Fakta | Prostata

Godartad förstoring av prostatan (benign prostatahyperplasi)

Prostata (blåshalskörteln) är en körtel som omger den översta delen av urinröret, som mynnar i urinblåsan, den så kallade blåshalsen. Körteln producerar en vätska som vid utlösning blandas med sädescellerna (från testiklarna) och utgör sädesvätskan.


Uppdaterad den: 2017-06-19
Författare: Magnus Fall, specialist i urologisk kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Uppdaterare: Jan-Erik Damber, specialist i urologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset

Annons
  • Hos yngre män är prostata ungefär lika stor som en kastanjenöt. Hos de flesta män ökar prostata i storlek med stigande ålder och kan bli stor som en mandarin eller ibland ännu större. Eftersom körteln omsluter urinröret kan trycket mot urinröret öka kraftigt vid prostatatillväxt. Detta kan i sin tur medföra problem vid urineringen.
  • Prostataförstoring är inte detsamma som cancer, och benämningen när det inte är fråga om en tumör är därför godartad prostataförstoring eller benign prostatahyperplasi (BPH). Detta tillstånd innebär dock inte att problemet saknar allvarliga konsekvenser.
  • Åldrandet ger konsekvenser som var för sig eller tillsammans kan ge urineringsbesvär:

- Prostatatillväxten kan medföra starkare motstånd för blåstömningen.
- Urinblåsan kan bli svagare och få en minskad sammandragningsförmåga.
- Förändringar i nervsystemet kan medföra en försämrad kontroll av urineringsreflexen.

Vid urineringsbesvär kan det alltså vara svårt att avgöra hur mycket av problemen som beror på prostata eller har andra orsaker.

Vilka symtom kan man få av förstorad prostata?

Man indelar besvären i tömningsbesvär och lagringssymtom. Tömningsbesvären kan yttra sig som startsvårigheter, svag urinstråle, avbrott i urinstrålen och att mannen måste krysta för att tömma blåsan. Efterdropp kan förekomma. Vid allvarligt störd blåstömning kan det bli totalt stopp med oförmåga att tömma blåsan. Lagringssymtom kan innebära täta urineringar dagtid och/eller nattetid samt kraftiga trängningar som är svåra att stå emot och som i värsta fall leder till urinläckage.

Annons
Annons

Oftast utvecklas symtomen långsamt under flera år. Den drabbade mannen kan i många fall acceptera förändringen av urineringen och söker läkare först efter en lång tid. Men om symtomen kommer snabbt, om det finns synligt blod i urinen eller urinträngningarna blir smärtsamma behövs en snar läkarundersökning.

Kan BPH leda till allvarligare följder?

I de flesta fall är godartad prostataförstoring en ofarlig sjukdom där förändringarna kommer långsamt - man kan leva med sina besvär. Ibland blir dock utvecklingen allvarligare.

  • En allvarlig konsekvens av prostatatillväxten är att blåstömningen successivt försämras så att alltmer urin blir kvar i blåsan efter urineringen. Mannen har ökande mängd residualurin (den urin som blir kvar i blåsan efter urinering), men märker inte själv den långsamt pågående förändringen. Till slut är blåsan full hela tiden och endast småskvättar töms ut. I denna situation kan trycket i blåsan bli för högt och njurfunktionen kan försämras, så att urinförgiftning tillstöter.
  • En annan konsekvens av att blåsan aldrig töms ordentligt är skada på blåsväggen/blåsmuskeln genom kraftig, kronisk uttänjning.
  • Ett plötsligt stopp för urineringen kan inträffa, vilket är mycket smärtsamt och kallas akut urinstämma. Detta kan hända vid bland annat långvarigt stillasittande (som vid längre resor), alkoholintag eller sjukdom. Man kanske är inte uppmärksam på signalerna från blåsan och den blir alltför kraftigt fylld och kan då inte starta urineringen.
  • Andra följder av ofullständig tömning av blåsan är stenbildning i urinblåsan och återkommande urinvägsinfektioner, som båda i sin tur kan led till blod i urinen.
  • Ibland kan kraftig blödning från blodkärl på den förstorade prostatakörteln förekomma.

Hur ställer läkaren diagnos?

