan man inte vara förrän ibland efter ca 10 depressiva skov.
Om man pendlar mot ett hypomant tillstånd, alternativt en ren mani, är det en bipolär sjukdom. Det är viktigt att differentialdiagnostisera mellan dessa tillstånd eftersom det handlar om en helt annan medicinering vid bipolära tillstånd, än vid depressioner. Sök Dig till ett affektivt center som finns på många psykiatriska kliniker i landet, och som har intresserade och (oftast?) mycket kunniga doktorer.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson, chefsöverläkare, psykiater.
