Ögat

Ögat är det organ i kroppen som gör det möjligt att uppfatta ljus och bilder. Det är kulformat och har en diameter på omkring 23–25 mm. Ögat består av tre vävnadslager som ligger utanpå varandra: ett yttre lager (tunica fibrosa), ett mittersta lager (tunica vasculosa) och ett inre lager (tunica interna). I mitten av ögat ligger glaskroppen omgiven av bindvävshinnan. Detta är en genomskinlig, geléaktig massa som fyller utrymmet mellan linsen och näthinnan, retina. Denna massa och senhinnans (skleras) styvhet, samt det faktum att det är något större tryck inne i ögat än utanför, gör att ögat håller sin form.

Ögats yttre bindvävslager

Ögats yttre bindvävslager omfattar senhinnan (sklera) och hornhinnan (kornea). Senhinnan är det man ser som det vita i ögat. Den består huvudsakligen av ett kompakt och solitt lager av bindväv. På den delen av ögat som är riktad utåt är senhinnan klädd med en tunn genomskinlig hinna som kallas bindhinna (konjunktiva). Bindhinnan täcker också insidan av ögonlocken. Längst fram på ögat är hornhinnan.

Det mellersta bindvävslagret

Detta lager består av åderhinnan (koroidea). Denna hinna är rik på blodkärl och förser ögat med syre och näringsämnen. I ögats främre del är åderhinnan omgjord till regnbågshinna (iris) och en ringformad utbuktning som kallas strålkropp (corpus ciliare). I mitten av regnbågshinnan finns en öppning, pupillen. Genom denna kommer ljus in i ögat. Vid starkt ljus drar pupillen ihop sig, men i mörker är den helt öppen.

Precis bakom regnbågshinnan och pupillen finner man ögats lins, som också är genomskinlig. I linsens ytterkant sitter små tunna trådar som är fästa i muskulatur i strålkroppen. När musklerna drar ihop sig blir trådarna till linsen slaka. Linsen blir därmed tjockare, vilket gör att man kan se klart på nära håll. När musklerna däremot slappnar av spänns trådarna till linsen så att den blir plattare. Detta gör att man kan se skarpt på långt håll. Utrymmet mellan linsen och hornhinnan är fyllt med en vattenaktig vätska.

Det innersta bindvävslagret

Detta lager består av näthinnan (retina) och är uppdelat i två delar. De bakre två tredjedelarna innehåller bland annat sinnesceller (stavar och tappar), medan den främre tredjedelen bildar ett epitel som täcker strålkroppen och iris. Stavarna är mycket ljuskänsliga, något som gör att vi ser klart även i svagt ljus. Tapparna registrerar färger och detaljer. Ljusintryck som kommer till näthinnan görs om till nervimpulser som transporteras till hjärnans syncentrum genom synnerven. Hjärnan omvandlar nervimpulserna till tredimensionella bilder.

Ögonsjukdomar

Ögonsjukdomar kan delas in i fyra huvudtyper.

• Brytningsfel som gör att en del personer är långsynta och andra är närsynta.
• Sjukdomar i de synliga delarna av ögat: ögonlocken, bindhinnan, senhinnan, regnbågshinnan och linsen.
• Den tredje typen är grön starr (glaukom) som är ökat tryck i ögat på grund av problem med dränage av vätskan mellan hornhinnan och linsen.
• Den sista gruppen sjukdomar är de som drabbar den inre delen av ögat, näthinnan.

Också ögonmusklerna som styr ögonen så att man kan titta i olika riktningar kan skadas, något som leder till dubbelseende.