  • Symtomen säger visserligen inte särskilt mycket om orsaken till besvären, men så kallade symtomformulär är ändå värdefulla för att bestämma svårighetsgraden av besvären, för att kunna följa förloppet över tid och för att utvärdera behandlingar.
  • Under två hela dygn får patienten skriva upp klockslag och tömd mängd för alla urineringar. Detta kallas miktionslista.
  • Urinflödet utvärderas med så kallad tidsmiktion. Patienten mäter hemma hur många sekunder det tar att tömma 100 ml urin.
  • Läkaren mäter hur mycket urin som blir kvar i blåsan efter urineringen (residualurin).
  • Läkaren känner (palperar) prostata via ändtarmen för att avgöra om den är förstorad och om den på andra sätt känns onormal.
  • Blod- och urinprover tas, bland annat ofta PSA (prostataspecifikt antigen), som kan stiga både vid godartad förstoring och prostatacancer, och kreatinin, som stiger vid nedsatt njurfunktion.
  • En mera exakt diagnos kan ställas hos urologspecialist (det ovanstående är undersökningar hos allmänläkare):

- Urinflödesmätning kan ge uppfattning om graden av hinder för blåstömningen.
- Mätning av prostatastorleken görs med hjälp av ultraljud.
- Cystoskopi (då urinrör och urinblåsan undersöks genom att man ”tittar in” med ett särskilt optiskt instrument) är ibland motiverad för att se hur blåsan och urinröret ser ut.
- Urodynamik innebär att man undersöker hur urinblåsan fungerar och fastställer graden av hinder för blåstömningen. Denna form av undersökning är speciellt värdefull om kirurgisk behandling av prostataförstoringen övervägs.

Annons
Annons

Hur behandlar man benign prostatahyperplasi?

Idag finns det flera behandlingsmetoder. I vissa lägen måste man operera eftersom är risken för bestående skador på urinvägarna annars är stor. Oftast är dock risken för komplikationer relativt liten, och patienten och läkaren bestämmer i samråd om besvären är tillräckliga för att motivera behandling – och i så fall vilken; de olika behandlingsformerna har ju olika för- och nackdelar. Valet kan då stå mellan en lindrig men mindre effektiv behandling (läkemedel) och en besvärligare men effektivare (operation), varför det långt ifrån alltid är självklart från början vad man ska välja.

Observation – vänta och se

Om symtomen inte är så besvärande kan man avvakta, och starta en behandling först om situationen blir sämre. Ofta upplevs symtomen som mindre besvärande när man blivit upplyst om att tillståndet är ofarligt och att det inte finns misstanke på tumörsjukdom. Majoriteten av patienterna upplever inte att besvären försämras inom en femårsperiod. De som har stor sammanlagd urinmängd på ett dygn får rådet att minska vätskeintaget, vilket ofta förbättrar situationen.

Vilka läkemedel kan vara aktuella?

Vid medicinsk behandling används olika slags läkemedel:

  • Alfablockerare (alfa-1-receptorblockerande medel, såsom alfuzosin, doxazosin och terazosin) som gör att den glatta muskulaturen i prostatan och urinröret avslappnas.
  • Hämmare av manligt könshormon (5-alfa-reduktas-hämmare, såsom finasterid och dutasterid) som hämmar tillväxten av prostatan och även leder till att dess storlek minskar.
  • Fosfodiesteras-5-hämmare är nyligen godkänd för behandling av patienter som har problem med urineringen i kombination med erektionsstörning.

Operation

Operation är förstahandsalternativ om patienten har haft följande problem:

  • Urinstämma (stopp för urineringen)
  • Upprepade infektioner
  • Blåssten
  • Kraftigare blödning i urinen
  • Påverkan på njurarna och urinflödet från njurarna

Vilka operationer används?

Vid prostataförstoring ligger den nybildade vävnaden i mitten av prostata omgiven av ett ”skal” som egentligen är den normala ursprungliga prostatakörteln. Ju mer av den nybildade vävnaden man tar bort under operationen, desto bättre blir resultatet. Vid operationer genom urinröret används ett rörformat instrument som man tittar genom och som har en arbetsdel i spetsen. Följande operativa ingrepp är idag aktuella:

Operationer genom urinröret där man skär bort vävnad

  • Vid det vanligaste ingreppet skärs små bitar av prostata bort med elektrisk ström. Bitarna hamnar i blåsan och sköljs sedan ut. Operationen kallas TURP (trans-uretral resektion av prostata).

