Fakta | Kvinnlig hälsa

Benskörhet (osteoporos)

Benskörhet (osteoporos) är en sjukdom, som leder till att skelettet förlorar en del av sitt kalciuminnehåll och sin styrka. Benbrott (frakturer) kan vi alla drabbas av vid olyckor, men kan vid benskörhet uppstå spontant eller vid lättare påfrestningar, till exempel en snubbling eller ett tungt lyft.


Magnus Bäcklund, Överläkare inom onkologi vid Drottningmottagningen
Publicerad den: 2018-05-07
Författare: Magnus Bäcklund, Överläkare inom onkologi vid Drottningmottagningen

Annons

Benskörhet är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Risken är starkt kopplad till stigande ålder och livstidsrisken för en kvinna i Sverige att få en fraktur beroende på benskörhet är så hög som 50% och cirka 25% för män.

Orsaker till benskörhet

Två viktiga orsaker till benskörhet är tobaksrökning och låg fysisk aktivitet. Det kvinnliga könshormonet östrogen är viktigt för skelettets styrka hos kvinnor, liksom testosteronet hos männen. Att som kvinna ha passerat klimakteriet (övergångsåldern), särskilt om det skett tidigt, ökar risken. Brist på kalk och D-vitamin förekommer också som orsak.

Vissa kroniska sjukdomar (exempelvis KOL, reumatiska sjukdomar, kronisk njursvikt och Cushings syndrom) kan leda till skeletturkalkning. Detta kallas då sekundär osteoporos. En längre tids behandling med kortison i tablettform ökar risken för benskörhet, vilket bör uppmärksammas av sjukvården.

Annons
Annons

Symtom

Benskörhet ger inga symtom förrän det uppstår en fraktur, till exempel spontana benbrott eller kotkompressioner. Så ska benskörhet behandlas och därmed frakturer förebyggas, behöver bentätheten mätas och eventuell benskörhet upptäckas.

Diagnos

Misstanke om benskörhet kan väckas i förbigående vid upptäckt av frakturer.  Mer specifikt mäts bentätheten vanligen med så kallad DEXA, röntgenstrålning i låg dos, men kan även göras med ultraljud eller datortomografi. I sjukvården ingår det ofta som rutin att göra en DEXA-mätning på patienter som bedöms tillhöra en riskgrupp eller inför att vissa mediciner sätts in som kan leda till benskörhet. Sådan medicinering kan vara långtidsbehandling med kortison mot reumatiska sjukdomar eller så kallade aromatashämare mot bröstcancer.

Vid konstaterad benskörhet bör läkarundersökning och vissa blodprov tas för att finna orsaken till benskörheten vilket ger underlag för rådgivning om livsstil och lämplig behandling. Benskörhet kan också vara ett indirekt tecken på andra sjukdomar som kan behöva utredas och behandlas.

Sjukdomen är sällsynt före 55 års ålder. Förekomsten stiger därefter kraftigt med åldern. Kvinnor drabbas oftare än män.

Annons
Annons

Behandling av benskörhet

En del av orsakerna till benskörhet nämnda ovan kan påverkas med livsstilen. Främst gäller det rökstopp och att inte vara för stillasittande. Särskilt promenader eller andra aktiviteter utomhus stärker skelettet. Det är också viktigt för bildningen av D-vitamin i kroppen att vi vistas ute i dagsljus, för de flesta räcker det med 15 minuter per dag.

Om detta inte räcker kan en medicinering behövas. I första hand kalk och D-vitamin, men även så kallade bisfofonater i tablett- eller injektionsform kan behövas. De är läkemedel som kan öka skelettets kalciuminnehåll och minska risken för benbrott. Det är idag däremot sällsynt att någon rekommenderas ta östrogen eller testosteron enbart för att stärka skelettet.

Prognos

Har man en gång fått ett benbrott som orsakats av benskörhet löper man större risk för ytterligare benbrott. Risken är drygt fördubblad, men beror på hur lågt skelettets kalciuminnehåll är och på benägenheten att falla. En behandling av benskörheten minskar till stor del risken för en ny fraktur.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om osteoporos på NetdoktorPro »
Visa ICD-10/diagnoskod för osteoporos »

Annons
Annons