Operationer genom urinröret där prostatavävnaden förångas bort

  • Prostatavävnaden kan förångas med laser. Sådana metoder har utvecklats men kräver avancerad teknisk utrustning som inte används allmänt.

Operation genom urinröret utan att ta bort någon vävnad

  • Om prostata endast är lätt förstorad kan det räcka med att klyva den med ett snitt på längden så att urinröret öppnas. Metoden används rutinmässigt, men relativt få patienter är lämpliga för metoden.

Operation med snitt i nedre delen av buken

  • Om prostata är stor görs den traditionella operationen där all förstorad vävnad skalas ut i en eller två bitar. Metoden används rutinmässigt, men endast en mindre del av operationerna görs på detta sätt eftersom metoden är något besvärligare för patienten, men ändå den lämpligaste om prostata är mycket stor.

Operation är den mest effektiva behandlingsmetoden. De flesta opererade upplever ett gott resultat. Symtomen och urinflödet förbättras mycket mer än efter medicinsk behandling. Om man inte fått bort tillräckligt mycket av den nybildade vävnaden finns det risk att ytterligare en operation behövs i ett senare skede.

Operationerna har, som alltid, bieffekter och medför risk för komplikationer. De vanligaste är:

  • Bakåtgående utlösning. Detta innebär att sädesvätskan vid utlösning går upp i urinblåsan, istället för att gå ut genom urinröret. Den kommer sedan ut vid urinering.
  • Blödning i samband med eller efter operationen. Detta gäller framför allt TURP och operation med snitt på buken.
  • Några procent utvecklar förträngning av urinröret på grund av ärrvävnad. På grund av detta kan det ibland bli nödvändigt att göra en mindre operation för att underlätta urineringen.
  • Mindre än en procent av de opererade patienterna får varaktiga problem med att hålla urinen på grund av skada på urinrörets slutmuskel (sfinktern).

Finns det andra, mer skonsamma, ingrepp?

Det har tidigare funnits flera så kallade mindre invasiva metoder (mindre operativa ingrepp) för behandling av prostataförstoring. I nuläget används i Sverige nästan enbart mikrovågsbehandling, varför endast denna metod beskrivs.

Med hjälp av mikrovågor värms en del av prostatavävnaden upp så kraftigt att den dör. Behandlingen sker genom urinröret med en speciell kateter (litet rör). Prostatan svullnar först, varför patienten behöver ha en kateter i urinröret under tre till fem veckor. Den avdödade prostatavävnaden bryts ned och stöts av efter hand och prostata minskar så småningom i storlek. Behandlingen görs i lokalbedövning och man behöver endast stanna på mottagningen en kortare tid. Behandlingen är alltså lättare när den görs, men skedet efteråt kan vara långdraget.

Är kateterbehandling ett bra alternativ?

Kateter är en plastslang som förs in genom urinröret och som används för att leda ut urinen. Den hålls kvar genom att det i spetsen (som ligger i urinblåsan) finns en ballong som fylls med vätska. Vid akut urinstämma (när man inte kan tömma blåsan själv) används ofta kateterbehandling under cirka en vecka, varefter man prövar att ta bort katetern.

I de fall där njurfunktionen påverkats av den dåliga blåstömningen, och för dem där urineringen inte fungerar när man försökt ta bort katetern, måste man behandla med kateter under en längre tid fram till operationen.

Kateterbehandling fungerar oftast bra under flera månader, möjligen ända upp till ett par år, men på längre sikt kan det uppstå problem. De vanligaste problemen är att patienten får trängningsbesvär eller urinvägsinfektioner. På lång sikt är kateterbehandling inte någon riktigt bra behandling, men långtidskateter används ändå om man bedömer att operationsrisken är för stor på grund av exempelvis ålderdom eller hjärt-lungsjukdom.

Ett bättre alternativ, om patienten klarar att hantera metoden, är självtappning med en tunnare engångskateter när behovet av blåstömning inställer sig, oftast tre till fem gånger per dag. Denna metod kallas ren intermittent kateterisering (RIK) och är alltid att föredra före permanent inneliggande kateter, eftersom risken för infektion och stenbildning i urinblåsan är mindre. I vissa fall kan detta till och med vara den lämpligaste definitiva behandlingen.


Annons
Annons